I förra veckan skrev Maud Olofsson på Brännpunkt om att Alliansen måste våga mer. Magnus Andersson vågar vara ännu mer specifik och kräver skattesänkningar - inte bara avdrag, frihandel, systemskifte och en faktiskt möjlighet för kvinnor att driva välfärdsföretag.
Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.
Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.
Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.
måndag, augusti 31, 2009
söndag, augusti 30, 2009
CUF får fint beröm
Jag har varit på ett alldeles underbart förbundsstyrelsemöte i helgen och varit utan Internet - men vad gör det? När jag kom hem hittade jag det här inlägget i RSS-läsaren, vilket hänvisar till en lång och illustrerande bloggpost om CUF:s utveckling av Erik Berg.
Vilken CUF:ares hjärta glöder inte lite extra när man påminns om att man övergett formuleringar som att "CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen", utan istället stolta proklamerar att "Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd" och "Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas"?
För mig är det fantastiskt att ungdomsförbundet har vågat kliva bort från socialism och istället har blivit liberalismens främsta företrädare i Sverige. Jag blir extra varm inombords när jag tänker på att vi är ett förbund som kämpar för att minska världsfattigdomen och öka människors frihet - på bekostnad av klåfingriga politikers maktbefogenheter. Det är tamejfan vackert!
Vilken CUF:ares hjärta glöder inte lite extra när man påminns om att man övergett formuleringar som att "CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen", utan istället stolta proklamerar att "Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd" och "Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas"?
För mig är det fantastiskt att ungdomsförbundet har vågat kliva bort från socialism och istället har blivit liberalismens främsta företrädare i Sverige. Jag blir extra varm inombords när jag tänker på att vi är ett förbund som kämpar för att minska världsfattigdomen och öka människors frihet - på bekostnad av klåfingriga politikers maktbefogenheter. Det är tamejfan vackert!
fredag, augusti 28, 2009
Moderaterna måste sluta sossa
2006 var det år som svenska folket förklarade att man fått nog av sossepolitik och istället valde förändring och förnyelse. Man ville ha lite mindre förmynderi och lite mer frihet.
Moderaterna verkar dock ha missat den detaljen, och fått för sig att de är socialdemokrater, eftersom bara socialdemokrater kan styra Sverige, och eftersom bara socialdemokratisk politik är ansvarsfull. (Eller ja, den politik sossarna hade innan Sahlin ville skänka bort pengar till GM, that is.) Man vägrar att ens peta på arbetsrätten, trots att det är mer än nödvändigt - eftersom socialdemokraterna minsann inte skulle ha petat på arbetsrätten.
Problemet blir alltså inte bara att ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden, att människor som vantrivs stängs inne på sina arbeten och att företag inte vågar anställa - problemet blir också att moderaterna underkänner en Allianspolitik och bygger på uppfattningen om sossarna som statsbärande.
Om vi ska vinna valet 2010 måste Moderaterna bli lite mer som Centerpartiet - liberalare, ärligare och modigare.
Moderaterna verkar dock ha missat den detaljen, och fått för sig att de är socialdemokrater, eftersom bara socialdemokrater kan styra Sverige, och eftersom bara socialdemokratisk politik är ansvarsfull. (Eller ja, den politik sossarna hade innan Sahlin ville skänka bort pengar till GM, that is.) Man vägrar att ens peta på arbetsrätten, trots att det är mer än nödvändigt - eftersom socialdemokraterna minsann inte skulle ha petat på arbetsrätten.
Problemet blir alltså inte bara att ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden, att människor som vantrivs stängs inne på sina arbeten och att företag inte vågar anställa - problemet blir också att moderaterna underkänner en Allianspolitik och bygger på uppfattningen om sossarna som statsbärande.
Om vi ska vinna valet 2010 måste Moderaterna bli lite mer som Centerpartiet - liberalare, ärligare och modigare.
lördag, augusti 15, 2009
Frågor till allmänheten
Jag har varit väldigt offline på senaste tiden. Ja, jag skulle faktiskt säga pinsamt offline. Det har att göra med att jag har jobbat - men nu är det i alla fall över.
Jobbet som kassörska ger en lite perspektiv. I-landsproblem är nämligen också problem. Därför har jag ett par frågor som jag inte kunnat ställa direkt till de människor som de berör, eftersom det vore oprofessionellt. Guldstjärna till alla som kan svara!
