Idag har Hyresgästföreningens hemsida HallåPolitiker äntligen börjat fungera för mig (jag misstänker att Firefox var problemet förut). Sidan förklarar mycket pedagogiskt för mig vad som är problemet med dagens bostadsmarknad;
"Hyrestaket är en svensk uppfinning som håller ned hyrorna på en rimlig nivå".
Man leker lite domedagsprofet också och säger att det blir färre och färre hyresrätter på marknaden. No shit! Vad ska vi tro att det beror på? Att det inte lönar sig att bygga nytt, kanske? Som kommentatorn Los Angeles skriver på Bloggen Bents ypperliga argumentation kring saken:
"Om det vore lönsamt att bygga nytt, då skulle det byggas nytt, så enkelt är det. För du tror väl inte att fastighetsvärdar avstår från att investera bara för att jäklas med Stockholmarna…?"
Dessutom slänger man in det outgrundliga argumentet att om hyrestaken tas bort så blir det marknaden som bestämmer hyran. Den typen av demokratiska reformer vill man tydligen inte veta av - för jo, marknadsekonomi om något är demokrati!
Det står på hemsidan att det skickats 290 brev till Mats Odell. Därför skulle jag själv vilja skicka ett, jag också. Det lyder såhär:
Jag heter Hanna och bor i hyresrätt i Uppsala. Jag hoppas Du inte låter dig påverkas beslutsmässigt av de brev du får via Hyresgästföreningen - däremot hoppas jag att Du inser vikten av att gå ut och upplysa de 290 människor som hittills skrivit brev till dig om varför marknadshyror är det enda som kan rädda Stockholms bostadsmarknad.
Sen vill jag också säga att 2 har skrivit en jätterolig parodi på min blogg - faktiskt så bra att jag kan åberopa Godwins lag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
28 kommentarer:
Betyder center i centerpartiet numera att allt ska centraliseras? Med den här oförklarligt nyliberala kovändningen (som alla bondeförbundare nu tycks ha gjort) är det bara att lägga ner Bruksvallarna och all annan olönsam periferi.
Det verkar visst vara på modet att anklaga oss centerpartister för att vilja strypa glesbyggden. Intressant, med tanke på vad exempelvis transportstödet och inkomstskattesänkningarna betyder för utvecklingen av hela Sverige.
Ibland gillar ni fördelningspolitik, tydligen.
Det handlar inte om fördelningspolitik, men infrastrukturen i Norrland och främst i Norrlands inland är mycket eftersatt. Staten har dessutom i princip monopol på järnvägen, vilket gör att det inte blir riktigt så billigt att frakta gods här uppe som det blivit i en renodlad marknadsekonomi.
Tror du transportstöd och järnväg i norrlands inland skulle existera i en renodlad marknadsekonomi? Vem ska bekosta transportstödet och vem ska bygga järnvägen? Småbönderna? Riskkapitalisterna?
Jag tror inte att transportstödet ens hade behövts i en renodlad marknadsekonomi.
Nej, för i norrland hade det inte funnits några vägar att transportera på.
Varför skulle det inte funnits vägar?
Vilka aktörer skulle våga investera i sådan infrastruktur? En skidanläggning? Eller kanske några småbönder? Ett skogsbolag skulle iochförsig kunna upprätta en hyggligt framkomlig väg för skogsmaskiner till nästa avverkningsplats. Men finns det inga naturfyndigheter lär det inte bli någon väg. Och vilka skulle sedan bygga skolor och universitet? Inte skulle man vilja bo där.
Så ingen vill bo i glesbygd, säger du? Det var något nytt. Jag är uppväxt i Härjedalen, där har vi dubbelt så många kvadratkilometrar som medborgare, och ändå är det ungefär lika svårt att få fast boende i Funäsdalsområdet som i innerstockholm - detta dåliga vägar och avsaknad av järnväg till trots. Att tro att "naturfyndigheter" är det som gör att folk flyttar till en plats är att vara kvar i 1800-talet. Nuförtiden är det inte gruvdrift och skogsindustri som sysselsätter flest människor, det är turism. Människor vill bevisligen upp till fjällen och ut i skogen - och där det finns en efterfrågan kommer någon att möta upp med ett utbud.
Du missförstod. Folk vill bo på sådana ställen, men i en renodlad marknadsekonomi skulle det vara svårt. Den infrastruktur som finns idag har inte byggts av privata aktörer.
Nej, det har den inte. Men så länge folk vill bo på en plats kommer de att göra det möjligt.
Väldigt optimistiskt. Psykologi i all ära, men jag är rädd för att det även krävs materiella förutsättningar för uppehället. Turism går väl an vissa säsonger på vissa platser, men inte bygger du några vägar och järnvägar med det. Och nog överdriver du väl när du säger att Funäsdalen är lika hett som innerstan i Stockholm. Det låter som önsketänkande snarast.
