Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
onsdag, februari 24, 2010
söndag, februari 21, 2010
When we were young
När jag flyttade till Uppsala 2007 hade jag det stora nöjet att lära känna Oscar Sundevall. Han var redan då ordförande för CUF i Uppsala och blev därtill pressekreterare för Stockholms landstingsråd Gustav Andersson. Igår blev det klart att han kommer att toppa landstingslistan i Uppsala. Det är helt otroligt bra - helt enkelt därför att Oscar är det, och för att hans unga ålder inte fick lov att stå i vägen.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
onsdag, februari 17, 2010
Den smutsiga retoriken
Att det är kallt i Sverige har nog ingen missat. Så fort man sticker näsan utanför fryser man liksom arslet av sig - men det beror på väderleken, inte sittande regering.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Vad avgör valet 2010?
Magnus Andersson uppmärksammar nya Veckans Bloggdebatt. Premiären har temat vad avgör valet 2010? - något abstrakt, men ändå intressant.
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
tisdag, februari 16, 2010
Verkligheten 2.0 - igen
Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
fredag, februari 12, 2010
Medborgarmakt
Jag har inte haft mycket kontakt med polisen i mitt liv. Jag känner ett par stycken, och en gång fick jag lift till busstationen av två som råkade köra förbi, men längre än så sträcker sig inte mina erfarenheter. Det är dock lätt att konstatera att det finns andra som har betydligt tråkigare erfarenheter av myndigheten och de personer som ska representera den.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
onsdag, februari 10, 2010
Bilder
Ibland dyker det upp saker i mailboxen eller bland kommentarerna som sätter lite guldkant på tillvaron. Idag har jag mottagit ett förslag på att dels byta den svarta bakgrunden, eftersom det gör allt så dystert, samt att börja lägga ut lätt- eller avklädda bilder på mig själv för att stimulera det politiska intresset.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Varför staten inte ska äga företag
Sällan har väl ledarsidorna varit så överens - DN:s, SvD:s och Expressens kräver alla att staten ska sälja av sitt ägande i SAS. (Aftonbladets ställer inga krav, men touchar ämnet med viss uppgivenhet.) Och naturligtvis finns inget egenvärde i att staten äger ett flygbolag - i det snaraste är det precis tvärt om.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
måndag, februari 08, 2010
Så mycket för den solidariteten...
Talespersoner för vänsterkartellen skriver idag på SvD:s Brännpunkt om den lag som nu väntar efter att domen föll i det s.k. Laval-målet. Den slog fast att det svenska byggnadsfacket inte har rätt att vidta åtgärder mot ett utländskt bolag där de anställda omfattas av ett utländskt kollektivavtal. Den nya lagen, som alltså kommer att ligga i linje med avgörandet, anklagas nu för att öppna upp för "lönedumpning" och "illojal konkurrens". Man menar att den fria rörligheten inte får innebära "försämrade villkor för löntagarna".
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
söndag, februari 07, 2010
De jobbiga jobben
Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
fredag, februari 05, 2010
Opinionsläget
Jag har för vana att titta på nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige. Vanligtvis är det inte särskilt blodtryckshöjande, men nu på morgonen skulle man diskutera Centerpartiets opinionsläge.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