- VARFÖR i hela friden lägger man kassen under sju mjölkpaket? Någon typ av tankeverksamhet verkar ligga bakom, ofta rör det sig om prydligt lagda kassar och uppställda varor. Kära alla ni som handlar, jag ska göra ett litet avslöjande: Den som sitter bakom kassan styr inte hur banden rör sig. Det sköts istället av sensorer. Dessa sensorer lägger märke till kassen - vilket gör att bandet stannar och kassörskan måste välja mellan att lyfta varorna förbi streckkodsläsaren eller försöka sig på ett svårt partytrick och rycka fram kassen. Inget alternativ är särskilt bra. Snälla, snälla, lägg kassarna ovanpå varorna! Eller, kanske ännu smidigare, håll upp dem, le och säg "tre kassar", eller hur många de nu kan vara, så slipper du ha dem på bandet över huvud taget.
- HUR tänker folk när de lägger upp varorna på bandet? Många sköter sig, men ett förvånansvärt stort antal börjar med det ömtåligaste och avslutar med riktigt tunga varor. Ja, naturligtvis ligger de underst i vagnen, men det gör det inte alls omöjligt att i omvänd ordning få upp dem till kassan. Vi bakom kassan kan inte göra det, i alla fall. Och krossade ägg är inte roligt.
Vissa köpbeteenden tycks vara vanligare hos våra grannar i väst.
- Lyssnar norrmän aldrig på kassörskorna? 99 % av alla gånger jag bett någon trycka på den gröna knappen för att godkänna beloppet har jag mötts av ett "HUUUH?!" eller ingenting alls. Och är begreppet "var det bra så?" inte känt på andra sidan gränsen? Jag har aldrig bott där, så jag vet inte. Någon?
- "Ja må ha kassar å!" - gärna en sisådär två minuter efter att kunden gått ner till sina varor och börjat plocka i dem. Är kassarna gratis i Norge? Förser verkligen kassörskorna sina kunder med kassar? Hurdå? Och okej om det var ett par kunder som glömde, men det är över 80 % av alla norska kunder som verkar drabbas av tillfällig minnesförlust. Går det att sprida ljus över fenomenet?
- "Å så en rulle snus". Nej, inte efterföljt av vidare information, för det verkar ju onödigt eftersom vi ju bara har en sisådär 50 alternativ att välja mellan. Så småningom framgick det att det oftast syftade på General lös, men då och då togs det för givet att man syftade på något helt annat. Har de dåligt utbud i Norge, eller?
- VARUBERG. Så högt och brett det bara går att bygga - det kanske känns effektivt när man lägger upp det, men fan, det tar så mycket längre tid att få till botten av rullbandet, plus att allt som ligger utanför just själva bandet fastnar längs vägen och orsakar ras. Det finns INGET positivt med varuberg, mycket sällan något positivt med ens två varor ovanpå varandra. Big no-no, alltså. Men hur tänker de som faktiskt bygger dem?
Personligen är jag också väldigt nyfiken på hur norska kortläsare faktiskt fungerar. Klart står dock att de inte kan ha mycket likhet med de svenska.
Nåja, det är över nu. Värkande nacke, urblåst skalle - damn, det är jobbigare än man tror att sitta och "bara" ta betalt. Det har varit en upplevelse, bra träning för tålamodet och det har antagligen byggt mig lite muskler också. Dessutom har jag haft många riktigt, riktigt trevliga kunder och underbara arbetskamrater. Och så får jag lön. Yieppie! Nu, åter till livet.
Jobbet som kassörska ger en lite perspektiv. I-landsproblem är nämligen också problem. Därför har jag ett par frågor som jag inte kunnat ställa direkt till de människor som de berör, eftersom det vore oprofessionellt. Guldstjärna till alla som kan svara!
- VARFÖR i hela friden lägger man kassen under sju mjölkpaket? Någon typ av tankeverksamhet verkar ligga bakom, ofta rör det sig om prydligt lagda kassar och uppställda varor. Kära alla ni som handlar, jag ska göra ett litet avslöjande: Den som sitter bakom kassan styr inte hur banden rör sig. Det sköts istället av sensorer. Dessa sensorer lägger märke till kassen - vilket gör att bandet stannar och kassörskan måste välja mellan att lyfta varorna förbi streckkodsläsaren eller försöka sig på ett svårt partytrick och rycka fram kassen. Inget alternativ är särskilt bra. Snälla, snälla, lägg kassarna ovanpå varorna! Eller, kanske ännu smidigare, håll upp dem, le och säg "tre kassar", eller hur många de nu kan vara, så slipper du ha dem på bandet över huvud taget.
