Liberalism och sexualitet for dummies

Jag började närapå garva nyss. Ni förstår, jag läste Katrine Kielos Liberalismens puritanism. Hon kommer med ett och annat fantastiskt påstående.

Först och främst påstår hon att den stora sexualpolitiska frågan är "och har alltid varit om vi ska erkänna sexualitetens kraft. Eller inte. "
Jag måste missat något. Från liberalt håll har jag alltid upplevt att den snarare är huruvida klåfingriga moralister ska få bestämma hur andra ska knulla eller om de ska ge fan i det. Jag tror inte det är någon som ifrågasätter sexualitetens kraft - nog för att det finns asexuella människor, men generellt sett så har sexualiteten en stor inverkan på människor. Herregud, det erkänner till och med de tokreligiösa lagda åt ett sexfientligt håll, men de säger att det är synd och att man ska kämpa emot den. Bara det att man ska kämpa emot avslöjar ju att man tar det på rätt stort allvar - hur många kämpar emot något som är verkningslöst?
Människor är generellt sett sexuella, och deras sexualitet påverkar dem. Vi är överens, Kielos, vi är alla överens.

Andra stycket är oerhört intressant. För er som inte orkar klicka på länken så lyder det som följer:
"Marknaden reglerar i vårt samhälle alla ekonomiska och följaktligen också alla sociala förhållanden. Ur den ekonomiska strukturen följer en värdestruktur: Kapital går före arbete. Döda ting går före levande mänsklig energi. Vi betraktar våra kroppar - utifrån - som ett kapital som vi ska använda till att få största möjliga profit på marknaden. Något som inte har ett inneboende värde i kraft av sin mänsklighet utan vars värde mäts efter efterfrågan. Denna värdestruktur skapar ett otroligt sexualfientligt samhälle. Pryda liberaler varufierar sexualiteten för att slippa handskas med den och kallar det för höjden av frihet. Gillar du inte läget så varsågod och flytta till Nordkorea!"
Vad säger det här? I Kielos värld verkar vi sälja oss till högstbjudande på köttmarknaden. Förlåt, men är alla arbetslösa singlar? Gifter sig fattiga människor aldrig? Är det inte lite tvärt om? Och hur i helskotta kan den marknad Kielos snackar om skapa ett sexualfientligt samhälle?
Pryda liberaler, förresten. Det är ju för gulligt. Vet ni, jag tror också att sexualiteten hänger ihop med vilken ideologi man har. Liberaler är ju fruktansvärda, hårda, kalla människor och vill bara knulla för att uppfylla ett djuriskt behov och hatar alla typer av känslor, medan de på vänsterskalan känner, de knullar inte, de älskar. Det är riktigt sexualitet, förstår ni. Deras politiska färg är ju till och med rött! Ser ni inte sambandet?
Min definition av pryd verkar för övrigt inte vara den samma som Kielos. För henne är det sex utan känslor, för mig är det händerna-på-täcket. Alla förslag på hur hon tänkte där välkomnas varmt.

Vidare tar Kielos upp något intressant. Människors benägenhet att förändra sitt utseende efter rådande normer. Tydligen finns det en struktur som säger att bara de vackra, smala och unga får ha sex.
Ursäkta mig ett ögonblick, men varför tror Kielos att det är på det viset? Hon skyller på objektifieringen. Jag skulle vilja påstå att det snarare är den sexfientliga wannabe-feminist-vänstern som skapat denna så kallade norm. Ungdom och skönhet får väl erkännas ha en naturlig koppling till sex - det är nog, får man ändå säga, vad gemene man går igång på. Därför har det varit svårare att förtrycka sexualiteten för just dessa människor, det är fortfarande accepterat att vara sexuell när man är ung och vacker. Eftersom majoriteten av alla människor faktiskt är sexuella så är det klart att de försöker följa de mönster inom vilka sexualitet är tillåtet.
Hade vårt samhälle präglats av aningen mer liberala värderingar hade detta fenomen troligen inte varit lika framträdande. I ett liberalt samhälle är det snarare så att "[p]rivatlivet avpolitiseras genom att det görs till frågor om individuella val" som Kielos skriver, eller ännu snarere så att det aldrig blir politiserat. I ett liberalt samhälle har andra medborgare faktiskt ingen rätt att bestämma över ditt sexliv, och vem du väljer att ha som sängkamrat blir inget politiskt ställningstagande så länge du inte själv vill det. I ett sådant samhälle är det fullständigt okej att vara sexuell även om du inte är "ung och vacker".

Det är tydligen också ett problem att kvällstidningarna är fulla med tekniska tips om sex. Denna s.k. distansiering till närheten ska tydligen göra att möten mellan människor uteblir - de har bara sex, helt enkelt. Mekaniskt. Likt kugghjul. Moralism, någon?
I Kielos värld är tydligen sex utan känslor något ont, det är själva motsattsen till sexualitet - för människor vill egentligen inte ha sex utan att vara kära samtidigt, det är bara tjurskallighet.
Liberalismen däremot erkänner att människor är olika, och den accepterar också detta. Vill du knulla utan att vara kär så tänker den, olikt Kielos, inte lägga sig i. Du gör som du vill, så länge du inte skadar någon annan.

Visst har kvinnans sexualitet varit trampad på, precis som Kielos skriver. Frågan är dock vilka som fortsätter att köra kängan i ansiktet på den - sexualmoralister som inte vill att sex ska existera utan kärlek, eller liberaler som anser att det inte rör dem vad andra pysslar med mellan lakanen.

Att Kielos inte kan svara rätt på den frågan avslöjas i denna passage: "Att tillåta kvinnan att shoppa efter sexuell tillfredställelse på en avpolitiserad sexuell marknad är inte samma sak som att ge henne sexuell frihet. Snarare är det ett sätt att beskära densamma."

Alltså, att efter alla dessa år av tankegången att kvinnor bara får vilja ha sex 1) om de är unga och vackra och/eller 2) om de blivit bjudna på en romantisk ostronmiddag av en man som bedyrat sin kärlek gentemot dem så är det alltså en begränsning av kvinnors sexualitet att låta dem knulla runt bäst de vill? Man blir ju trött för mindre.

"Sexualiteten består inte av opersonliga marknadskrav och tekniska problem", skriver Kielos. Problemet är att hon åter igen vägrar erkänna att varje människa är unik. Det är inte säkert att det finns människor som enbart vill ha mekanisk, opersonlig sex, men finns de och trivs med det så har bannemig ingen rätt att kräva att de ska förändra sin sexualitet. Kielos behöver faktiskt inte knulla med dessa människor, så jag förstår inte varför det stör henne.

Ett (s)yniskt förslag

Socialdemokraterna aviserar idag ett förslag om, vad man kallar, "stöd" åt egenföretagare. Alltså, de tänker öppna stora bidragsbörsen och låta det regna manna ifrån himmelen.

Först och främst kan man ju ifrågasätta förslagets potentiella måluppfyllelse i sig. Det ska tydligen göra att fler vågar satsa på sina företag på heltid - samtidigt som bidraget, så vitt jag kan utläsa, kommer att gå till dem som behåller en anställning och driver ett företag vid sidan om. Personligen är jag något av ett levande frågetecken, men sossarna kanske vet något som jag inte vet.

Vidare kan, eller rättare sagt ska, man ifrågasätta förslaget i sig. Precis som Johan på Peace, Love and Capitalism skriver så är det naturligtvis bättre att sänka skatterna om man verkligen vill underlätta för egenföretagare. Jag börjar dock i mitt stilla sinne undra om det är något som sossarna över huvud taget vill. Snarare lär det handla om ett försök till gisslantagande av egenföretagarna.

Saken är ju egentligen rätt simpel. Socialdemokraterna är ett parti till vänster. Partier till vänster har sin stora styrka i att de tycker synd om. Det är synd om arbetarklassen, därför får de bidrag (som de själva finansierar genom att vara bland de högst beskattade i världen). Det är synd om medelklassen, det är så dyrt att skaffa barn, så vi tar ifrån dem lite extra och ger inte tillbaka det förrän de försett sig med en liten knodd, eller vänta, oj, vi är generösa och ger dem barnbidrag, såklart. Att de skulle tjäna mer på sänkta skatter? Bah, då förlorar ju sossarna makten över dem! Incitament, förstår du!
Nu är det egenföretagare det ska tyckas synd om. Det är nämligen lätt att sympatisera med en egenföretagare - vanligt folk ser dem inte som kapitalistsvin, utan som Märta med blomsterhandeln eller Björn som gör så fina stolar. Det är klart de ska ha lite extra i plånboken, de är ju människor - till skillnad från de där företagsledarna som tjänar miljoner i månaden, det har man ju hört.

Problemet är att man inte kan ge bidrag till företag utan att allvarligt störa det ekonomiska systemet.

