Läser idag med förskräckelse om att ett sprängattentat utförts mot en åklagares hus. Det är ju helt absurt! Att det hela tros ha ett samband med fler attentat mot åklagare och poliser gör ju inte saken bättre precis. Som studerande vid juristprogrammet är det naturligtvis oroande. Vilka sjuka människor är det som tror sig kunna sätta sig över lag och ordning på det här viset?
Mamma blev naturligtvis orolig. Antyder att det kanske är en bra idé att satsa på något annat. Själv vet jag inte riktigt än. Tiden får utvisa. Jag hoppas mest på att de får fast idioterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vill inte försvara sprängningen av åklagarens dörr. Bara sätta den i ett perspektiv.
Jag har pratat med två personer som blivit gripna av den nationella insatsstyrkan.
Person ett beskrev det ungefär enligt följande:
"Sista gången dom tog mig låg jag och kn###ade när chockgranaterna small av i sovrummet så att blodet sprutade ur mina öron. Sen rusar det in ett tiotal maskerade män med dragna automatvapen... Det tar ungefär en halvtimme innan jag fattar att det är polisen".
Denna man är enligt egen utsago duktigt kryssad och har bl.a suttit tio månader i Saudiarabiskt häkte, under konstant hot om tortyr. Jag vet inte varför dom grep honom just den gången.
Person två beskrev det såhär:
"Jag såg något fladdra till i fönstret, sen smäller dörren. Efter det en halvtimmes smärta innan jag fattar vad som händer".
Han var oskyldig till det dom trodde han gjort, en person som inte tyckte om honom hade ljugit ihop något. Juridiskt fastställt.
Nu menar jag inte att vi ska gråta några krokodiltårar över dessa två av mina vänner men det är nog lite naivt att tro att någon, polis eller åklagare eller vem som helst kan göra sådana saker som jag just beskrivit utan att det uppstår någon form av motreaktion ibland.
Själv är jag motståndare till all form av våld och hot om våld. Men det är ändå skillnad på en dörr och att det sprutar blod ur ens öron tycker jag och eftersom jag ser ett lika värde i alla människor anser jag att, om man nu kan jämnföra lidande, mina vänner blev utsatta för ett värre övergrepp. Särskillt nummer ett då han har dokumenterad erfarenhet av tortyr och liknande och förmodligen var övertygad om att han skulle ut i skogen för att avrättas den halvtimmen som förlöpte innan han förstod vem som hämtat honom.
På min fråga om han skulle gått ner om polisen ringt och bett honom om det svarade han: "självklart. det där är inget man genomgår frivilligt."
Jag är nu inte så dum att jag inte förstår att han förmodligen har en historik om våld bakom sig, förmodligen även riktat just mot poliser och att en riskbedömning gjorts och så vidare.
Men igen, att tro att det går att behandla människor så utan att det då och då blir en motreaktion är naivt anser jag.
D.S.
Om någon blir oskyldigt anhållen på det sätt du beskriver det så är det en brist i rättssäkerheten. Jag vill hoppas att den nationella insatsstyrkan håller sig till proportionalitetsprincipen vid sina gripanden, men är beklagligt nog inte insatt.
Nej jag antar att det inte förmedlas så mycket om sådant på din utbildning. Men så går det till när insatsstyrkan griper folk, så nu vet du lite mer om hur "din sida" i kriget mot kriminaliteten (dom kriminella) beter sig.
I övrigt är jag övertygad om att enda sättet att slippa sådana här typer av (kriminella) gäng är att göra vårt absolut yttersta för att skapa ett samhälle ingen vill ställa sig utanför.
Något jag också tycker är intressant är när man tittar på ursprunget av saker för att förstå dem. Då börjar till exempel rättssystemet och poliskåren som en envåldshärskares privararmé med uppdrag att genom våld och olika typer av andra övergrepp hålla massorna i schack. Så att kungen och hans adel kan beté sig hur som helst utan att riskera att drabbas av folkets, ofta befogade, vrede. Sedan har det hänt en del, vi har varit någon slags demokrati i ett par generationer och så vidare, men grunden är den samma.
Till sist vill jag gärna ta tillfället i akt att rekomendera dig att försöka träffa lite så kallade tungt kriminella människor innan du eventuellt börjar försörja dig på att låsa in dem. Jag menar, blir du åklagare så kanske du kommer att fatta beslut om att genomföra gripanden av den typen jag beskrev i min förra kommentar och då tycker jag att det vore bra om du kanske någon gång suttit ner med lite folk från exempelvis Hells Angels och fikat ett slag. Kanske med deras barn som om dom har lite otur råkar vara i närheten när pappa släpas iväg av maskerade män med automatvapen...
Hmm.. Jag får visst lov att gräva lite djupare i det där.
Då måste jag fråga vad ett samhälle som ingen vill ställa sig utanför är för något. Med tanke på att alla människor är olika och har olika uppfattning om saker och ting så blir det nog ganska svårt.
Så det säger du? Jag rekommenderar lite John Locke för en fördjupning angående just det ämnet..
Med tanke på min liberala hållning har jag en stor respekt för den personliga integriteten, och jag hoppas för min själ att jag aldrig kommer att beordra ett gripande som de du beskriver.
Det finns ett helt säkert sätt för dig att slippa beordra ett dylikt ingripande. Jobba med något annat.
Annars kommer du att vara en del av det gänget som beter sig så och det betyder, om du inte är där i syfte att förmå dem att avstå, att du är medskyldig.
Själv mår jag dåligt över tvingas vara delägare i bl.a internationella casionon, medansvarig till övergrepp likt de jag beskrivit tidigare, frihetsberövandet av tusentals människor, medansvarig till mord på oliktänkande (genom svensk militär närvaro i Afganistan) med mera och allt detta för att jag är medborgare i nationalstaten Sverige.
Skicka en kommentar