Kanske dags att tänka om

Jag kan ibland bli lite less. Lite förbannad. Lite trött på att folk inte verkar tänka efter ordentligt.

Ung Vänster har på sin blogg skrivit ett inlägg med rubriken "Fack you, Maud!", och det var ju fyndigt, men när jag läser det blir jag, ja, lite less.

"[Centerpartiet] är ett parti som på ett tydligt sätt har tagit ställning mot stärkta rättigheter för ungdomar på dagens arbetsmarknad".
Jo, tjena. Ursäkta, men det vi vill är att möjliggöra för ungdomar att få jobb! LAS är så sjukt uppbyggt att om ett företag blir tvunget att säga upp personal (vilket det knappast gör gärna) så är den avgörande faktorn angående vem som måste gå hur länge varje anställd jobbat inom företaget. Är inte det lite absurt? Varför ska det vara så? Vettigt argument, någon? Det kan ju faktiskt vara så att en människa som jobbat där i två år är bättre för företagen än någon som jobbat där i tio, och nog vore det väl bra om ett företag fick behålla sin mest kompetenta personal när det går lite dåligt?

"Dock tar hoten om att i praktiken förbjuda fackets enda vapen mot arbetsgivaren, nämligen stridsåtgärden, priset."
Kan någon förklara för mig varför facket ska få sätta in åtgärder mot företag som inte har några fackligt anslutna anställda? Är arbetsgivaren förjävlig kan man väl bara bli medlem så kommer facket och gör något åt det? Om de anställda inte ligger i konflikt med arbetsgivaren, varför ska facket göra det? VARFÖR?!

"Förslagen syftar till att stärka arbetsgivarnas övertag på arbetsmarkanden och att bakbinda facket."
Nej, min kära vänster, nu är det dags att vi tar och tittar igenom det här ordentligt. Det är dags att ni bestämmer er, vad vill ni helst ha? Stora företag där varje arbetare är utbytbar eller små företag där individen i sig är oerhört viktig för företaget? Det handlar nämligen om det. Ett stort företag som sätts i blockad brukar klara sig utan konkurs. Ett litet där ingen anställd känner ett behov av att vara med i facket kan däremot göra det.