Vilka företag som klarar sig eller inte är nämligen konsumentstyrt. Har Märta i ditt tycke bättre och snyggare blommor så kommer du att köpa dina rosor där och inte på ICA. Om Björn gör bättre stolar än IKEA så kommer du att köpa dem av honom. Men om Märta har skitfula blommor som står sig i max två timmar efter att du tagit hem dem och Björns egenhändigt snickrade stolar faller isär när du sitter på dem, då kommer företagen att gå i konkurs - så vida inte staten börjar pumpa in bidrag till dem. Då kommer Märta kunna fortsätta att kränga dåliga blommor och Björn kommer kunna fortsätta att sälja farliga stolar. Är det verkligen något önskvärt? Ska staten verkligen få bestämma vilka företag som ska drivas eller inte?

I mina ögon är det här förslaget en fortsättning på socialdemokratins makthunger - makt för maktens egen skull, ett fortsatt gisslantagande av befolkningens pengar, en trend som måste stoppas.

För övrigt säger visst Luciano Astudillo att han tror att förslaget kommer att gynna kvinnor. Maud fick bassning av kvinnliga företagare i samband med att hon presenterade sin satsning på kvinnligt företagande - och kritiken gick ut på att hon inte på några villkor fick ge bidrag till företagen, utan hellre skulle få fler att bli företagare. Men det kanske (s) har missat.

Tokigheternas tidsålder

Jag har inte bloggat på ett litet tag nu, vilket jag skyller på att jag har pojkvännen uppe på besök. I vilket fall som helst så verkar det vara lite upp-och-ner-vända världen just nu.

I tisdags fanns den här insändaren med i Länstidningen Den påstår att slaveriet, kolonialismen och fattigdomen är exempel på liberalismens brott mot mänskligheten. Tillåt mig att gapskratta!
På något vis är det sorgligt att se hur obildade vissa är i fråga om vad olika ideologier står för. Det är väl lika bra att vi kör en grundläggande grej här; liberalismen står för alla människors lika rättigheter. Visserligen inte de socialistiska rättigheterna klassiskt sett, men av största vikt för var och en som kallar sig liberal är friheten. På så sätt kan varjen slaveri eller kolonialism, per definition, vara liberalt, liksom det, per definition, inte kan finnas liberala diktaturer. Det är inbyggt i ideologin.
Den fattigdom som tråkigt nog fortfarande hemsöker världen är beklaglig, sant, men den är inte heller på något vis liberalismens "fel". Tvärtom är det de länder som har en marknadsekonomi som lyckas minska sin fattigdom mest, medan folket i planekonomiska diktaturer är allt annat än välmående. Allt fler skulle dessutom kunna ta sig ur fattigdom om bara vi i den rika världen slopade våra tullmurar och handelskvoter - det vill säga, ägnar oss åt lite mer liberalism.
(Dessutom får det väl sägas vara lika absurt att säga att liberalismen är orsaken till att människor dör i fattigdom idag som att påstå att de som brandmän inte får ut ur brinnande hus är dödade av brandmännen.)

Vidare har visst sossarna i Jönköping ilsknat till. CUF kommer att ha stämma där och i och med det gå ett första maj-tåg, vilket inte är populärt. Magnus Andersson citerar vad deras distriktsordförande, Peter Persson, säger till Aftonbladet; "Det är ett sätt att bedriva politik på som skapar hätsk stämning, hänsynslös konfrontation och försvårar demokratin".
Ursäkta, försvårar demokratin?! Hätsk stämning? Hänsynslös konfronation? Tänker de slå ner oss?!
Jag blir lite lätt mållös. Det påminner mig om vad Oscar Sundevall sa i Beckman, Ohlson & Can - det tyder på ett allt mindre tolerant samhälle. Klart yttrandefrihet gäller - så länge ingen kan ta illa upp, klart föreningsfrihet råder - så länge alla älskar facket, klart demonstrationsfrihet är bra - så länge alla som demonstrerar första maj är vänster.
Det, Peter Persson, är vad jag skulle kalla för ett hot mot demokratin.

Ett steg i rätt riktning

Nu är det kärlek till regeringen. Lägre arbetsgivaravgifter för unga är dagens rubrik, och jag blir naturligtvis överlycklig. Unga har idag mycket svårare att få en fot in på arbetsmarknaden, och arbetsgivaravgifterna är skyhöga. Jag ser det som ett steg i rätt riktning. Nu har de två saker kvar att göra. Sänka alla arbetsgivaravgifter och slopa LAS, så att ungdomarna kan ta sig in i alla fall.

Läs även Magnus Andersson.

Angående uppehåll och utmaning

Idag hade jag över 200 olästa blogginlägg i RSS-läsaren. Drygt, men något man får ta om man nu får för sig att åka till Sveg och övningsköra samt därefter fara hem och hälsa på en sväng. I alla fall så lämnade jag datorn hemma, och har därför inte varit särskilt ajour med händelserna. Därför har jag inte bloggat heller.