Om du verkligen tror att en renodlad marknadsekonomi skulle lösa dessa problem tycker jag faktiskt du borde driva frågan om att avskaffa bidragen, som transportstöd mm, istället för att införa dem. Fundera också ett slag på hur skolor, sjukvård, polis och högre utbildning ska fungera med den anarkistiska modellen för ekonomi som du förespråkar.
Planering, hushållning och fördelning av resurser är inte farligt för samhället. Tvärtom är det förutsättning för kunna skapa maximal nytta. Det gäller för enskilda individer, familjehushåll, små och stora företag liksom för politiska regioner och stater. Utan planering och samordning blir det pannkaka. Frågan är endast på vilken nivå olika beslut ska fattas. Nyliberalerna verkar anse att i princip alla beslut av ekonomisk karaktär ska fattas på företagsledningsnivå (om än under inverkan av en relativt oorganiserad konsumentgrupp). Det är enligt min mening rätt opraktiskt om man är intresserad av att skapa maximal samhällsnytta. De borgerliga är förvisso inte enbart styrda av att skapa mest nytta för flest individer - de vill framför allt öka nyttan för några men inte alla.
Jag talar inte om psykologi, jag talar om empiri. Nog kan man bygga vägar på en turistindustri, och tror du mig inte i fråga om hyresmarknaden i Funäsdalsområdet så rekommenderar jag dig att själv försöka få tag på ett året runt-boende i t. ex. Bruksvallarna.
Så länge vi med skattepengar gemensamt har bestämt oss för att finansiera vägarna så ska det också komma alla till del. När man inte satsar lika mycket i norrlands inland får vi försöka få vår del av kakan på något annat vis, så enkelt är det.
Sen raddar du upp ett antal verksamheter som jag faktiskt tycker ska finansieras gemensamt. Jag förespråkar ingen anarkistisk ekonomi, även marknadsekonomi innebär att vissa regelverk måste finnas.
Nej, det behöver inte vara farligt för samhället med planering, hushållning och fördelning av resurser - men frågan är vems resurser man planerar, hushåller och fördelar. Jag är inte nyliberal, men jag håller starkt på äganderätten. Det handlar nämligen om att var och en ska få göra vad de vill - så länge de inte skadar andra. Därför ska besluten om resurser tas av den som äger dem. Ett företag kommer inte att överleva om det inte tillhandahåller något som konsumenterna vill ha - men genom socialistisk planhushållning begränsar man människors rätt att själva välja och avskaffar därmed marknadsdemokratin, vilket får förödande konsekvenser.
Sen är vi liberaler inte utilitarister, nej. Vi har en moralfilosofi som bygger på alla människors absoluta rätt till sig själva.
Det du kallar demokrati och moral är raka motsatsen till det jag lägger i begreppen. Din marknadsdemokrati har absolut inget med demokrati att göra och den moralfilosofi du nämner är en total brist på moral.
Den fria marknaden är uppenbarligen en anarki. Där gäller inte "en man - en röst" utan snarare "mest pengar - mest makt". Fri marknad kan förvisso också existera i diktaturer (för empirikern räcker det att nämna Chile under Pinochet eller dagens Kina). Konsumentmakten som jag antar att du egentligen tänker på är en travesti på medborgerligt inflytande.
Vad är det sedan för moral i att öka orättvisor och ojämlikhet. Borgerligheten sänker skatter för de redan rika, vill försvaga arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden, vill öka inkomstklyftorna, subventionerar (marknadseknomi?) pigjobb, sänker taxeringsskatten för dyra hus och höjer på andra, etc. På punkt efter punkt gynnas de redan välbeställda på allas bekostnad. Det är omoral, inte moral.
Alla människors rätt till sig själva, säger du. Resultatet av den fria marknaden är däremot i praktiken den starkes rätt över den svage. De som inte äger något eller äger väldigt lite, och de finns och kommer att finnas, saknar nämligen helt makt i denna typ av samhälle. Där har den egendomslöse inte "rätt till sig själv". Den empirin verkar liberalerna inte vara så intresserade av. Högern är ofta mer intresserad av rationalistiska (icke-empiriska) modeller över den fria konkurrensmarknaden. Du vet - den som funkar i teorin men inte i verkligheten (i verkligheten måste man ju ha antitrustlagar för att motverka monopolbildningen, konstigt nog).
