LASten inom svensk arbetsmarknad

På dagens DN debatt bjuder ekonomerna Stefan Fölster och Björn Lindgren från Svenskt Näringsliv på en analys av hur LAS cementerar arbetsmarkanden på ett för arbetstagarna icke önskvärt sätt. Människor som vantrivs på sina jobb vågar inte säga upp sig eftersom de då skulle hamna sist i kön. Det här medför en rad problem. Till att börja med ökar naturligtvis risken för att den anställde på något sätt blir sjuk. Svenska studier visar på ett samband mellan att inte trivas på jobbet och att drabbas av exempelvis magbesvär och håglöshet.

Som CUF:are och centerpartist har jag en stark tro på att alla behövs i samhället, inte minst för sin egen skull. Människor kan jobba, och människor mår bra av att jobba. Om de har rätt jobb, vill säga. När en männska däremot inte vågar byta till ett bättre jobb, då uppstår situationer som är allt annat än bra. Om människan vågat byta jobb hade hon trivts bättre och antagligen jobbat bättre också. Dessutom hade rätt människa kunnat få det andra jobbet - win-win situation. När en människa däremot befinner sig på fel jobb, då ökar risken för att hon blir utsatt för mobbing och trakasserier. Vidare så hindrar hon, genom att stanna kvar, att rätt person får jobbet. Istället får vi ytterligare en människa på ett potentiellt felaktigt jobb - eller helt utanför arbetsmarknaden.

CUF har länge kritiserat LAS eftersom den gör att ungdomar slängs ut först, trots att de kanske har mer kompetens och jobbar bättre än andra på arbetsplatsen. LAS innebär ingen trygghet för ungdomar, och inte heller för andra utanför arbetsmarknaden. Nu visar det sig att den "trygghet" LAS skänker de sedan länge anställda kan orsaka mobbing, trakasserier och sjukdom. Finfin lag, det där.

Det är dags för regeringen att inse att vi inte har industrisamhällets arbetsmarknad i Sverige längre. Den anställde är inte längre utbytbar på samma sätt som förr. Individen och dennes kunnande spelar högre roll, och det blir allt viktigare för arbetsgivaren att arbetstagaren passar in i arbetsplatsens sociala miljö - för arbetsgivare vill inte ha sjuka och håglösa anställda. De vill ha friska, produktiva människor som trivs på arbetsplatsen. Det står LAS ivägen för.

Fler som skriver klokt om detta är Bloggen Bent, Kungsholmscentern och Magnus Andersson, både i sin blogg och på CUF:s hemsida.

Kanske dags att tänka om

Jag kan ibland bli lite less. Lite förbannad. Lite trött på att folk inte verkar tänka efter ordentligt.

Ung Vänster har på sin blogg skrivit ett inlägg med rubriken "Fack you, Maud!", och det var ju fyndigt, men när jag läser det blir jag, ja, lite less.

"[Centerpartiet] är ett parti som på ett tydligt sätt har tagit ställning mot stärkta rättigheter för ungdomar på dagens arbetsmarknad".
Jo, tjena. Ursäkta, men det vi vill är att möjliggöra för ungdomar att få jobb! LAS är så sjukt uppbyggt att om ett företag blir tvunget att säga upp personal (vilket det knappast gör gärna) så är den avgörande faktorn angående vem som måste gå hur länge varje anställd jobbat inom företaget. Är inte det lite absurt? Varför ska det vara så? Vettigt argument, någon? Det kan ju faktiskt vara så att en människa som jobbat där i två år är bättre för företagen än någon som jobbat där i tio, och nog vore det väl bra om ett företag fick behålla sin mest kompetenta personal när det går lite dåligt?

"Dock tar hoten om att i praktiken förbjuda fackets enda vapen mot arbetsgivaren, nämligen stridsåtgärden, priset."
Kan någon förklara för mig varför facket ska få sätta in åtgärder mot företag som inte har några fackligt anslutna anställda? Är arbetsgivaren förjävlig kan man väl bara bli medlem så kommer facket och gör något åt det? Om de anställda inte ligger i konflikt med arbetsgivaren, varför ska facket göra det? VARFÖR?!

"Förslagen syftar till att stärka arbetsgivarnas övertag på arbetsmarkanden och att bakbinda facket."
Nej, min kära vänster, nu är det dags att vi tar och tittar igenom det här ordentligt. Det är dags att ni bestämmer er, vad vill ni helst ha? Stora företag där varje arbetare är utbytbar eller små företag där individen i sig är oerhört viktig för företaget? Det handlar nämligen om det. Ett stort företag som sätts i blockad brukar klara sig utan konkurs. Ett litet där ingen anställd känner ett behov av att vara med i facket kan däremot göra det.

Ska man behöva flytta för att få jobb?

Under de senaste dagarna har denna fråga debatterats hett i Länstidningen här i Jämtland och Härjedalen. Frågan är mycket enkel att besvara, men det gäller att formulera om den lite:

Ska någon behöva skapa ett arbete åt dig bara för att du vill bo på ett speciellt ställe?

Nej.

(För övrigt fungerar inte rubrikraden.. Skumt.)