Det är långt kvar...

Med anledning av detta, som orsakat något av en storm i bloggvärlden, känner jag att det kanske är läge att kommentera vad jag anser är feminismens, för tillfället, största problem. Synen på sex.
Petra Östergren föreläste på CUF:s maktsamling och tog upp just majoritetsfeminismens syn på kvinnors sexualitet. Den är grymt dubbelmoralisk.

Till att börja med har feminismen varit något av en frihetsrörelse för kvinnor - man ska frigöras från diverse olika förtryck, och sexualiteten är ett av dessa. Som tjej ska man nu vara fri att gilla sex, ingen ska kallas för hora för att hon haft flera sexuella partners.
Samtidigt är de tjejer som ger utlopp för sin sexualitet offer för det patriarkala samhället.

Fler än jag som ser problemet? Man får knulla med vem man vill, men gör man det är man en svag människa, för tjejer vill egentligen inte ha sex. Fast de vill. För de får. Men de vill inte.

Jag anser att målet med feminism är att man inte ska dömas utifrån sitt kön, såvida det inte är relevant (exempelvis vid medicinering är det ju knappast diskriminerande att ge olika medecin till de olika könen). Poängen är att man ska bli en individ. Inte könslös, utan i harmoni med allt man är - i undertecknads fall blond, kvinna och stor i käften.

Ur ett individualistiskt perspektiv blir det därför värdelöst att hänvisa diverse moraliska ställningstaganden till att kvinnor inte vill ha sex, eftersom sex är något jääääfligt individuellt. Petra Östergren kallade det lustkarta, och jag tror att det är ett bra sätt att förklara att olika personer har olika sexuella preferenser. Min lustkarta är knappast beroende av att jag är kvinna annat än de rent fysiska aspekterna.

Det kommer nog att dröja innan feminismen nått sina mål. Och långsammare kommer det att gå om inte vi liberaler återerövrar den från vänstern och slåss för allas rätt till att knulla med vilka de vill, så länge alla inblandade parter är med på det.