Det är dock glädjande att du inser att den fria marknaden har begränsningar för många gemensamma funktioner i samhället. Men ändå säger du att du vill ha en renodlad marknadsekonomi... Samtidigt som du, som sagt, ytterligare vill minska friheten i marknaden med exempelvis transportstöd (jag misstänker dessutom att du gillar skattesubventionerade pigjobb). Men, jag antar att du får det att gå ihop på nåt sätt.
Nog får jag det att gå ihop, alltid!
Att diskutera hur pengar ger makt blir intressant först när man tittar på hur människor får möjlighet att tjäna pengar. Men nog fan är det så att när du väl skrapat ihop för mer än brödfödan ska du själv få bestämma vad du vill köpa! Allt annat är ett grymt förakt för en människas rätt till sin egen kropp och sitt eget intellekt.
Det är intressant att du tar upp empiri när det är just den vi liberaler har på vår sida.
"[S]änkta skatter för de redan rika"; ja, vad ger oss egentligen rätt att ta så mycket pengar från dem som uppenbarligen levererat vara eller tjäns vi från början ansett att de ska ha betalt för? Dessutom har förmögenhetsskatten drivit kapital ut ur landet, kapital som kunde investerats och bidragit till Sveriges välstånd.
"[F]örsvaga arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden": Jag vill avskaffa LAS eftersom den cementerar arbetsmarknaden, tvingar folk att stanna i jobb de inte trivs och missgynnar ungdomar. Konflikträtten, som jag antar är det andra du tänker på, anser jag ska begränsas till de företag där arbetstagarna faktiskt vill ha dem - allt annat är ett förakt för människors fria val.
"[Ö]ka inkomstklyftorna": Här måste vi gå till botten med din inställning - är det bättre att alla är fattiga än att många är medelinkomsttagare och några rika?
"[S]ubventionerar (marknadseknomi?) pigjobb": Nå, vad blir då resultatet av dessa subventioneringar? Jo, att en svart marknad blir vit och ger skatteintänkter, samt att de (främst kvinnor) som arbetar med hushållsnära tjänster inte faller utom det sociala skyddsnätet.
"[S]änker taxeringsskatten för dyra hus och höjer på andra": Ja, fastighetsskattereformen har jag inte läst igenom, men den verkar idiotisk. Där håller jag med dig.
Men du måste hålla med mig om att det är rätt slående empiri vi har på marknadsekonomins sida; som det faktum att de u-länder som liberaliserats är de som uppvisat mest positiv utveckling som minskade klassklyftor, ökad jämställdhet och, när de kommit över ett visst BNP per capita, en bättre miljöreglering. Maila mig din adress så köper och skickar jag ett ex av Johan Norbergs "Till VärldsKapitalismens Försvar" alldeles gratis!
Johan Norberg är ju inte direkt en ansedd empiriker, om man säger så. Hämtar du erfarenheterna från Timbros lätt ljusblå propagandeskrifter kan jag förstå att yttervärlden upplevs monokrom.
En försvinnande liten del av samhällsvetenskaperna förfäktar den fria konkurrensmarknaden. I den mån det görs är det i huvudsak på rent rationalistisk grund (alltså inte empiriskt) och baserat på rational choice-teorin (typ mikroekonomisk teori inom nationalekonomi eller public choice i statsvetenskap). En överväldigande del av samhällsforskningen är dock inte normativ (värderande) utan jämförande eller beskrivande. Vanligtvis är samhällsvetenskaperna positivistiska eller hermeneutiska, där opartiskhet, intersubjektivitet och repeterbarhet är ledord. Inom historia och i synnerhet ekonomisk historia är det å andra sidan inte ovanligt med historiematerialistisk teori.
Norberg är ju inte så mycket en vetenskapsman som en debattör, om än en rätt slipad sådan. Men det finns många debattörer som är övertygande. Naomi Klein, nyligen utkommen med boken Chockdoktrinen som handlar om katastrofkapitalismen, är t.ex. ett betydligt mer känt namn och strået vassare i sin samhällskritik. Den vetenskapliga validiteten hos slutsatserna i denna litteratur är synnerligen svårt att värdera. Det är överhuvudtaget svårt att ens avgöra vilken teori som har mest stöd. Om man ska ge sig på det svåra att mäta inflytande skulle man iochförsig kunna räkna citeringar i stil med Arts and Humanities Citation Index. Föga förvånande toppar Marx den listan. Mer otippat dock att Chomsky ligger 8:a, efter Bibeln och Aristoteles men före Hegel och Cicero. Nån liberal syns inte till i toppen och någon Norberg är det såklart inte tal om.
Norberg inte empiriker? Underligt, jag som hittar en massa hänvisningar i hans bok till exempelvis OECD, Rädda Barnen, UNDP, Världsbanken och andra som styrker hans teorier.
Det intressanta är, och det har bl. a. Johan Ingerö skrivit om i sin blogg, är att socialisterna alltid argumenterar med sin utopi som grund, inte den faktiska verklighet socialism skapar. Jag har tråkigt nog inte haft tid att läsa Klein än, men jag kan ju tippa på att hon inte nämner den socialistiska realpolitik som driver Zimbabwe ner i en djup kris, och jag antar att hon inte nämner att det som gör att asien upplever en höjning av levnadsstandard (bortsett från typ Nordkorea, surprise, surprise) är att de annamat marknadsekonomin.
Det där indexet du talar om säger för övrigt inte huruvida någon nämns i positivt eller negativt syfte. Av det faktum att det är två kommunister i toppen kan kanske antas att de citeras i kritiskt syfte - jag kan tänka mig att när ett system dödat ett antal miljoner människor så uppkommer visst missnöje och viss argumentation emot det. Å andra sidan trippar ju popvänstern omkring i Che Guevara-tröjor, så man ska väl inte vara allt för säker..
Ansedd empiriker, skrev jag. Norberg har inget rykte som opartisk samhällsforskare. Han är snarare känd som ideologisk missionär. Tänk också på att bara för att man använder statistik betyder det inte automatiskt att slutsatserna är korrekta.
Menar du att den fria konkurrensmarknaden som liberalerna tror på inte skulle vara en utopi? Var finns den då? I verkligheten måste vi som sagt ha regler som hindrar monopolbildning i den fria marknaden, stick i stäv med teorin. Men sådana detaljer bekommer inte de troende liberalerna.
Har jag försvarat kommunistiska diktaturer? Har jag hänvisat till någon utopi? Tvärtom: jag är mycket kritisk till exempelvis Kina där din sk "marknadsdemokrati" frodas.
Korrekt att det inte framgår hur citaten använts i det där index:et. Bra att du är källkritisk på den punkten. Mitt syfte var dock endast att belysa svårigheten i att belägga ditt påstående att empirin skulle tala för marknadsekonomin (i det är du inte riktigt lika källkritisk dock). När Chomsky, som är en systemkritiker, hamnar högst upp bland de nu levande personerna indikerar det att även andra teorier än de marknadsliberala är inflytelserika. För om teorierna som förordar kapitalism skulle vara så dominerande borde det väl finnas någon repressentant för dessa bland de mest citerade? Det borde väl i alla fall inte vara tvärtom, att liberalerna helt saknas medan de som förknippas med det skarpaste motståndet till kapitalismen är de som figurerar i toppen? Tror du att Chomsky citeras för att han bidragit till något system som mördat miljoner människor?
Jag vet ju inte hur du drar slutsatser, men när statistiken visar att frihandel ökar tillväxten, och dessutom ökar den mer i u-länder så tycker jag att det blir lite svårt att dra en motgående slutsats.
Monopol, säger du? Intressant med tanke på att de 500 största företagens försäljning sjönk med nästan 25 procentenheter i relation till USA:s BNP mellan 1980 och 1993, samtidigt som marknaden blivit allt friare. Vad säger det dig? Faktum är ju att i en fri konkurrens så måste man konkurrera - och den med bäst vara/tjänst vinner.
Naturligtvis är också den fria marknaden en utopi, men skillnaden mellan ett samhälle som försöker men inte lyckas införa den liberala utopin och ett samhälle som försöker men inte lyckas införa den socialistiska utopin är markant, då det förstnämnda i alla fall leder till ökad frihet och ökad tillväxt medan det sistnämnda leder till katastrof.
Nej, jag hoppas att du inte försvarar några kommunistiska diktaturer, och jag har inte påstått att du gör det heller. Men att kalla Kina för marknadsdemokrati är ju faktiskt lite löjligt - landet är en diktatur som börjat leka lite med marknadsekonomi och upptäckt att saker och ting blev bättre. Regimen gillar naturligtvis det eftersom det får det att se ut som om de leder landet mot välgång, och det gör att risken för att de ska störtas blir mindre. Dock brukar folk som fått smak på ekonomisk frihet inte nöja sig förrän de får demokratisk frihet, så jag hoppas på det bästa.
Man kan ju tänka sig att Chomsky ligger högt upp med tanke på att han inte bara är politisk utan även språkvetenskapare och tillika en framgångsrik sådan. Sen finns det naturligtvis en anledning till varför inga kapitalismförespråkare finns i toppen, och jag tror att den består i vänsterns lyckade svartmålning av liberalerna - som lyckats mycket på grund av, som jag nämnt, deras tendens att jämföra verkligheten med den socialistiska utopin.
Sen ifrågasätter jag starkt att marknadsekonomins lämplighet skulle synas i den statisktik du hänvisar till - den syns bättre i statistik som berör verkliga förhållanden.
Om konkurrensmarknaden fungerar så förträffligt, varför har USA en antitrustlag och varför har man dragit Bill Gates inför domstol? Marknaden skulle ju vara självreglerande, eller funkar inte det? Är det annat som inte funkar? Ja, man kan ju undra.
Kan man tolka statistik på olika sätt, undrar du. Skojar du? Det är det som gett upphov till talesättet om lögn, förbannad lögn och statistik (e. citatet av Disraeli och Twain). Låt mig vägleda dig: Hur vet du med säkerhet att inte andra faktorer inverkar? Är det otänkbart att exempelvis industrialiseringen innebär ökad effektivisering av produktionen oavsett vilken typ av politiskt eller ekonomiskt system som råder. Motsvarande hände ju också i Sovjetunionen. Var det i så fall endast själva det planekonomiska systemet som var orsaken till att Sovjet hade större ekonomisk tillväxt efter andra världskriget än de marknadsekonomiskt präglade länderna i västvärlden? Nej, självklart inte. Låt inte Norberg lura dig att yttervärlden är okomplicerad och svartvit.
Varför Chomsky citeras så himla mycket: jo, lingvistik är ju enormt hett nu. Språkvetenskapliga rön från sextiotalet citeras ideligen inom alla medier. Eller, gör det? -Nej, det gör inte det. Den för samtliga (utom dig) uppenbara orsaken till att Marx är den mest citerade och Chomsky den 8:e mest citerade beror inte på kommunistiska massmord eller språkfilosofi, det kan jag lova på hedersord (var är i så fall Mao, Pol Pot och Stalin och ett gäng av de andra lingvisterna). Det är kanske djärvt att påstå det, men jag gissar att en orsak till att Marx fortfarande efter 150 år har ett så stort inflytande är på grund av att det finns fler som upplever små dysfunktioner i det kapitalistiska produktionssättet än sådana som du, som inte kan se ett enda problem.
Kina har "börjat leka lite med marknadsekonomi" tycker du. Det är den fjärde största ekonomin i världen med 70% av BNP i privat sektor och nära 20%-ig tillväxt på senare år. Där går kapitalism och diktatur hand i hand, som det inte så sällan gör. I Kina frodas kapitalismen bland annat på grund av att fria fackföreningar är förbjudna. Många stora och små svenska företag drar nytta av det och deras verksamhet är väldigt lönsam. Fattigdomen är extrem. Till skillnad från dig har jag svårt att se det lekfulla i detta.
Måste också kommentera att "folk som fått smak på ekonomisk frihet inte [brukar] nöja sig förrän de får demokratisk frihet [...]". -Och då kommer demokratin som ett brev på posten? Det är inte alltid som i sagans värld där önskningar går i uppfyllelse. Ibland går det illa. I Chile störtades demokratin med USA:s hjälp för att skydda kapitalismen.
Tja, jag är inte ekonom, men jag kan tänka mig att det beror på att branchen har kommit så snabbt att det inte hunnit utvecklats så många konrurrerande företag.
Nej, världen är inte svartvit, men nog måste du också hålla med om att det kanske är liiite av en fingervisning när ekonomin går bättre och välståndet ökar mer i kapitalistiska länder än i icke-kapitalistiska länder.
Naturligtvis finns det de som inte gillar kapitalismen - eller snarare vad de tror är kapitalism. För att citera Norberg; "[k]apitalister är sällan några stora anhängare av kapitalism" - i den meningen att de som kallas kapitalister i det snaraste är intresserade av för dem gynnande konkurrenslagstiftningar, regleringar och monopol. Många ser därför, av någon underlig anledning, ytterligare regleringar och statliga monopol som en utväg istället för liberaliseringar, som kunnat bidra till ökad konkurrens istället.
Ja, läget i Kina är inte så roligt, men det blir i alla fall bättre tack vare "leken" med marknadsekonomi. Jag vet inte om du missade det, men när Mao styrde kommunistdiktaturen hade han ihjäl en sådär 21 miljoner..
Nej, demokrati kommer inte som ett brev på posten, tyvärr, men en friare ekonomi kan vara en bidragande faktor till att det går över huvud taget.
Sen är just Chile ett gulligt exempel - Allende körde ekonomin i botten, amerikanska investerare blev rädda, Pinochet det äcklet tog över och nu, när de har demokrati och mer marknadsinriktad ekonomi så lyckas de minska fattigdomen med ca 50 %. Visar på att det är liberaliseringar och inte diktatur som behövs.
Okey. Så mjukvarubranchen, som bara är åtminstone 30-40 år, har inte utvecklats? Slutsats av det: det tar 30 år innan en sektor av konkurrensmarknaden gått in i en monopol/oligopol-fas. Men sedan då? Hur många år tar det därefter innan den börjar funka som det var tänkt att den skulle göra redan från början?
