Konkurrerande arbetsförmedlingar - Borg, du kan spara pengar!

I förra veckan skrev jag en krönika hos Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland, som igår också gick i Sundsvalls Tidning, om problemen med dagens arbetsförmedling och en möjlig lösning.

I Australien lägger man i runda slängar lika mycket pengar på arbetsförmedlande som vi gör i Sverige, trots att befolkningen är rejält mycket större. Hur det går till? Tja, istället för att de har en myndighet som håller kurser som ger ett inplastat datorkörkort utskrivet i Comic Sans så låter de företag konkurrera om att förmedla jobb. Förmedlingarna får en mindre summa per person som valt dem som förmedling, men den stora betalningen kommer när de lyckats förmedla ett jobb med tillräcklig varighet till den sökande. Efter att Australien införde reformen lyckades man sänka arbetslösheten med flera procentenheter. Så, käre finansminister, här har du en modell som kostar mindre och som är mer effektiv. Vill du verkligen tacka nej till det..?

Mer om Australiens modell finns att läsa hos Fores.

Vår arbetsförmedling är verkligen inget vidare. Det är faktiskt dags att privatisera och konkurrensutsätta verksamheten - inte minst för att komma lite, lite närmare en lösning på ungdomsarbetslösheten.

LASten inom svensk arbetsmarknad

På dagens DN debatt bjuder ekonomerna Stefan Fölster och Björn Lindgren från Svenskt Näringsliv på en analys av hur LAS cementerar arbetsmarkanden på ett för arbetstagarna icke önskvärt sätt. Människor som vantrivs på sina jobb vågar inte säga upp sig eftersom de då skulle hamna sist i kön. Det här medför en rad problem. Till att börja med ökar naturligtvis risken för att den anställde på något sätt blir sjuk. Svenska studier visar på ett samband mellan att inte trivas på jobbet och att drabbas av exempelvis magbesvär och håglöshet.

Som CUF:are och centerpartist har jag en stark tro på att alla behövs i samhället, inte minst för sin egen skull. Människor kan jobba, och människor mår bra av att jobba. Om de har rätt jobb, vill säga. När en männska däremot inte vågar byta till ett bättre jobb, då uppstår situationer som är allt annat än bra. Om människan vågat byta jobb hade hon trivts bättre och antagligen jobbat bättre också. Dessutom hade rätt människa kunnat få det andra jobbet - win-win situation. När en människa däremot befinner sig på fel jobb, då ökar risken för att hon blir utsatt för mobbing och trakasserier. Vidare så hindrar hon, genom att stanna kvar, att rätt person får jobbet. Istället får vi ytterligare en människa på ett potentiellt felaktigt jobb - eller helt utanför arbetsmarknaden.

CUF har länge kritiserat LAS eftersom den gör att ungdomar slängs ut först, trots att de kanske har mer kompetens och jobbar bättre än andra på arbetsplatsen. LAS innebär ingen trygghet för ungdomar, och inte heller för andra utanför arbetsmarknaden. Nu visar det sig att den "trygghet" LAS skänker de sedan länge anställda kan orsaka mobbing, trakasserier och sjukdom. Finfin lag, det där.

Det är dags för regeringen att inse att vi inte har industrisamhällets arbetsmarknad i Sverige längre. Den anställde är inte längre utbytbar på samma sätt som förr. Individen och dennes kunnande spelar högre roll, och det blir allt viktigare för arbetsgivaren att arbetstagaren passar in i arbetsplatsens sociala miljö - för arbetsgivare vill inte ha sjuka och håglösa anställda. De vill ha friska, produktiva människor som trivs på arbetsplatsen. Det står LAS ivägen för.

Fler som skriver klokt om detta är Bloggen Bent, Kungsholmscentern och Magnus Andersson, både i sin blogg och på CUF:s hemsida.