Märker dock att ett stycke utmaning dimpt ner, från Blogge. (Nej pappa, klicka inte på länken!) Liksom honom är jag sådär extremt straight - inte ens partyflata, brukar jag förklara det med. Därav blir det en lite småsvår utmaning. Tror det får det bli den här bruden. Man blir ju i alla fall bukis med Brad Pitt, och det är inte fy skam.

Magnus har rätt om miljöpolitiken

På dagens DN debatt skriver min ordförande Magnus Andersson så många kloka saker om miljöpolitik att man inte kan låta bli att hoppas på en ny riktning i debatten. En riktning där man använder sig av rationella argument och där man är lösningsfokuserad. Magnus och CUF kräver bland annat att man börjar göra effektivitetsrevisioner istället för att sitta och slänga pengar åt fler och fler symbolåtgärder. Precis som Magnus skriver så kommer det att ge oss rätt. Kilometerskatter hämmar teknikutveckling, koldioxidskatter driver på den.

Fler som bloggar om detta är Fredrick Federley, Annie Johansson, Anders Dahlberg, Johan Folin och David C. Bernvi.

Kanske får vänstern rätt om något

Via min gode bloggkollega Martin Olsvenne uppfattar jag att det tydligen pågår ett race to the bottom. Sverige har inte längre högst skattetryck! Tja, får jag välja vilken botten jag vill nå så är det definitivt den vi ska sikta på!

Är det början på en ny era?

Jag låg och såg på Kungamordet nu i kväll (ååh, ett sånt jävla underbart slut! Jag spricker nästan!) och slog över på textTV efteråt. Till min stora förvåning fick jag se detta. Livsmedelsverket har visst beslutat att lägga ner sin facistoida skrämseltaktik och erkänner att det faktiskt inte är farligt för någon som ammar att dricka lite vin ibland. Det är ju så att man tappar hakan!

Louise P deltog under Frihetsdagen med vad hon tyckte var den viktigaste frågan, nämligen kvinnans villkorade frihet. Även om jag tror att hon hade lite fel ingång i temat så är jag övertygad om att hon har en poäng - kvinnor anses idag behöva skyddas från friheten. De ska tas om hand av pappa staten. Inte skulle de kunna hantera flaskan när de har barn, nehejdå. Bäst att lura i dem att de i princip dödar ungen om de en tittar på den. Kvinnor är ju trots allt så svaga. Man kan inte lita på deras omdöme - man kan inte lita på att de väljer rätt. Lika bra att skrämmas.

Man kan ju fundera på hur effektivt det varit. De mammor som kanske borde hållit alkoholen på armlängds avstånd är väl knappast de som är mest benägna att lyssna på livsmedelsverkets direktiv, och tyvärr finns risken att många mammor gått omkring och mått dåligt för att de tagit ett glas vin någon gång ibland, trots att de egentligen inte gjort något fel. Vackert jobbat.

Angående frihetsveckan, jag noterar att Ung Vänsters andre vice ordförande kallar mig för en del av det nyliberala patrasket i den här artikeln. Utöver att tacka för komplimangen skulle jag vilja ifrågasätta det taktiskt smarta att länka till arktikeln från bloggen nu, eftersom den i princip är uppbyggd på Fredrick Federley och han (mig veterligen) tyvärr inte dök upp under frihetsveckan. Nåja, jag har ju aldrig förstått hur de tänker, så...

Visste ni förresten att inte alla på den röda sidan reflektionslöst tar ställning för Palestina i mellanösternkonflikten? Här är en sosse som gett sig på att tänka efter. Var han kommer ifrån? Jämtland såklart!

---

Update: Nu skriver både SvD och DN:s Allt om barn om saken.

Förnekarna

Jag har alldeles nyligen läst ut George Orwells 1984 (tack för bokrean, Akademibokhandeln!), och är fortfarande lite skakad. Jag har en tendens att bli det av böcker, i synnerhet böcker som den här.

Något som slår mig är hur Partiets tankesätt liknar det som smittat ner USA i Ayn Rands Och världen skälvde. Dr Simon Pritchetts tal kommer liksom tillbaka i huvudet, det finns bara en sak man kan kalla sådana människor; förnekare. De förnekar verkligheten, de förnekar sund förnuft, de förnekar logiken. Det gör mig, i ärlighetens namn, lite äcklad. Verkligheten finns bara i våra hjärnor, säger O'Brien i Orwells bok. Hur kan hon med säkerhet veta att hennes son verkligen är död? frågar Pritchett i Rands. Två och två kan bli fem, bara vi säger så, förklarar O'Brien. Du säger att du är säker på att ha rätt? Ingen har rätt och ingen kan någonsin ha det. Du känner att din omvärld har fel? Du har inga möjligheter att veta det. Allting är fel i människors ögon - varför då bekämpa det? Argumentera inte. Acceptera. Anpassa dig. Lyd, står det i den bok som Dr Ferris skrivit i Och världen skälvde.

Det är vidrigt, inte sant?

Ett litet vardagligt mirakel

Jag fick ett MMS från mamma nu idag. Årets första lamm har kommit. Eftersom jag inte är hemma så kan jag inte avgöra helt och hållet, men jag tror att det är Juni, vår äldsta tacka som fått. Nu kan jag knappt bärga mig inför nästa söndag när jag gör en blixtvisit hemma och får chansen att träffa det lilla pyret.

Det blir vad man gör det till

Jag klev upp i morse och tänkte glatt på att jag hade en förevändning för att dra på mig ett par trasiga jeans och mina underbara 20-hålskängor med stålhätta till eftermiddagen, men tji fick jag. Johan Ingerö blev visst sjuk och ställde in sitt medverkande i Timbros frihetsvecka.

Nåja, man behöver ju inte deppa ihop alldeles för det. Jag tröstade mig med att läsa ut Mattias $venssons bok Peta inte i maten (den gjorde sig alldeles utmärkt till ett Originalmål på Max) och att nyttja mig av årets bokrea. Inte nog med att Akademibokhandeln här i Uppsala hade ett kampanjerbjudande som innebar att jag fick fyra böcker till priset av tre, jag hade sedan förut en rabatt på hundra spänn och lyckades komma över Any Rands Och världens skälvde (har för avsikt att skänka detta exemplar till min filosofilärare på gymnasiet), Petra Östergrens Porr, horor och feminister (mig veterligen något av ett obligatorium för varje sexköpslagsmotståndare), Naomi Kleins No Logo (know your enemy!)samt George Orwells 1984. Kostade mig 103 kronor. Den som sa att man inte kunde köpa lycka hade fel.

Åtminstone en sund debattör i kårvalet...

Min gode vän Oscar Sundevall, tillika ordförande för CUF Uppsala, bloggar idag om den debatt han igår tog för borgerliga studenters räkning. Slutsatserna är dystra. Politiker lyssnar på politiker, inga "utomstående" är intresserade av att lyssna. Det speglar sig också i själva valen, där deltagandet är krisartat lågt - sju procent ligger det visst på. Slutsatsen är enkel; kåren bör avpolitiseras och ägna sig åt studiebevakning samt bevakning av studenternas intressen - inte åt att citera Marx i åsiktsprogrammet.

Klassanalys verkar för övrigt vara ett populärt återkommande ämne för kåren att diskutera. I det senaste numret av Ergo förklarar samme Sundevall att CSN faktiskt inte ger bidrag efter efternamn (man hittar texten under "Opinion" och sedan "ERGOs debatt") utan att alla faktiskt har chansen att plugga vidare - det är bara färre från den så kallade arbetarklassen väljer att göra det.

Den naturliga reaktionen borde vara att något är fel i tidigare led, så som högstadium och gymnasium, eftersom snedrekryteringen existerar. Så är tyvärr inte fallet. Det skriks om att vi måste ha "mångfald" på universitetet - något som jag, liksom Sundevall, ser som underordnat den enskilda människans vinst av studierna.

För övrigt får man inte missa Beckman, Ohlson & Can på måndag klockan 22:25, där Sundevalls paradämne kränkningar diskuteras, och där han själv deltar i debatten.

En vecka i frihetens tecken

Anledningen till att det blivit lite dåligt med bloggande, och kommer att fortsätta vara så ett tag framöver, är att det är jäkligt mycket just nu. Tre seminarier den här veckan, och så Timbros frihetsvecka plus att det igår kväll var möte med Liberala Gruppen. Fores chef Martin Ådahl var där och pratade, och det var verkligen jättekul! Känns som om de är på gång, och de verkar ha riktigt bra idéer och en i mina ögon smart kommunikationsplan. Över huvud taget så blir man alldeles upprymd när man hör om Fores - det känns så väldigt rätt och så väldigt nödvändigt.

Jag har för övrigt haft jämtlandsbesök nu måndag-tisdag. Ett gäng CUF:are har gjort Stockholm osäkert, gått på debatt, hälsat på riksorganisationen och sprungit runt med Pelle Åsling i riksdagen. Det har varit så jäkla kul att ha dem här, även om jag själv inte kunde vara med hela tiden.