- HUR tänker folk när de lägger upp varorna på bandet? Många sköter sig, men ett förvånansvärt stort antal börjar med det ömtåligaste och avslutar med riktigt tunga varor. Ja, naturligtvis ligger de underst i vagnen, men det gör det inte alls omöjligt att i omvänd ordning få upp dem till kassan. Vi bakom kassan kan inte göra det, i alla fall. Och krossade ägg är inte roligt.
Vissa köpbeteenden tycks vara vanligare hos våra grannar i väst.
- Lyssnar norrmän aldrig på kassörskorna? 99 % av alla gånger jag bett någon trycka på den gröna knappen för att godkänna beloppet har jag mötts av ett "HUUUH?!" eller ingenting alls. Och är begreppet "var det bra så?" inte känt på andra sidan gränsen? Jag har aldrig bott där, så jag vet inte. Någon?
- "Ja må ha kassar å!" - gärna en sisådär två minuter efter att kunden gått ner till sina varor och börjat plocka i dem. Är kassarna gratis i Norge? Förser verkligen kassörskorna sina kunder med kassar? Hurdå? Och okej om det var ett par kunder som glömde, men det är över 80 % av alla norska kunder som verkar drabbas av tillfällig minnesförlust. Går det att sprida ljus över fenomenet?
- "Å så en rulle snus". Nej, inte efterföljt av vidare information, för det verkar ju onödigt eftersom vi ju bara har en sisådär 50 alternativ att välja mellan. Så småningom framgick det att det oftast syftade på General lös, men då och då togs det för givet att man syftade på något helt annat. Har de dåligt utbud i Norge, eller?
- VARUBERG. Så högt och brett det bara går att bygga - det kanske känns effektivt när man lägger upp det, men fan, det tar så mycket längre tid att få till botten av rullbandet, plus att allt som ligger utanför just själva bandet fastnar längs vägen och orsakar ras. Det finns INGET positivt med varuberg, mycket sällan något positivt med ens två varor ovanpå varandra. Big no-no, alltså. Men hur tänker de som faktiskt bygger dem?
Personligen är jag också väldigt nyfiken på hur norska kortläsare faktiskt fungerar. Klart står dock att de inte kan ha mycket likhet med de svenska.
Nåja, det är över nu. Värkande nacke, urblåst skalle - damn, det är jobbigare än man tror att sitta och "bara" ta betalt. Det har varit en upplevelse, bra träning för tålamodet och det har antagligen byggt mig lite muskler också. Dessutom har jag haft många riktigt, riktigt trevliga kunder och underbara arbetskamrater. Och så får jag lön. Yieppie! Nu, åter till livet.
onsdag, augusti 05, 2009
Kära Expressens ledarsida!
Idag skriver ni att straffen för sexköp måste skärpas. Det låter ju naturligtvis som en fin sak att bröla om - för vem vill att någon ska få köpa en annan människas kropp? Inte jag i alla fall.
Men kära ledarsida, ni måste förstå att det inte har någonting med sexköpslagen att göra. Den reglerar bara frivilliga relationer. De problem som ni tar upp - trafficking, människohandel, sexslaveri - är fördjävliga problem. Slaveri och tvång är i alla dess former avskyvärt. Därför har vi också lagar som förbjuder just detta. Sexköpslagen handlar dock, som sagt, inte om det.
Eftersom ni verkar vara nybörjare på området tänkte jag att vi ska ta en kort titt på vad paragraf 11 i Brotsbalkens sjätte kapitel innebär liksom i jämförelse med något annat än just sexköp. Alltså, vi kan ta restaurangbranschen. Den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar nämligen där eller i byggbranschen. Nåja, det faktum att vissa människor tvingas arbeta där innebär ju inte att vi har ett förbud mot att köpa lunch på McDonalds, eller, om man har bättre smak, MAX. Nej, vi har lagar som förbjuder - just det, tvånget. Vi har heller inte lagar som förbjuder folk att köpa hus - vi har lagar som förbjuder slaveri och människohandel. Just vad det gäller sex har man däremot frångått den logiska ordningen. Ni kanske kan ta och fundera lite på varför.
