En av mina favoritbloggare, Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism, utmanar idag ett gäng sossebloggare på debatt om värnskatten. Själv undrar jag om han inte borde ha utmanat ett gäng moderatbloggare istället, men det kan vi återkomma till.
I grund och botten argumenterar Johan utifrån att värnskatten främst drabbar dem som arbetar och arbetar bra och mycket. Vill man få en bättre ekonomi genom att jobba istället för att ärva någon gammal faster är värnskatten helt enkelt ett stort hinder som staten sätter upp.
Peter Högberg har svarat med att han inte tycker att privatekonomi är en avgörande drivkraft för personlig utveckling. Det kan man ju tycka. Alla har verkligen inte målet att tjäna en stor hög pengar, många prioriterar mycket fritid, bostad i avskilt läge eller roande men inte så lönsamma arbetsuppgifter istället. Det är självklart okej - men innebär det att man måste straffskatta dem som prioriterar pengar?
Tja, Högbergs argument är att de pengar värnskatten inbringar istället möjliggör mångas personliga utveckling. Givet att det mesta pekar på att värnskatten faktiskt inte gör statskassan större är det självklart ett svagt argument. Om en slopad värnskatt inbringar mer är en kvarvarande borde ju Högberg utifrån sin egen argumentation faktiskt vara för ett slopande.
Det som irriterar mig är dock kanske främst hur lättvindigt ekonomiska drivkrafter avfärdas. Det är liksom inte tillräckligt fint på något sätt. Högberg skriver:
"Jag kan vara med på att steg ett och två i jobbskatteavdraget var ok som skattesänkning. Men frågan är om det drev undersköterskan att utvecklas i arbetet och sträva vidare mot karriären. Jag tror inte det var fallet utan att det är andra drivkrafter."
Jag skulle vilja svara som Hayek gör i den här videon: Jobs are a means, not the ends in themselves, people work to live better, to put food on the shelves. Pengar är ett mått på värden vi producerar, som vi kan byta mot andra värden. Undersköterskan kanske sätter ett värde på att kunna köpa ett par, tre extra chipspåsar till fredagsmyset med sina barn, kanske på att kunna åka på en lite längre semester, köpa goda lådviner, gå en helgkurs i aurafotografering eller bara ha ett sparande som fungerar som buffert om kylskåpet skulle paja. När man höjer skatterna förhindrar man undersköterskan från att kunna skaffa sig detta genom eget arbete. Var finns det goda i det? Var finns det goda i att hindra andra som vill höja sin livskvalitet genom att dra in lite mer cash?
Sanningen är ju att om man vill ha saker som inte kan köpas för pengar, som står utanför marknaden, då finns det ändå inte så mycket som staten kan göra. Den har nämligen bara två verktyg: Lagstiftningen och budgeten.
Jag säger inte att skatter hindrar personlig utveckling, faktum är att de inte ens alltid hindrar människor från att göra karriär. Däremot hindrar de människor från att skörda de fulla frukterna av sitt arbete, och mer än någon annan gör värnskatten detta, samtidigt som den inte gör någon annans liv lättare. Varför i hela friden ska vi då ha kvar den?
Och, tja, ärligt, det är nog något som Anders Borg behöver svara på också. Någon större skillnad mellan S och M verkar nämligen inte finnas i den här frågan. Borg hänvisar till "stabilitet i statsfinanserna", men om värnskatten inte bidrar till det då? Varför i hela friden ska den då vara kvar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En sak till som påfallande ofta glöms bort i frågan - det moraliska i att låta människor behålla sina intjänade pengar i så stor utsträckning som möjligt. Debattörer kan spekulera i folks motiv, personliga resp. det allmännas pengars relativa nytta etc, men det en person hederligt tjänat ihop är i första hand den personens egna egendom, helt oavsett vilka resonemang andra vill föra om pengar. När staten vill gå in och ta de pengarna krävs det mycket starka argument för att det ska vara moraliskt försvarbart.
Hej!
Ville bara gratulera till ordf posten i CUF. Av det jag har läst som du har skrivit så verkar du ännu ha förståndet intakt. Hoppas så även fortsätter när du avancerar inom politrukernas korrumperande värld. Försök nu att "stay true" i brist på bättre ord och undvika att bli ytterligare en politiskt korrekt icke-sägande menlös politiker i mängden.
Jag är ingen centerpartist (kan väl knappt lägga en röst på något riksdagsparti) utan liberalt sinnad (inte folkpartiet "liberal"), men jag kan tänka mig att lägga en personröst på dig om du fortsätter att vara vettig i detta virrvarr av idioter.
// Erik
Jag tror på att samhället blir bättre om vi kanaliserar ganska mycket pengar genom offentliga budgetar, och att vi på det sättet ser till att alla får en rimligt jämlik tilldelning av riktigt viktiga nyttor som utbildning, vård, omsorg och lite annat.
Jag tror inte att den lön man har i någon högre omfattning speglar en rättvis fördelning av de gemensamt skapade resurserna. Visst korrelerar flit och ansträngning med lön (vilket skulle kunna uppfattas som rättvist), men vilken lön man har avspeglar så mycket annat som individen själv inte kan, eller inte förstår att hon kan, påverka. Den lön man får är alltså inte definitionen på rättvisa, och det är därför inte alls orimligt att man tar ut mer i skatt från de som tjänar mer.
Jag tror inte att 5 procentenheter i höjd eller sänkt marginalskatt i någon väsentlig omfattning påverkar lusten att arbeta hos de som idag betalar värnskatt. Skatten är alltså inte skadlig på det sättet.
Men, jag tror att det fanns en poäng i skatteuppgörelsens idé om att man alltid skall få behålla 50 kronor av den senast intjänade 100-lappen, och jag tror att det är någonting man sakta skall jobba sig tillbaka mot. Jag tror dessutom inte att skatter skall ses som ett sätt att utjämna löneskillnader. Detta måste ske genom att man fokuserar på att få bort de lägsta lönerna och att man har lagstiftning som underlättar fackligt arbete. Höga löner är inget politiskt problem.
Så, i princip skulle jag inte skrika om man tog bort värnskatten. Vägs det in i en reformpolitik där det kompletteras av andra reformer eller skattesänkningar som kommer andra delar av inkomstspektrat till del så är jag i princip för, trots att jag är sosse.
Skicka en kommentar