Det låter inte så funktionibelt att nya branscher (upptill 30 år nya) först förvandlas till oligopolmarknader. I det läget är det nämligen mycket svårt för små nyetablerade företag att konkurrera (Microsoft är bra exempel på hur stora företag kan undanröja sådan konkurrens). Monopolen kan naturligtvis falla, men då uppstår rätt otrevliga effekter för hela ekonomin.
Problemet med den fria konkurrensmarknaden är att minsta rubbning av jämvikten mellan aktörerna på marknaden, exempelvis en misslyckad lansering av ny produkt, kommer att leda till obalans i konkurrensen. Mekanismen tvingar mer lyckosamma aktörer att dra nytta av det uppkomna försprånget för att befästa en ledande position, ungefär som Microsoft, som slutligen leder till en dominans av marknaden med de affärsmetoder som utmärker alla typer av oligopol- och monopolmarknader. Men kom ihåg att även om statliga monopol fungerar illa i marknadsekonomin, är det inget i jämförelse med hur illa privata monopol fungerar.
Exemplet Microsoft utgör ingen anomali. Även om du inte är ekonom har du säkert hört ordet fusion nämnas i var och varannan ekonominyhetssändning. Fenomenet att stora företag succesivt klumpar ihop sig är i sig ett bevis för att marknadseknomi inte nödvändigvis leder till mer konkurrens. Sedan kan liberalerna slingra sig och hävda att i en "renodlad marknadsekonomi" skulle det gått si eller så. Men du vet hur det är med utopierna - de finns bara i fantasin. I verkligheten har vi dysfungerande marknadsekonomi.
Jag har inte missat vad som hände i Kina under Mao. Frågan är dock vad det har med kritiken av marknadseknomin att göra. De konstaterade bristerna i det kapitalistiska systemet existerar oavsett förekomsten av kommunistiska eller fascistiska diktaturer. Däremot tycks varken kommunistiska eller fascistiska diktaturer vara något hinder för att kapitalismen ska utvecklas. I Chile var det tydligen dessutom en förutsättning för marknadseknomin (och, nej - det var inte efter Pinochet som den nyliberala ekonomin infördes utan under hans tid med hjälp av Friedman-ekonomer utbildade i Chicago).
Du blandar återigen äpplen och päron. Industrialisering (och motsvarande utveckling av produktionen) och kapitalism är inte samma sak, som jag nämnt tidigare - det kan dock verka vara det för oinitierade liberaler. När produktionen utvecklas i agrara ekonomier kan fattigdomen minska på vissa platser, men den kan också öka på andra. Fattigdom uppstår också i väl utvecklade kapitalistiska ekonomier. Man måste ha väldigt hårt åtsittande skygglappar för att inte upptäcka det. En liiiten fingervisning, om jag får parafrasera dig, är väl att u-landet, planekonomin och kommunistdiktaturen Kuba har bättre sjukvård och mindre analfabetism än den kapitalistiska och ekonomiskt väl utvecklade grannen USA (obs: det här är absolut inget rättfärdigande av regimen på Kuba utan endast ett konstaterande av att ett så efterblivet land kan sopa mattan med västvärldens främsta kapitalistiska nation i en rad välfärdsfrågor). Hur kan kapitalismen, om den är så perfekt, trots allt uppvisa sådana brister?
Friare ekonomi kan vara bidragande faktor för demokratin, tycker du. Ja, eller precis tvärtom som i fallet med Chile då förstås. Eller så kan det ge upphov till maffiavälde och oligarkier som i forna öststaterna. Men jag antar att det var någon annan typ av friare ekonomi du hade tänkt dig i Kina.
Fungera som "det var tänkt"? Tänkt av vem? Monopol tenderar att ha dödviktsförluster, d.v.s. att monopol till sin natur skapar högre priser som inte skulle existera med flera företag. Men det skapade värdet är inte mindre, fördelningen är blott annorlunda.
Är detta fel? Nej, rimligtvis inte ifall monopolet är uppkommet på en fri marknad. Har marknaden inte artificella inträdeshinder är definitionsmässigt inte ett monopol fel. Det är valet marknadsaktörerna har gjort. Utan inträdeshinder kan inte ett monopol kvarstå om köparna föredrar en annan produkt. Ergo, finns det kvar är det rätt.
Om du kan din Microsofthistoria är du medveten om att mjukvarubranschen är präglad av relativt lite konkurrenslagstiftning, åtminstone i begynnelsen. Microsofts dominans kan inte bara tillskrivas "fult spel", utan att de valde en annan väg än Apple för att distribuera sitt OS. En mer framgångsrik modell.
Vad som är fel är dina och dina gelikars välmenande men ack så missriktade försök att underkänna människors val på marknaden. Det är en dysfunktionell marknad - inte marknaden som erbjuder de produkter som efterfrågas.
(Skrivet av en Mac-användare)
Fredrik, 30-40 år ÄR en kort tid för en industri att etablera sig, historiskt sett. Det är rätt svårt att säga hur den kommer att utvecklas i framtiden och hur konkurrenssituationen kommer att se ut - men som parentes kan nämnas att Google jobbar på att få köpa ett program som gör det möjligt att ladda ner ditt eget skrivbord till vilken dator som helst, något som antagligen skulle kunna förändra den nuvarande situationen. Precis som Sundevall skriver handlar det inte om att någon själv ska sitta och tycka att marknaden ska se ut si eller så, det handlar om att varje krona väger lika tungt.
Ditt resonemang kring att "osund konkurrens" skulle "tvinga" företag att dra fördel av andras misslyckande så mycket att de till slut är ensama på marknaden förutsätter att samma företag lyckas hela tiden. I verkligheten minskar storföretagens marknadsandelar.
När du säger att privata monopol är sämre än statliga, vad bygger du det på?
Nog kan man härleda det faktum att mer folk svalt ihjäl under planekonomin än vad det gör idag till - just det, mer marknadsekonomi. Diktatur är visserligen inget absolut hinder för kapitalism, men risken verkar uppenbar att det går åt helvete om en galen diktator sitter vid makten, eftersom den kan bestäma sig för att ta allt själv och ge folket inget.
Och jo, det var så att marknadsliberaliseringarna infördes efter Pinochet - och Friedman utbildade inga ekonomer åt diktatorn, såvida du inte kan bevisa att han kunde se in i framtiden. Att nämnde Chicagoprofessor dessutom var skarpt kritisk till Chiles protektionism under Pinochets tid kan ju också vara värt att nämna.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med att jag blandar ihop industrialisering och kapitalism - vad tror du det är som gör att industrier utvecklas?
Det måste ju erkännas att fattigdom kan uppstå i alla länder - men det måste ju erkännas att den ser väldigt annorlunda ut beroende på vilket land man tittar på. I USA kan en familj som benämns som fattig ha hus, bil och råd att äta sig feta - det är att betrakta som rikt ur ett u-landsperspektiv.
Så Kuba har bättre sjukvård och lägre analfabetism än USA? Ja, man kan ju tycka att med sådana fördelar är det ju underligt att flyktingströmen går från Kuba till USA och inte tvärt om... Kan det bero på att de båda fördelarna uppkom med stöd av östblocket, som numera inte existerar? Frågan är ju också hur länge de kan upprätthålla kvaliteten om ekonomin kollapsar.
Chile är en demokrati nu, om du inte missat det. Och, som jag sagt, landet använde sig inte av marknadsekonomi under Pinochet.
Oligarksystemet i öst är ju intressant - det var nämligen inte på något vis kapitalistiskt eller marknadsekonomiskt att ge ett antal personer (med rätt kontakter) rätten att för en symbolisk summa ta över industrin. Det är inte fri ekonomi, det är idioti.
Orsaken till att monopol är negativa för samhällsekonomin är naturligtvis att konkurrensen är satt ur spel. Det medför högre priser, högre kostnader och lägre produktionsvolym, för att referera Klas Eklund. Därmed upphör den eftersträvade optimala resursallokeringen och innovationskraften som enligt modellen för den rena marknadsekonomin existerar under perfekt konkurrens. Att perfekt konkurrens är en förutsättning för den rena marknadseknomin är inte min subjektiva uppfattning, sundevall, utan själva essen i modellen för denna ekonomiska teori. Det är fullt förståeligt att liberaler som Hanna drömmer om realiserandet av en sådan modell, men dessvärre vilar den "på orealistiska antaganden om perfekt konkurrens" (Eklund, Vår ekonomi, s 111). Min ståndpunkt är helt enkelt att man bör vara kritisk mot de nyliberala idéer som i politiken försöker realisera denna orealistiska teori. Eftersom Hanna förespråkar renodlad marknadsekonomi bör hon kritiseras (ursäkta tilltalet med namn som framstår som tredje person, men vi blev ju tre på sidan nu).