Är det för att det är så svårt att veta om en sexsäljare är tvingad eller inte? Det blir nog svårt att hävda. Rimligtvis borde det vara lika krångligt att gissa sig till om byggarbetaren spikar bräder av egen fri vilja eller ej. Ni, som ändå kallar er liberaler, borde ju dessutom veta att om man vill minska traffickingen så ska man ge u-länder en chans till ekonomisk och demokratisk utveckling, så att den bas människohandlarna använder sig av försvinner. Majoriteten av traffickingoffren söker nämligen själva upp smugglarna i hopp om ett bättre liv.
Dessutom kan man ju tycka att det antagligen kommer att dyka upp fler anmälningar om fall där kunden misstänker att säljaren är tvingad om nu kunden inte riskerar att straffas bara för att han eller hon lämnar informationen. Man kan nog åtminstone utesluta att effekten av en avkriminalisering skulle vara negativ på det området.
Är det kanske för att de som köper sex per definition är onda, oavsett om de köper av en frivillig sexarbetare eller någon som tvingas till prostitution? Den argumentationen känns inte heller helt övertygande. Tycker man att det är lite extra krydda att betala för något som de allra flesta ändå verkar kunna skaffa gratis så är det väl en smal sak. Det kan också finnas andra bakomliggande orsaker - ett handikapp kan exempelvis göra det svårt att få utlopp för sin sexualitet utan hjälp. Varför ska någon utomstående få lägga sig i varför andra människor har sex? Det känns väldigt obehagligt om ni frågar mig, och för väl mest tankarna till den tid då män fick våldta sina fruar - de var ju ändå gifta, och av den anledningen fick man ju ha sex. Oavsett hur man lägger sig i människors fria vilja så är det obehagligt.
Den fria viljan, ja. Ni kommer säkert att försöka säga något om att ingen säljer sex av fri vilja och att den lyckliga horan är en myt.
Säger ni det till de sexsäljare som vittnar om att de tycker att det mest är lättförtjänta pengar, som säger att de mest gör sina kunder en tjänst, som hävdar att de njuter av ett bra samlag oavsett om partnern lämnar lite sedlar efteråt? Kanske försöker ni påstå att de inte förstår bättre, att de försöker rättfärdiga sina egna val och kommer att ångra sig sedan. Det vore i sådant fall riktigt jävla paternalistiskt och patriarkalt. Den typen av antifeministiska resonemang hoppas jag att ni inte håller er med.
Är det då så att sexköpslagen kanske trots allt gör någon nytta? Har den förändrat sexarbetarnas situation över huvud taget? Ja, men det är inte till det bättre. Även om man inte kunnat hitta något som tyder på att prostitutionens omfattning har minskat sedan införandet, så vittnar sexsäljarna om att kundkretsen har förändrats. Jodå, några av de mer "vanliga" männen på marknaden har lagen skrämt bort. Kvar, som de enda att välja på, blir obehagliga typer som har konstiga idéer om maktpositioner och våld. Detta drabbar naturligtvis de gatuprostituerade, som ni ju verkar vurma för, allra hårdast. Faktum är att Nya Zeeland, som har avkriminaliserat sexköp, har märkt att sexsäljarnas situation faktiskt förbättrats.
Som en sista brasklapp kan man ju undra hur det kan vara "modernt" att skärpa straffen när det kommer till kriminalisering av frivilliga relationer. Om ni nu inte tycker att "modernt" är konservativt, vill säga. Skärpta straff har nämligen så gott som ingen jävla inverkan alls på om man begår ett brott eller inte.
Peace out och allt det där!
Men kära ledarsida, ni måste förstå att det inte har någonting med sexköpslagen att göra. Den reglerar bara frivilliga relationer. De problem som ni tar upp - trafficking, människohandel, sexslaveri - är fördjävliga problem. Slaveri och tvång är i alla dess former avskyvärt. Därför har vi också lagar som förbjuder just detta. Sexköpslagen handlar dock, som sagt, inte om det.
Eftersom ni verkar vara nybörjare på området tänkte jag att vi ska ta en kort titt på vad paragraf 11 i Brotsbalkens sjätte kapitel innebär liksom i jämförelse med något annat än just sexköp. Alltså, vi kan ta restaurangbranschen. Den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar nämligen där eller i byggbranschen. Nåja, det faktum att vissa människor tvingas arbeta där innebär ju inte att vi har ett förbud mot att köpa lunch på McDonalds, eller, om man har bättre smak, MAX. Nej, vi har lagar som förbjuder - just det, tvånget. Vi har heller inte lagar som förbjuder folk att köpa hus - vi har lagar som förbjuder slaveri och människohandel. Just vad det gäller sex har man däremot frångått den logiska ordningen. Ni kanske kan ta och fundera lite på varför.
Är det för att det är så svårt att veta om en sexsäljare är tvingad eller inte? Det blir nog svårt att hävda. Rimligtvis borde det vara lika krångligt att gissa sig till om byggarbetaren spikar bräder av egen fri vilja eller ej. Ni, som ändå kallar er liberaler, borde ju dessutom veta att om man vill minska traffickingen så ska man ge u-länder en chans till ekonomisk och demokratisk utveckling, så att den bas människohandlarna använder sig av försvinner. Majoriteten av traffickingoffren söker nämligen själva upp smugglarna i hopp om ett bättre liv.
Dessutom kan man ju tycka att det antagligen kommer att dyka upp fler anmälningar om fall där kunden misstänker att säljaren är tvingad om nu kunden inte riskerar att straffas bara för att han eller hon lämnar informationen. Man kan nog åtminstone utesluta att effekten av en avkriminalisering skulle vara negativ på det området.
Är det kanske för att de som köper sex per definition är onda, oavsett om de köper av en frivillig sexarbetare eller någon som tvingas till prostitution? Den argumentationen känns inte heller helt övertygande. Tycker man att det är lite extra krydda att betala för något som de allra flesta ändå verkar kunna skaffa gratis så är det väl en smal sak. Det kan också finnas andra bakomliggande orsaker - ett handikapp kan exempelvis göra det svårt att få utlopp för sin sexualitet utan hjälp. Varför ska någon utomstående få lägga sig i varför andra människor har sex? Det känns väldigt obehagligt om ni frågar mig, och för väl mest tankarna till den tid då män fick våldta sina fruar - de var ju ändå gifta, och av den anledningen fick man ju ha sex. Oavsett hur man lägger sig i människors fria vilja så är det obehagligt.
Den fria viljan, ja. Ni kommer säkert att försöka säga något om att ingen säljer sex av fri vilja och att den lyckliga horan är en myt.
Säger ni det till de sexsäljare som vittnar om att de tycker att det mest är lättförtjänta pengar, som säger att de mest gör sina kunder en tjänst, som hävdar att de njuter av ett bra samlag oavsett om partnern lämnar lite sedlar efteråt? Kanske försöker ni påstå att de inte förstår bättre, att de försöker rättfärdiga sina egna val och kommer att ångra sig sedan. Det vore i sådant fall riktigt jävla paternalistiskt och patriarkalt. Den typen av antifeministiska resonemang hoppas jag att ni inte håller er med.
Är det då så att sexköpslagen kanske trots allt gör någon nytta? Har den förändrat sexarbetarnas situation över huvud taget? Ja, men det är inte till det bättre. Även om man inte kunnat hitta något som tyder på att prostitutionens omfattning har minskat sedan införandet, så vittnar sexsäljarna om att kundkretsen har förändrats. Jodå, några av de mer "vanliga" männen på marknaden har lagen skrämt bort. Kvar, som de enda att välja på, blir obehagliga typer som har konstiga idéer om maktpositioner och våld. Detta drabbar naturligtvis de gatuprostituerade, som ni ju verkar vurma för, allra hårdast. Faktum är att Nya Zeeland, som har avkriminaliserat sexköp, har märkt att sexsäljarnas situation faktiskt förbättrats.
Som en sista brasklapp kan man ju undra hur det kan vara "modernt" att skärpa straffen när det kommer till kriminalisering av frivilliga relationer. Om ni nu inte tycker att "modernt" är konservativt, vill säga. Skärpta straff har nämligen så gott som ingen jävla inverkan alls på om man begår ett brott eller inte.
Peace out och allt det där!
tisdag, augusti 04, 2009
Datorkunnigt folk med gratisråd, hjälp! del II
Jag fick en enorm respons sist jag bad om hjälp vad det gäller att välja ny dator. Liksom många andra lider jag dock av beslutsångest och har inte kommit till skott ännu - men datorn beter sig som om jag börjar få bråttom. Inte för att jag kan ett skit om datorer, men någon typ av initial vibb tycker jag mig ha fått. Hon "fryser" fortfarande då och då (alltså, hela datorn liksom stannar - musen går inte att röra, att fälla ihop den leder inte till någon förändring, den är liksom bara i koma med ögonen öppna), känns allmänt seg (vilket i och för sig kan vara Windows och det faktum att jag körde min första diskdefrag för några veckor sedan) och hanterar inte det faktum att jag har 17 flikar uppe i Mozilla Firefox samtidigt lika bra som förr. Dessutom är hon lite för tung och otymplig för att släpa runt på (och jag släpar), plus att batteriet i princip är obrukbart - och jag tänker inte köpa ett nytt för ett och ett halvt tusen när jag har råd med en ny och förhoppningsvis problemfri dator.
Nåja, valet verkar ligga någonstans mellan en Netbook och en MacBook. Eftersom ni, kära läsare, verkar ha riktigt bra koll, så tänke jag helt enkelt utveckla mina datorbehov och funderingar och hoppas på att ni återigen delar med er av ert kunnande.
Det här måste datorn kunna användas till:
- Word, Excel och gärna PowerPoint. Fungerar de att installera på Mac från min nuvarande skiva eller måste jag köpa någon typ av specialversion - och vad kostar det i så fall? Är iWorks något att rekommendera? Eftersom jag skriver en hel del inlämningsuppgifter i samband med studierna vill jag inte råka ut för några fuck ups.
- En mediaspelare. Helst något jag redan kan litegrann, typ VLC eller Media Player Classic.
- Internet. Måste gå att nå trådlösa nätverk, plus om det går att skaffa mobilt bredband till. Gärna Firefox, 17 flikar varav åtminstone en Youtube och en för typ Bilddagboken, samtidigt som något Worddokument och mediaspelaren. (Har alltid fem standardflikar uppe, i vart fall.) Gissar att det ställer relativt höga krav på datorns internminne. Därför; går det alls med en Netbook? Och kan det vara värt 972 kronor och 50 öre att uppgradera MacBookens internminne till 4 GB? (Eller har jag missuppfattat allt?)
- Spotify. Men det gissar jag inte ställer till så många problem.
- First Class. I alla fall tills partiet byter mailplattform, eller vad det nu heter.
Det är en fördel om det går att titta på DVD-filmer. Inte nödvändigtvis någon stor bildskärm - snarare ju mindre, desto bättre - men jag orkar inte riktigt köpa en DVD-spelare till TV:n för att kunna kolla på de filmer jag faktiskt köpt på mig. Möjligen om det blir en billig Netbook. Alternativt får jag väl hålla mig med nuvarande dator för just den punkten.
Jag spelar knappt alls på datorn, och blir det något är det i så fall en stund med en gammal The Sims-skiva eller MS Röj. För det behovet kan jag enkelt spara min nuvarande.
Som jag ser på det ser det lute ut så här:
Netbook
+ Lätt
+ Liten
+ Slipper nytt operativsystem
+ Billig
- Långsam
Mac
+ Allmänt bara riktigt bra och funktionell
+ Snabb
- Dyr
- Tyngre
- Större
- Annat operativsystem
Finns det någon som kan lyfta denna min okunnighetens slöja och föra mig mot det nya ljuset?
Nåja, valet verkar ligga någonstans mellan en Netbook och en MacBook. Eftersom ni, kära läsare, verkar ha riktigt bra koll, så tänke jag helt enkelt utveckla mina datorbehov och funderingar och hoppas på att ni återigen delar med er av ert kunnande.
Det här måste datorn kunna användas till:
- Word, Excel och gärna PowerPoint. Fungerar de att installera på Mac från min nuvarande skiva eller måste jag köpa någon typ av specialversion - och vad kostar det i så fall? Är iWorks något att rekommendera? Eftersom jag skriver en hel del inlämningsuppgifter i samband med studierna vill jag inte råka ut för några fuck ups.
- En mediaspelare. Helst något jag redan kan litegrann, typ VLC eller Media Player Classic.
- Internet. Måste gå att nå trådlösa nätverk, plus om det går att skaffa mobilt bredband till. Gärna Firefox, 17 flikar varav åtminstone en Youtube och en för typ Bilddagboken, samtidigt som något Worddokument och mediaspelaren. (Har alltid fem standardflikar uppe, i vart fall.) Gissar att det ställer relativt höga krav på datorns internminne. Därför; går det alls med en Netbook? Och kan det vara värt 972 kronor och 50 öre att uppgradera MacBookens internminne till 4 GB? (Eller har jag missuppfattat allt?)
- Spotify. Men det gissar jag inte ställer till så många problem.
- First Class. I alla fall tills partiet byter mailplattform, eller vad det nu heter.
Det är en fördel om det går att titta på DVD-filmer. Inte nödvändigtvis någon stor bildskärm - snarare ju mindre, desto bättre - men jag orkar inte riktigt köpa en DVD-spelare till TV:n för att kunna kolla på de filmer jag faktiskt köpt på mig. Möjligen om det blir en billig Netbook. Alternativt får jag väl hålla mig med nuvarande dator för just den punkten.
Jag spelar knappt alls på datorn, och blir det något är det i så fall en stund med en gammal The Sims-skiva eller MS Röj. För det behovet kan jag enkelt spara min nuvarande.
Som jag ser på det ser det lute ut så här:
Netbook
+ Lätt
+ Liten
+ Slipper nytt operativsystem
+ Billig
- Långsam
Mac
+ Allmänt bara riktigt bra och funktionell
+ Snabb
- Dyr
- Tyngre
- Större
- Annat operativsystem
Finns det någon som kan lyfta denna min okunnighetens slöja och föra mig mot det nya ljuset?
söndag, augusti 02, 2009
Kan vi få en diskussion om det här med högskolorna, tack?
DN skriar om platsbrist på landets högskolor idag. Naturligtvis är det tråkigt för alla som inte kommit in att de inte får studera till hösten, men jag tycker ändå att det är på sin plats att man funderar lite över det här med ordet "platsbrist".
Personligen så utgår jag från att högskolor och universitet skattefinansieras för att det anses vara så att samhället i stort tjänar på det genom att medborgarna blir mer välutbildade och därmed kan skapa mer välstånd. När man beslutar om antalet högskoleplatser bör detta alltså - trots att det är apigt svårt - göras utifrån en uppskattning av vilka kompetenser landet behöver i framtiden.
Talar man om platsbrist handlar det istället om något helt annat. Den högre utbildningen förvandlas till en lekstuga där vemhelst som önskar kliva över tröskeln har en rätt att vistas. Högskolor och universitet blir arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att dölja arbetslösheten istället för att bli arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att höja befolkningens kompetens.
Därför tycker jag att det är lite på sin plats med en diskussion om det hela. Har vem som helst en rätt att läsa vad den vill på en eftergymnasial utbildning? Finns det månne något bra med att konkurrensen om platser på exempelvis lärarhögskolan ökar? Är det verkligen önskvärt att precis alla skaffar sig en högskoleutbildning, eller klarar sig många lika bra utan? Ja, jag vet, det är förbjudna frågor, men någon måste ställa dem också.
Nå, varför har vi egentligen en skattefinansierad högre utbildning?
Personligen så utgår jag från att högskolor och universitet skattefinansieras för att det anses vara så att samhället i stort tjänar på det genom att medborgarna blir mer välutbildade och därmed kan skapa mer välstånd. När man beslutar om antalet högskoleplatser bör detta alltså - trots att det är apigt svårt - göras utifrån en uppskattning av vilka kompetenser landet behöver i framtiden.
Talar man om platsbrist handlar det istället om något helt annat. Den högre utbildningen förvandlas till en lekstuga där vemhelst som önskar kliva över tröskeln har en rätt att vistas. Högskolor och universitet blir arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att dölja arbetslösheten istället för att bli arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att höja befolkningens kompetens.
Därför tycker jag att det är lite på sin plats med en diskussion om det hela. Har vem som helst en rätt att läsa vad den vill på en eftergymnasial utbildning? Finns det månne något bra med att konkurrensen om platser på exempelvis lärarhögskolan ökar? Är det verkligen önskvärt att precis alla skaffar sig en högskoleutbildning, eller klarar sig många lika bra utan? Ja, jag vet, det är förbjudna frågor, men någon måste ställa dem också.
Nå, varför har vi egentligen en skattefinansierad högre utbildning?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
