Seger

Jag har, hör och häpna, lyckats gå och bli en av de sex vinnarna i Blogges tävling med min text (som ju egentligen inte alls är en novell) Ett offer - för männen eller samhällsmoralen? (Nu kan det ju vara så att det helt enkelt inte kom in så många bidrag att han var tvungen att välja en icke-novell, men jag föredrar att inte tänka i de banorna.)

Anyway, för er som inte orkar klicka på den här länken och läsa där, så klistrar jag in det hela här. Enjoy!



Den lyckliga horan är en myt. Män är djur. Män som köper sex är odjur. Männen utnyttjar kvinnorna – horan är ett offer. Känns det igen? Det är det vanliga mantrat från vad jag kallar wannabe-feminist-vänstern, som tråkigt nog fått fäste även bland feminister som kallar sig liberala.

Hur lyder då det resonemang som förs? Det är mycket enkelt. Enbart män köper sex, enbart kvinnor säljer sex, titta där, könsmaktsordningen! För kvinnor vill inte ha sex. Fast de vill, för de får. Men de vill inte. Häri ligger den största utmaningen för feminismen; att acceptera sex – och att acceptera olika smak vad det gäller sex.

För vad säger egentligen förhållandet kvinna/säljare – man/köpare? Säger det att kvinnor är i en mer utsatt position och att männen kan köpa deras sexuella tjänster – eller är det ett av de där obehagliga, kvarhängande mönstren som går ut på att kvinnor inte får gilla sex? Är förhållandet bara ett av den moderna tidens tecken på att kvinnans sexualitet fortfarande är undertryckt? Skulle kvinnor köpa sex om den wannabe-feminist-vänstra samhällsmoralen inte påtvingades dem?

Låt oss alla vara ärliga; det är ännu, 2008, inte okej för en tjej att gilla sex. Fortfarande sätts en slampstämpel i pannan på den kvinna som tar för sig och utforskar sina sexuella preferenser. Hora är fortfarande något fruktansvärt dåligt – en kvinnlig torsk är inte ens att tänka på. Om en kvinnlig sexsäljare, som ändå ses som det goda offret, blir häcklad, vilken kvinna skulle våga ta på sig rollen som sexköpare?

Det är svårt att bryta etablerade mönster, oavsett ditt kön och din styrka. Jag minns själv hur jag i nian tyckte att två tjejer i kortkort och urringat såg ”slampiga” ut – nu har jag snarare insett att kortkort och urringat kräver en hel del mod, självförtroende och självrespekt. Sådant är inte lätt att ha vad det gäller kläder, och ännu svårare när det kommer till sexlivet. Har jag någonsin uttryckt att en tjej varit slampig för att hon haft många partners? Troligen. De senaste åren har jag dock försökt ifrågasätta de himlande ögon och nedlåtande blickar som brukar dyka upp när ämnet kommer upp – och bara det är svårt.

Killar med många partners verkar folk däremot inte ha så stora problem med. Visst, de omnämns ofta i termer av jävla svin, men ändå hamnar kvinnan och sexualiteten ofta i fokus även för dessa diskussioner – guuuud vad korkad hon är som ligger med honom, alla vet ju att han är ett jävla svin, vaddå, tror hon att hon kan omvända honom eller? Åter igen antas att kvinnan aldrig vill ha sex för sexets skull, hon måste vilja vinna något annat på det – vanligen en stabil parrelation.

Detta undertryckande av kvinnans sexualitet medför en rätt snedvriden sexualisering av samhället. Kvinnan är målet för männens åtrå, och således sexualiseras kvinnokroppen. Det i sig är naturligtvis inte dåligt – det är bara ett tecken på att kvinnokroppen anses vara vacker. Problemet uppstår i och med att manskroppen inte är på långa vägar lika sexualiserad.

Det hela är enkelt. Eftersom kvinnan inte gillar sex behöver hon inget objekt att åtrå – och har hon inget objekt att åtrå kan hon ju inte vilja ha sex. En ond spiral upprättas. För ungefär hundra år sedan, i Frankrike, blev man tvungna att medicinskt ordinera orgasmmassage till kvinnor för att de inte skulle bli allt för deprimerade – idag är kvinnor hänvisade till den bokgenre som kallas tantsnusk. Fortfarande göms kvinnors sexualitet bakom något ”finare” och manskroppen ses fortfarande inte som ett verktyg för kvinnors njutande.

Vilken är då vägen bort från detta? Naturligtvis finns bara en – och den innebär att vi måste införskaffa oss ett samhälle byggt på en ideologi utan utopi, en ideologi som förespråkar frihet framför resultat och en ideologi som inte anser att ändamålen helgar medlen. Liberalismen behövs för att frigöra kvinnans sexualitet, den behövs faktiskt för att frigöra sexualiteten över huvud taget – annars kommer tvång och moralistiska lagar fortsätta vara medel som används för att nå ett förkastligt mål; det avsexualiserade samhället. Och i det samhället, vill jag lova, där kommer kvinnor definitivt inte att få köpa sex.