Såg lite på SVT igår kväll, den där talk show-grejen Carin 21:30 och blev så fruktansvärt, fruktansvärt rädd. Hon började nämligen med att berätta att färska undersökningar visat att "vackra människor" tjänar mer, har bättre jobb och tros ha ett mycket bättre liv än andra (vilka som delar upp människor i "vackra" och "fula" konstaterades dock inte), och hon förfasades över att det inte var som de sagt henne; att det var insidan som räknades. Sedan sa hon att det i alla fall fanns lite ljus i slutet av tunneln, eftersom "de allra vackraste, modellerna" var de allra olyckligaste.
Inte helt oväntat skrek jag rätt ut åt TV:n. Är det här "Public Service"? Vad är det som säger att "vackra människor" nödvändigtvis måste vara "fula" på insidan? Är det någon förvrängd idé om rättvisa? Och under vilka villkor är det okej för en PB-kanal att sitta och lära ut att skadeglädje och missunnsamhet är bra och moraliskt acceptabelt?
I mina ögon är trean och deras Lyxfällan mer PB. Äntligen ett program som inte lär folk att klaga, utan att öppna ögonen och stiga in i verkligheten. Charlie och Mathias är riktiga hjältar i mina ögon. Om alla föräldrar vore som dem skulle programmet inte behöva finnas.
Jag ser, personligen, på det med skräckblandad förtjusning. Hur kan det finnas sådana människor? Har de ingen skam i kroppen?
Själv minns jag terminsavslutningen -05. Mitt första år på gymnasiet. Alla julklappar var köpta och så, men jag var i princip pank. Hade kanske femtio spänn på banken. Jag grät bokstavligen när jag kom hem. Men jag tiggde inte pengar. Den femhundring mamma och pappa tvingade på mig var nog den värsta sak jag fått i mitt liv. Jag avskyr att få pengar utan att förtjäna dem. Men jag lärde mig också den hårda vägen vad som händer om man inte förtjänar några; man har inga. That's life.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar