Definitionsproblem, Greider?

Dagens DN Kultur innehåller en kommentar av Göran Greider. Han är upprörd över att arbetarklassen anklagas för att vara mest rasistisk. (Huruvida den faktiskt är det har jag ingen aning om.) Enligt honom kan det knappast "vara den arbetslöse, medelålders svennen - i vilken småstad han än uppenbarar sig - som är den ansvarige" för att arbetslösheten är högre bland invandrare. Nej, det är "direktörer, personal­chefer och företagare". Arbetsmarknadslagar har uppenbarligen inte alls med det hela att göra. Inte heller det faktum att många invandrare omedelbart sätts i en bidragskarusell som är svår att ta sig ur tas det någon hänsyn till - nej, för dessa faktorer är ju socialdemokratisk politik! Att en allt för reglerad arbetsmarknad leder till att företagare är försiktigare med anställningar, och att det nog faktiskt anses vara en större risk att anställa någon som nyligen kommit till landet, ignoreras texten igenom.

Arbetsmarknadslagar, förresten. Greider tycker det är underligt att det kommer "anklagelser för rasism mot Byggnads när detta fack försvarar den antirasistiska tanken att kollektivavtal bör gälla även utländsk arbetskraft."
Här blandar man visst ihop kollektivism och antirasism. Och dessutom fått för sig att "Go home!" betyder "Välkommen, vi vill ge dig högre lön".

Förbudsivrare är farligare än rasister

Den här nyheten får ju sägas vara rejält obehaglig. Ordföranden i Svenska FN-förbundet, Aleksander Gabelic, vill förbjuda rasistiska organisationer. Killen har dessutom en jur kand enligt informationen på Aftonbladets debattsida.

Det är häpnadsväckande att folk över huvud taget kommer undan med sådana här idiotiska förslag. (I skivnde stund tycker faktiskt 41,3 % av de röstande på Aftonbladets hemsida att det är en bra idé att förbjuda rasistiska organisationer.) Är tron på förbud som en lösning på problem så djupt rotad i det svenska folket, eller är det bara ett tecken på att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna?

För vilket intryck man än kan få av det hela, så är det inte en mänsklig rättighet att tvinga andra att göra sig av med fördomar gentemot människor av särskilda hudfärger. Det är däremot en mänsklig rättighet att fritt få tycka som man vill, och att uttrycka dessa åsikter.

Förutom de principiella invändningarna finns det frågor att ställa kring själva utförandet av förbudet. Hur definierar man en rasistisk organisation? Måste de vara öppet rasistiska? Om inte, var gör man gränsdragningen? De flesta tycker att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, men de själva ser sig snarare som patrioter. Godtyckligheten som riskerar att bli en del av systemet borde ge varje jurist kalla kårar.

Vidare så tenderar förbud att föröka sig. Vad ska vi förbjuda härnäst? Kommunistiska sammanslutningar? Ideologin har ju ändå tagit kål på ett par miljoner. Sexualliberala organisationer? Sex är ju som bekant väldigt farligt om det inte idkas av två människor som lever monogamt. Katolska församlingar? Jag menar, tänk på de små pojkarna! Förbudsivern kan dras i princip hur långt som helst, det är som en såpad bowlingbana i nittio graders lutning.

Vill man bekämpa rasism kan man inte börja med att ge den en underdogposition. Den måste tas upp, diskuteras, värderas och krossas av konsekvent argumentation om vi någonsin ska bli av med den. Detsamma gäller varje försök att begränsa de mänskliga rättigheterna.