Framtidens informationspolitik?

Opassande-Emma har tagit initiativet till en större och bredare informationspolitisk debatt i bloggosfären, vilket är sjukt bra för att vara konkret.

Jag har velat skriva om det i flera dagar, men saker kommer ivägen och detta är en väldigt stor fråga, och därför är det svårt att sammanfatta i en bloggpost. Så väldigt mycket kan kopplas till informationspolitiken, och det är omöjligt att spå i vilka frågor som kommer att bli hetast framöver. Därför känns det, för mig som liberal, säkrast att hålla mig till vilka principer jag tycker borde styra informationspolitiken i framtiden.

För det första handlar det om att lagstiftaren måste återupprätta och därefter upprätthålla respekten för medborgarnas personliga integritet. Utan den grunden kommer informationspolitiken aldrig att kunna vara acceptabel.

Problemet är att det egentligen bara finns ett parti som driver de frågorna just nu - och det är inte mitt. Om integriteten ska gå säker krävs det att fler partier inser hur grundläggande den är, att man inte kan kompromissa bort den. Jag anser att Centerpartiet skulle tjäna mycket på att återgå till den politik vi faktiskt drev 2006 och kommer göra mitt bästa för att det också är vad som kommer att hända. Hur som helst kan vi aldrig få för många integritetsvurmande partier.

För det andra handlar det om yttrande- och informationsfrihet utan ett reserverande men efteråt. Det behövs en grundläggande insikt om att yttrandefrihet inte är till för att mainstreampolitiker ska kunna diskutera skattenivåer, utan för allt det som vi finner obehagligt. Informationsfrihetens första skyddsobjekt är inte de traditionella partiernas hemsidor, utan snarare nationaldemokraternas. Yttrande- och informationsfriheten får inte göra skillnad på recept.nu och pornhub. Ja, att förbjuda tecknade bilder på personer som kan antagas vara under arton är en illegitim inskränkning. Sverige kan faktiskt inte kallas för ett föredöme i de här frågorna, och tyvärr verkar det vara en fråga som de flesta politiker och de flesta medborgare tycker likadant i. Dessutom jobbar vissa organisationer hårt för att inskränkningarna ska kvarstå eller bli ännu värre. Här är det också lätt att använda en tänk på barnen-retorik för att framstå som god - men göra ont.

För det tredje handlar det om upphovsrätt. Oavsett om man gillar den i grunden, eller som jag anser att den är en illegitim inskränkning av äganderätten, måste man acceptera att den behöver förändras. Dagens situation är varken hållbar ur ett principiellt eller pragmatiskt perpektiv. Här är det dock framförallt de två stora partierna som behöver vakna - eller vi små partier som behöver bli stora.

För att det ska bli verklighet krävs dock inte bara att politikerna skärper sig. Vi som ser vad som händer måste föra upp frågorna på dagordningen, våga ifrågasätta och hålla sig raka i ryggarna. Annars går vi en dyster framtid till mötes. Integritet och yttrandefrihet är saker som de flesta bara tar för givet att vi har, och att några "små" inskränkningar inte är så farligt. Det är ju ändå Sverige vi pratar om. Det har potential att bli riktigt farligt.

En i mitt tycke högst relevant fråga

Det rapporteras om hårdare tag mot fildelning ute i Europa. Som Blogge påpekar, av just de länder som har minst respekt för den personliga integriteten.

Jag kan personligen säga att jag inte fildelar. Jag är alldeles för dålig på att handskas med datorer för att klara av något sådant. Och så länge det mesta finns på youtube så klarar jag mig. Det är inte det som det här handlar om. Det är något helt annat som slår mig när jag läser Sagor från livbåten. Det är antipiraternas argument.

"Så länge man är en laglydig medborgare har man inget att frukta".

Vad händer om lagen är åt helvete då?

Låt oss vara ärliga, lagstiftarna i det här landet kommer inte alltid med världens bästa förslag. Man kriminaliserar en frivillig överenskommelse mellan människor - det är illa nog. Den typen av informationskontroll som föreslås riskerar att bli förödande.

För att citera Marcus Fridholm:

"Filtrering är farliga saker, vilket lätt glöms bort av den som visas på någon marginalsexsajt med för den stora folkmajoriteten äcklande material. Varje gång man filtrerar, så skriver man vuxna människor på näsan vad de får vara intresserade av. Just nu är filtren riktade mot barnporr, även om de ofta träffar helt fel. Snart kommer säkert krav på att filtrera bort all form av sex med våldsamma inslag. Sen kommer krav på att filtrera bort allt som har med vapen att göra. Sen kommer krav på att filtrera bort “de kriminella nätverken”. Sen ryker anarkisterna, rasisterna, fascisterna, djurrättsaktivisterna, de religiösa sekterna och alla andra marginaliserade extrema politiska grupperna."

Det är faktiskt högst realistiskt att informationsfriheten kommer att inskränkas i detta Bodströmska samhälle. Hur ska vi laglydiga medborgare reagera på det? För mig är det självklart att antidemokratiska vänstergrupper ska få uttala sig - precis som homofobiska grupper ska få göra det. Att jag argumenterar för det gör mig inte till en dålig människa. Men om lagen säger att dessa ska förbjudas?

Då jävlar ska ni få se på civil olydnad.