Jag kandiderar till riksdagen 2010

Ja, det är väl dags att komma ut ur garderoben ordentligt. Om ett år är det val till Sveriges riksdag, och när rösterna är färdigräknade hoppas jag på att jag fått en plats där.

Mitt engagemang började hösten 2005 när jag valde att gå med i CUF och Centerpartiet. Redan i början av 2006 fann jag mig själv invald i CUF Jämtland-Härjedalens styrelse, och på den vägen är det. Idag är jag ordförande för en CUF-avdelning hemma i länet och i våras blev jag dessutom invald i CUF:s förbundsstyrelse. För partiets räkning är jag ersättare i Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid samt kommunstyrelsen hemma i Härjedalen. Sedan jag började har jag hunnit med många insändare, ett antal debattartiklar och faktiskt ett par TV-sända debatter. Dessutom driver jag den här bloggen, har nyligen blivit krönikör för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsvik Allehanda och bloggar även på Magasinet Neo.

Den som följer bloggen på en någorlunda regelbunden basis vet att integriteten är en fråga som ligger mig jäkligt varm om hjärtat. Jag är inte nöjd med den kompromiss vårt parti tvingats gå med på, och jag kommer att fortsätta driva på för att FRA-lagen ska rivas upp, göras om och göras rätt. Att staten bereder sig full tillgång till medborgarnas elektroniska kommunikation är inte på något sätt acceptabelt. Inte heller IPRED-lagen, som ger privata bolag större integritetskränkande befogenheter än vad polisen har, är kompatibel med en stat som respekterar medborgares rätt till privatliv. Jag kommer likaledes verka för att datalagringsdirektivet, IPRED 2 och liknande lagstiftning inte ska implementeras i den svenska lagstiftningen - faktum är att jag kommer att göra allt jag kan för att den grundlagsstadgade rätten till personlig integritet ska stärkas ytterligare, gärna genom att en författningsdomstol införs. Jag har aldrig haft några större problem med att leva i en politisk frysbox - jag ger er mitt ord på att en integritetskränkande lagstiftning aldrig kommer att röstas igenom av mig.

Jag tror också att vi måste arbeta mer aktivt för ett värderingsskifte. Sossarna har lyckats väl med sin strategi - att sätta bilden av företagare som kapitalistsvin som suger ut den allmänna välfärden i dagens Sverige. Inget är naturligtvis längre från verkligheten! Entreprenörerna är de som ger oss alla en möjlighet att tillsammans bygga välfärdssamhället, och det förtjänar de uppskattning för, inte en myriad av krångliga regler och hög beskattning.
Företagande borde vara lika självklart som att bli anställd - ändå får i princip alla gymnasieelever lära sig hur man skriver ett CV, medan bara lyckligt utvalda, exempelvis de som läser samhällsprogrammet med ekonomiinriktning, får lära sig hur man startar och driver ett företag. Det är dock inte särskilt osannolikt att även elever som valt andra huvudämnen i sextonårsåldern kan komma att bli företagare några år senare.

Jag är också feminist - och innan någon kastar anklagelser på mig vill jag påpeka att det alltså betyder att jag anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, och att jag aktivt verkar för att samhällsstrukturer inte ska hindra någon från att nå sina mål på grund av ett så irrelevant faktum som vilket kön man har. Ett exempel på där faktiskt staten sätter sig i vägen är att kvinnor har en mycket liten möjlighet att driva företag inom en sektor där överväldigande många kvinnor faktiskt jobbar - välfärdssektorn. En totalitär syn på tillhandahållandet av välfärdstjänster har lett till att kvinnors kunnande och kompetens låses fast i anställningsform till kommun och landsting.
Det är också viktigt att jämställdhetsrörelsen i sin iver att förändra världen inte halkar ner i fällan att omyndigförklara kvinnan. Feminismen föddes ur övertygelsen om att kvinnan är precis lika kapabel som mannen att hantera medborgerliga rättigheter, och vi ska inte rycka undan mattan på oss själva genom att påstå att kvinnan måste tas om hand av staten. Kvinnan behöver bara inte hindras av densamma.

Som ändå faktiskt relativt ung tror jag också att jag kan se på saker ur ett annat perspektiv än, tja, låt oss säga de som inte är det. LAS ifrågasattes först från ungdomsförbundets håll - lagen är ett typexempel på där man ignorerat de nackdelar den medför för unga. Det är trots allt en ganska hög medelålder i riksdagen, och jag tror att den skulle tjäna på att ha fler yngre representanter.

Nåja, man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Innan listan ens fastställs för Jämtlands län - varifrån jag kommer att kandidera - ska medlemsomröstningen avslutas och sedan beslutar höststämman i frågan. Jag hoppas på att få förtroende att representera den nya generationer centerpartister och arbeta för att vår politik ska föra Sverige in i framtiden.