Konkurrerande arbetsförmedlingar - Borg, du kan spara pengar!

I förra veckan skrev jag en krönika hos Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland, som igår också gick i Sundsvalls Tidning, om problemen med dagens arbetsförmedling och en möjlig lösning.

I Australien lägger man i runda slängar lika mycket pengar på arbetsförmedlande som vi gör i Sverige, trots att befolkningen är rejält mycket större. Hur det går till? Tja, istället för att de har en myndighet som håller kurser som ger ett inplastat datorkörkort utskrivet i Comic Sans så låter de företag konkurrera om att förmedla jobb. Förmedlingarna får en mindre summa per person som valt dem som förmedling, men den stora betalningen kommer när de lyckats förmedla ett jobb med tillräcklig varighet till den sökande. Efter att Australien införde reformen lyckades man sänka arbetslösheten med flera procentenheter. Så, käre finansminister, här har du en modell som kostar mindre och som är mer effektiv. Vill du verkligen tacka nej till det..?

Mer om Australiens modell finns att läsa hos Fores.

Vår arbetsförmedling är verkligen inget vidare. Det är faktiskt dags att privatisera och konkurrensutsätta verksamheten - inte minst för att komma lite, lite närmare en lösning på ungdomsarbetslösheten.

Ingångslönedebatten

Nivån av intellektuell hederlighet i debatten om ingångslöner har varit rätt låg, vilket gör att jag åtminstone blir glatt överraskad när det visar sig att 59 % av de rödgröna väljarna (!) är positiva till att unga får möjligheten att välja en lägre ingångslön för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Men det visar också, som Annie skriver på Aftonbladets debattsida, att det faktiskt är en framkomlig väg som parterna får fortsätta att ta ansvar för i framtiden.

Debatten hittills har dock varit intressant. Majoriteten av gångerna som jag fått frågan har det handlat om varför vi vill sänka folks löner, och man har fått förklara att det finns människor där ute som inte alls har någon lön, och att det handlar om att de ska få möjligheten att komma i på arbetsmarknaden - inte om att peta i löner som redan är satta. Istället för att prata om de strukturella problemen som kommer av att vi har en väldigt sammanpressad löneskala får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Istället för att diskutera varför fackföreningar ska sätta löner för människor de ofta inte ens företräder så får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Det blir lite träigt, faktiskt.

Men det känns ändå skönt att det hela är avdramatiserat - inte minst för att vi nu borde kunna diskutera andra åtgärder också. Det finns nämligen inte bara en lösning på problemet. Jag tänker att det vore kul om diskussionen tog vid om LAS, utbildning, arbetsförmedling - och för övrigt anser jag att den allmänna löneavgiften bör avskaffas.

Vi behöver en ny skattelagstiftning

Johannes Forssberg skriver idag en mycket bra krönika i Expressen om eventuella nya skatteregler för riskkapitalister. Problemet är att riskkapitalet upplever sig för hårt beskattade - de måste redovisa inkomster som tjänsteinkomster, och inte kapitalinkomster, vilket blir en rätt rejäl skillnad. För att inte flytta utomlands vill de få undantag. En förståelig ståndpunkt, men precis som Forssberg skriver vore det mer än underligt om riskkapitalbranschen fick någon slags omvända 3:12-regler.

Självklart behövs riskkapital i Sverige. Inget snack om den saken. Men det vore ju också bra om det fanns några svenska företag i landet som de kunde investera i.

Egentligen kokar problemet ner till att vi i Sverige har olika skattenivåer för olika sätt att tjäna pengar. Kapitalvinstskatten, som är statlig, är betydligt lägre än skatten på inkomst av tjänst, som är kommunal (förutom om du tjänar över 31 000 kronor i månaden, för från den nivån tar staten också ut en inkomstskatt). Ska man göra något åt det egentliga problemet behövs en ny, heltäckande skattereform som inte gör skillnad mellan olika sätt att tjäna pengar. Och gärna en som håller länge, utan att man lappar och lagar den som man gjorde med -91 års skattereform. Ju färre undantagsregler, desto rättvisare beskattning. Det borde inte vara så förbannat svårt.

Hebron

I förmiddags besökte vi Hebron med organisationen Breaking the Silence som en del i vår studieresa här nere. Trots att man ändå tyckte sig ha en aning om hur situationen såg ut var det en chock att faktiskt se det med sina egna ögon.

Kort sagt kan man väl konstatera att den israeliska militären, i sitt uppdrag att skydda de israeliska bosättarna i Hebron, har gjort stadskärnan till vad Breaking the Silence kallar för en spökstad. Och spöklikt var det - där det tidigare funnits marknader, folk och liv fanns bara stängda och igenbommade dörrar. (Speciellt läskigt blev det när vi fått kliva in några minuter på den palestinska sidan - där rådde ingen brist på liv och rörelse, och man kunde se vad som verkligen försvunnit från stadskärnan.) Palestinier får inte köra på gatorna, och på många av dem får de inte ens gå. Som ett resultat har de flesta tvingats lämna sina hem - får man inte kliva ut genom sin egen dörr utan är hänvisad till att klättra över taken är det inte konstigt att man överger sin lägenhet. Bara två palestinska familjer av fem bor idag kvar på a-Shuhada Street i centrala Hebron, och en ung pojke ur en av dem sitter i fönstret ovanför markisen på bilden nedan. Han är en av dem som inte får använda sin ytterdörr.

Tråkigt nog har också israeliska Supreme Court fegat ur i just frågan om bosättningarna, även om de vid något tillfälle beordrat en evakuering av ett par bosättningar som de dömt som illegala. Den stora frågan om "sterila zoner" där palestinier inte får vistas och andra åtgärder som Israels militär vidtagit backar man dock undan från.

Det kommer troligen ett längre inlägg när jag är tillbaka i Sverige, när jag har tid att redogöra för resten av dagensom inkluderade besök hos Fatah i Ramallah och Svenska Konsulatet som upprätthåller de diplomatiska kontakterna med Palestina.

I Israel och Palestina

Just nu befinner sig hela CUF:s förbundsstyrelse på en studieresa I Israel och Palestina. Igår fick vi en guidad tur i gamla Jerusalem, vilket var väldigt intressant ur ett historiskt perspektiv. Personligen blir jag lätt fascinerad av att saker som människor byggde för flera tusen år sedan fortfarande står kvar. Under kvällen fick vi också träffa den nye israeliske ambassadören, som tillträder sin tjänst i Stockholm i sommar, och chefen för det israeliska utrikesdepartementets Nordeuropa-avdelning. Under förmiddagen idag har vi fått föreläsningar från tre personer från tre olika avdelningar på det israeliska utrikesdepartementet om Israels relationer med Iran respektive Egypten samt en allmän om Israel-Palestina-konflikten. Med andra ord har vi hört den ena sidans argument här nere, och imorgon åker vi till Västbanken för att lyssna på palestinska organisationer.

I eftermiddags gjorde vi dock vad jag (som ju är lite skadad av mitt studieval) tycker var det absolut häftigaste besöket - vi fick en guidad tur av Israels Supreme Court. Kanske inte låter jättecoolt i alla andras ögon, men domstolen jobbar mycket med mänskliga rättigheter vilket flera europeiska domstolar (kanske även vår egen) skulle kunna lära av.

Mer rapporter kan komma under veckan, men det är helt beroende av Internetåtkomsten som är ganska sporadisk.