Ok. Vi har konstaterat att det uppstår monopol eller oligopol i marknadseknomierna. Varför är då privata monopol sämre än statliga? Betraktat ur medborgarens synvinkel, dvs samhällsnyttan framför monopolistens, innebär alla monopol att marknadskrafterna slutar verkar för effektivitet och framåtskridande - själva poängen med marknadskrafterna upphör alltså. Kvar återstår då vinstmaximeringen i företaget. I båda fallen kommer vinsten att tillfalla ägaren som i det privata fallet hamnar hos en eller ett fåtal kapitalister. I fallet med statligt monopol kan vinsten användas för samhällnyttiga ändamål, till exempel att sänka skatter eller bygga vägar, vilket ofta är två sidor av samma mynt. Monopol innebär att konsumenten saknar helt makt - valfriheten finns inte utan konkurrens. Men som medborgare i en demokratisk stat har konsumenten antagligen visst inflytande över hur verksamheten ska bedrivas eller hur vinsterna ska användas i det statliga monopolet. Det är skillnaden.
Jag har aldrig skrivit "osund konkurrens", Hanna. Du läste nog fel. Tvärtom är det avsaknaden av helt sund konkurrens som utgör problemet när dynamiken i den rena marknadsekonomin ger vissa företag försprång som bland annat kan ge exempelvis stordriftsfördelar som i sin tur leder till dominans, fusioner och monopolbildning. Du fick det att låta som om jag moraliserade och det gör jag naturligtvis inte.
Du får nog ta och hänga historieläraren, Hanna. Friedman hälsade på Pinochet 1975. Nu var det dock inte det mötet jag refererade till utan det faktum att Chiles ekonomi genomgick ett nyliberalt systemskifte under Pinochet och att teorierna till grund för detta hämtats från chicagoskolan, grundad och företrädd av framför allt Friedman. Milton Friedman myntade sedemera frasen "Miracle of Chile" som syftar på förvandlingen under Pinochet. Detta mirakel ledde till ekonomisk depression i landet 1982.
Jag underkänner inte människors val på marknaden, sundevall. Jag konstaterar bara att människor inte har något val i marknader med monopol (eller oligopol som det oftast rör sig om). Visst kan monopol betraktas som felaktiga, sundevall, om man utgår från att det är den rena marknadseknomin som är idealet. De definitionsmässiga fel som du talar bygger väl på några definitioner också, antar jag. Dock inte definitionerna för den rena konkurrensekonomin. Jag kan dra dem (från Economics av Sloman) - detta gäller för en bransch:
* Väldigt stort antal företag så att alla är "price takers".
* Fri etableringsrätt, inga hinder för nya företag att slå sig in på marknaden.
* Alla företag tillverkar en identisk produkt. Marknaden är helt homogen och alltså inte differentierad.
* Producenter och konsumenter har perfekt kunskap om marknaden.
Inget av dessa fyra strikta antaganden kan realiseras i praktiken. Faktiskt är andra punkten fysiskt omöjlig eftersom alla företag exempelvis inte kan producera exakt lika långt från marknaderna - vilket innebär ett hinder för dem som har lite längre väg att vandra till basaren.
Fredrik, i din argumentation verkar du förutsätta att monopol varar för evigt och att de, trots att de tillhandahåller varor/tjänster som är dyrare än det egentliga marknadspriser, aldrig någonsin kommer att vara utsatta för konkurrens igen. Det är ett antagande jag skulle vilja vända mig emot.
Angående privata vs. statliga monopol, så är det de statliga som inte riskerar att någonsin bli konkurrensutsatta (såvida lagen inte ändras). Det, i kombination med att korruptionsrisken måste anses ökad då samma part som driver en verksamhet också ska vara den som kontrollerar att allt går rätt till, gör att jag nog trots allt föredrar privata monopol. De står i alla fall inför risken att någon smart, ny uppstickare kommer och sopar banan med dem.
Även om statliga monopol finns i en demokratisk stat så blir det majoritetens diktatur över minoriteten, och det i kombination med att monopol ofta finns i mer socialistiskt orienterade länder, vilka har en tendens att sätta folkstyre över den enskildes rättigheter, gör att jag lutar ännu mer åt privata monopol. Det är trots allt bara stater, och inte företag, som får lov att använda sig av tvångsmedel.
Nej, jag ska inte hänga min historielärare, däremot ska jag naturligtvis erkänna mitt eget sakfel. Pinochet började med en mer marknadsliberal politik 1975, två år efter sitt maktövertagande, eftersom den protektionistiska och aktoritära modell han använde innan inte funkade. Faktum kvarstår dock att de ekonomer som utbildats i Chicago gjorde det år innan Pinochet tog över. Och den ekonomiska depressionen 1982 lyckas jag inte hitta några fakta om, däremot så drev Allende ekonomin i botten och lyckades ordna med en inflation på över 500 % (nästan i klass med Mugabes socialistiska styre av Zimbabwe). Däremot noterar jag att realinkomsterna fördubblandes mellan -75 och -95.
Skicka en kommentar