Skolornas demokratiska ansvar

När jag gick på gymnasiet så förklarade min samhällslärare att det enda han som lärare fick propagera helt fritt för var demokrati. Ärligt talat tycker jag att det är ganska sunt. Det är liksom det vi kan (eller borde kunna) enas kring - oavsett vilken politik man skriver under på så är demokratin som är medlet för att nå dit.

Hur man hanterar demokratin är jag dock rädd att skolor inte är lika bra på att lära ut. Visst, man berättar om att riksdagen väljer regering och att medborgarna väljer riksdagen och lite kring vad de olika partierna står för, men så mycket mer är jag rädd att man inte bidrar med. Framförallt tror jag inte att man riktigt förmedlar vilken makt partierna som institutioner har.

Det är partiernas politik som blir alternativen du har att välja mellan på valdagen. Det är partierna som utser kandidater till riksdagen. Det är partierna som förhandlar med varandra om regeringsmakten. Det är partierna som väljer sina ordföranden, och det är de som väljer ministrar om de hamnar i majoritet. Det är partierna som förhandlar om vilka propositioner som ska läggas under mandatperioden, och vad som därmed blir reell politik i Sverige.

Hur många av Sveriges unga vet hur man påverkar ett parti? Inte tillräckligt många. Och det är här vi ungdomsförbund faktiskt kan göra en insats för demokratin i samhället.

Inte bara genom att värva unga att gå med, utan också genom att informera om hur i hela friden det går till när man påverkar svensk politik. För att kunna göra det måste vi dock ha en möjlighet att komma in på de platser där unga spenderar majoriteten av sin vakna tid - skolorna.

Det är emellertid ett problem idag. Många skolor stänger sig helt och låter bara partipolitiska representanter komma in när det är valår - vilket förutom att beröva många av sina elever möjligheten att lära sig om demokratin också sänder den konstiga signalen att politik bara är viktigt vart fjärde år. Igår hade jag och mina kollegor i de andra ungdomsförbunden till riksdagspartierna chansen att debattera och kampanja på två gymnasieskolor i Kungsbacka - tyvärr väldigt sällsynt. Förhoppningsvis gav det några elever insikten om att det går att påverka samhället mer än bara genom en röst vart fjärde år. Den insikten tror jag är helt avgörande för att vi inte ska få ett demokratiskt underskott i framtiden.

Skolorna måste bli bättre på att ta sitt demokratiska ansvar och låta dem med kunskap om påverkan få dela med sig av den. Annars kommer den här generationen att förlora mycket av det inflytande deras föräldrageneration sett som helt naturligt.

Fyra fel med bostadsmarknaden

Att den svenska bostadsmarknaden, i brist på bättre ord, har pajat är det nog få som missat. Studenter tvingas tacka nej till utbildningar eller tälta för att kunna läsa drömkursen, unga tvingas bo hemma tills de inte är i närheten av att vara unga längre och bostadsrättspriserna bara fortsätter att stiga trots brist på ekonomisk stabilitet. Det byggs helt enkelt alldeles för lite.

Vad beror det här på? Faktum är att det inte är en enda sak som är fel på vår bostadsmarknad - det är flera. Låt oss titta på några av dem.

Hyresregleringen

Vi har i Sverige något som kallas för bruksvärdessystemet. Det innebär att hyra förhandlas mellan en hyresgästförening och fastighetsägaren med hänsyn till boendestandard. Nu för tiden får man också ta viss hänsyn till lägenhetens läge - men inte tillräckligt för att man ens ska komma i närheten av marknadshyror. Vad gör det här med marknaden? Ungefär det som prisregleringar brukar leda till - obalans. Och köer. Gigantiska köer. Med konstgjort låga hyresnivåer i vissa områden måste fastighetsägare kompensera detta genom att ta ut en konstgjort högre nivå i andra, mindre attraktiva - och det går, eftersom det är så olönsamt att bygga att det uppstått bostadsbrist och folk helt enkelt får lov att ta vad de kan. De kötider som gäller gör också att segregationen sett till alla faktorer förutom inkomst är större på hyresrättsmarknaden än bostadsrättsmarknaden.

Lagar och NIMBY:s

Vill du inte ha någon mer bebyggelse i närheten av din bostad? Grattis! Lämna in lite skriftliga synpunkter redan när kommunen föreslår en detaljplan så har du försäkrat dig om åratal av byggfri överklagandetid! Detaljplanen går nämligen att överklaga i två instanser och ett bygglov i hela tre, även om prövningstillstånd krävs i Mark- och miljööverdomstolen. Men ta det lugnt, prövningstillstånd ska också prövas och det kan ta sin lilla tid det med. Till slut finns det en god chans att det ändå kommer att byggas - om vi inte pratar Stockholm och byggnader som är högre än typ två våningar, eftersom man har en absurd fobi för att stadens utseende ska matcha innevånarantalet - men då har du antagligen hunnit flytta till ett nytt område där du kan göra livet surt för bostadssökanden.

Boverkets regler

Det finns en rejäl lunta med regler om hur en lägenhet får se ut. En del är av typen att det måste finnas fönster i köket, andra handlar om tillgänglighetsanpassning och ytterligare andra om säkerhet och hälsa. En hel del av reglerna är också motiverade - men problemet är att många av dem gör små lägenheter oproportionerligt dyra att bygga. Ett rejält badrum kostar liksom mer per kvadratmeter lägenhet i en liten än en stor. Det är fakta och handlar inte om vad man tycker om tillgänglighetskraven.

Kommunpolitiker

Förutom Boverkets regler finns det garanterat också lokala föreskrifter om exempelvis energisnålhet, utseende och annat. Dessa varierar något oerhört över hela landet och gör det svårt att massproducera en bostad och på så sätt få ner priserna. Dessutom tenderar kommuner att stycka upp sin mark i så pass stora delar att det bara är de riktigt stora byggbolagen som kan bygga på dem - de mindre har inte en chans. Alla som tror att det inte är kostnadsdrivande kan ju räcka upp en hand.

Igår kväll fick jag chansen att kort debattera just tillgänglighetskraven med Maria Johansson, ordförande för DHR, i Agenda. Som vanligt hinner man dock inte säga allt man vill i TV - därav blogginlägget.

Vi har en brist på någonstans runt 20 000 studentbostäder i Sverige. Varje höst fylls tidningarna med historier om studenter som tältar på grund av bostadsbristen - och hur många som tvingas tacka nej till studier går inte ens att räkna.

Jag var på UngBo12-utställningen i Malmö förra veckan. Där ställer de ut exempel på bostadslösningar som unga själv tagit fram - och inte en enda är laglig att bygga. Dagens regler gör att det i princip är omöjligt att vara kreativ - och att det är oerhört svårt att bygga billigt. Är det svårt att bygga billigt är det också svårt att få lönsamhet i själva byggandet eftersom studentboenden helst ska ha så låga hyror som möjligt.

Vad kan man göra åt det då, sett till tillgänglighetskraven? Tja, man skulle kunna göra en del av bostäderna tillgänglighetsanpassade och en del bostäder med lägre standard. Mindre badrum, färre kvadrat, helt enkelt billigare. Det skulle antagligen inte lösa hela bristen - för att komma åt den måste man antagligen åtgärda alla de ovan listade problemen - men det skulle betyda en hel del för byggandet av små studentbostäder. Det ska självklart inte innebära att man blir bostadslös som rullstolsburen student, tvärt om kan man ha förturssystem som gör att man får bostad snabbare än idag - men politik handlar om att prioritera. I det här fallet kanske man får prioritera tak över huvudet för tusentals studenter framför möjligheten för alla att fika i varje studentrum i Sverige. Sen behöver man också avskaffa hyresregleringen, förkorta överklagandeprocessen enligt Plan- och bygglagen, ta bort krav på exempelvis fönster i kök och få Sveriges kommunpolitiker att inse allvaret - men det fanns det inte utrymme att debattera igår.

FRA, Säpo och Rikskrim

Om någon till äventyrs skulle undra vad jag tycker om att regeringen lägger en proposition om att Säpo och Rikskrim ska få tillgång till FRA:s signalspaning så kan jag meddela att jag tycker likadant nu som jag tyckte när förslaget först dök upp. Det suger.

Nytt riksdagsår, nya utmaningar

Igår avgav Fredrik Reinfeldt sin regeringsförklaring för kommande riksdagsår, och nu i morse kommenterade Erik Bengtzboe, Gabriel Wikström och jag det hela i TV4.

Min ingång i det hela är att det är positivt att man börjar uppmärksamma ungdomsarbetslösheten, men ärligt talat - det är ett strukturellt problem och kräver strukturella förändringar som man ännu inte vågar ta tag i. Det är bra att problemet sätts i fokus, men riktade specialåtgärder kommer inte att komma till rätta med det underliggande strukturfelet.

Däremot är det väldigt bra att Reinfeldt nämnde investeringsavdrag för att öka kapitaltillgången i småföretag. Det behöver skapas fler jobb också, och det är framförallt i småföretag som det finns outnyttjad potential. Efter att ha efterlyst just detta avdrag i Expressen för några veckor sedan är det svårt att inte vara nöjd.

Något som var förvånande var dock Gabriel Wikströms totala brist på politiska förslag. Jag kan inte höra ett enda under den tid han pratade - istället verkar det även för SSU:s del handla om att invänta att partiet ska börja tycka saker. Lustigt, eftersom åtminstone vi i CUF jobbar mer att ta fram politiska förslag själva, och sedan skicka dem vidare till partiet. Vi har alltid sett det som ungdomsförbundets uppgift att driva partiet framför oss, men SSU kanske vill vara en propagandamaskin. Vad vet jag.

Vem äger dig?

CUF släppte i helgen en ny kampanj: Vem äger dig? Kampanjen går ut på att uppmärksamma områden där politikerna gör lite för mycket, och mer specifikt lite för mycket fel. Arbetsmarknaden till exempel - istället för att avskaffa de regleringar som ställer utsatta grupper ännu längre från arbetsmarknaden så försöker man hitta på än den ena, än den andra speciallösningen. Visst, de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga funkade i början, men vad hjälper det när dessa unga sen blir uppsagda i krisen eftersom LAS innehåller en sist in, först ut-regel?

Krogtider är ett annat exempel på där politiker nog tror att de gör gott men egentligen orsakar problem. Att skicka hem alla vid ett för att de inte ska dricka för mycket riskerar dock att orsaka mycket av det våld som man faktiskt vill undvika. Det är nämligen i trängsel vid garderoben och kön till taxibilarna som folk riskerar att faktiskt ryka ihop. Senare öppettider som gör att folk kan droppa av mer efter eget önskemål skulle alltså kunna minska våldet.

Sverige har också fler myndigheter än vi kan hålla reda på. Kanske är inte heller alla dessa helt nödvändiga för att jorden ska fortsätta snurra. Alkoholsortimentsnämnden, Rymdstyrelsen, you name it - fler skulle i alla fall kunna vandra samma väg som Stängselnämnden gjorde för ett par år sedan.

Dessutom - och det här är nog värst - har politiker börjat snegla med allt större intresse på medborgarnas privatliv på senare tid. FRA, Ipred, Datalagringsdirektivet - vi sitter redan med en hel del integritetskränkande lagstiftning. Vi i CUF har satt press på såväl regeringen som vårt eget parti i de här frågorna förr, och vi kommer fortsätta göra det ända till dess att man slutar massövervaka medborgarna.

---

Läs också min fantastiske viceordförande Anders Dahlberg om kampanjen!

Stel alkoholpolitik

Idag skriver Eric Erfors en utmärkt ledare om att gårdsförsäljning borde tillåtas i Sverige. Kontentan är att gårdsförsäljningen i Finland inte gör att de hamnar i konflikt med EU-rätten, trots att de har alkoholmonopol i övrigt, och därför borde det gå i Sverige också. Helt korrekt. I det här fallet är EU faktiskt inte någon fara för det svenska självbestämmandet - även om det vore trevligt om vi kunde avskaffa det stelbenta Systemet och tillåta alkoholförsäljning i licensierade butiker istället. Som kanske skulle kunna få ha öppet på, tja, jag vet inte, söndagar? Lördagar efter tre? Jag bara spånar. Till och med jag, som faktiskt inte dricker alkohol, tycker nämligen att det är irriterande med de öppettider som man håller sig med. Huvudsaken måste väl ändå vara att minderåriga inte får tag i alkohol - men ändå är det inte ett dugg svårare för fjortonåringar att hitta den typen av berusningsmedel än det är att få tag i cigaretter. Därtill är det knappast troligt att fler skulle drabbas av alkoholism bara för att öppettiderna under helgerna blev bättre. Däremot är det nog lätt hänt att man hämtar lite extra från lagret om man måste bunkra alkoholen hemma för att vara säker på att få tag i den.

Däremot är det en nyhet för mig att Centerpartiet är emot att Systembolaget ska få börja med hemkörning. (Nej, inte den sortens hemkörning. Hemleverans av alkohol!) Erfors hänvisar till något som vår förste vice ordförande Anders W Jonsson sagt - men jag hittar inte ett ord om det i vår alkoholpolitik. Månne är det som med rökningen på balkongerna, att herr Jonsson gett uttryck för sin egen åsikt i frågan, för något stämmobeslut kan jag inte hitta. Rimligen borde vi verkligen vara precis lika positiva till utkörning som till gårdsförsäljning.

Ska och ska...

Ibland förtvivlar man. När man hör att EU ska förbjuda loggor på cigarettpaketen, exempelvis.

Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.

Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.

Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?

Läsning annorstädes

Om man följer mig på Twitter eller Facebook har man förhoppningsvis inte missat att jag är i Burkina Faso tillsammans med CUFs generalsekreterare Karin Fälldin just nu. Vi har snackat ungdomsorganisering, träffat ett syskonförbund och diskuterat utbyte och idag besöker Karin en förskola som Centerpartiets Internationella Stiftelse hjälpt till att bygga. (Själv har jag ätit något olämpligt och kan inte följa med, men det går förhoppningsvis över innan det är dags att åka hem ikväll och så går vi inte in mer på det.)

Hur som. Om man känner att det kanske är lite dålig uppdateringstakt på den här bloggen, vilket det för all del är, så kan jag i alla fall meddela att det finns läsning annorstädes.

Debattartikel i Expressen om regeringens skattepolitik.

Debattartikel i Sourze om politiker som hela tiden vill väl.

Krönika i Sundsvalls Tidning om vikten av att ha kvar matematikundervisningen.

Hoppas det kompenserar en smula!