Det är nu lite dryg sex år sedan jag hyrde en liten, brun ponny från Vålbackens ridskola uppe vid Östersund. Det är kanske lite närmare precist sex år sedan vi satt på farmors altan och åt surströmming då jag slog vad med mamma; åt jag en av de stinkande fiskarna skulle jag få en häst. På det viset blev han min.
Eftersom Poppe enligt uppgift haft en och annan otrevlig upplevelse då vid tjugo års ålder var han väldigt huvudskygg. Att tränsa var väl inga större problem, men att få stryka över hans ganasch var svårt, då slängde han upp huvudet och ryggade lite tillbaka.
Det är därför den här dagen känns så stor. För första gången på sex år har jag fått kyssa hans panna, smeka hans mule och gulla med hans underläpp. Det känns fantastiskt. Riktigt jävla fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar