Ibland blir man faktiskt rätt så jävla less. Nu var det ju inte ens tre månader sedan vår justitieminister, Beatrice Ask, senast var ute och bevisade sin oduglighet som justitieminister. Nu är hon i farten igen.
Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.
Det är helt urbota dumt.
Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.
Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.
Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.
Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.
Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Keep it up, Hanna!
Saknar frekvensen i dina inlägg från förr, men har samtidigt full förståelse för att studier och annat tar tid.
det verkar som att det här sentida experimentet att ha icke-jurister som justitieministrar inte är så lyckat. dessutom tror jag att det vore bra om socialministern vore läkare eller sjuksköterska, att handelsministern och finansministern vore nationalekonomer och att näringsministern var tvungen att ha arbetat inom industrin...
Jag börjar allvarligt fundera på om inte Ask har missbruksproblem. Det skulle onekligen förklara en bit av hennes tankeproblem.
Ett strafföreläggande är inget problem polisen delar ut det hela tiden för olika skitbrott som fortkörning och när folk erkänner brott som leder till böter. Att utöka denna rättighet skulle minska trycket på domstolorna.
Detta för att det finns ingen människa som är tvingad att skriva på ett föreläggande. Inte ens en fortkörning. Om du nekar går det vidare till utredning, åtal och domstol.
Rättssäkerheten sätts inte åt sidan då ingen tvingas att ta ett straff utan utredning.
Är inte Ask moderat? Kanske förklarar en del...
@Jonas:
Det finns dock ett problem, något som jag själv råkat ut för. Polisen kan via en åklagare redan idag trakassera medborgare (utan någon som helst grund) baserat på att en åklagare beslutar något utan rättslig prövning.
Jag har själv fått beslut om besöksförbud efter att ha e-mailat en f.d. flickvän och frågat henne om när hon ska betala sin skuld på 150 000 kr till mig. Jag hade då inte sett eller pratat med människan på 16 månader. Efter att ha frågat polisen hur man på lindrigast sätt ska kontakta en person annat än just e-mail (jag hade förvisso inte provat röksignaler) fick jag svaret att "lägga det bakom mig" och att hon hade anmält mig för hot. Eftersom jag inte hade hotat henne så bad jag de redovisa någon form av bevis för att jag hade hotat henne, men det kunde de inte göra. Det hindrade dock inte polisen att ringa och trakassera mig för att försöka få mig att skriva på ett papper där jag accepterar besöksförbudet (som om att det skulle göra någon skillnad om jag nu verkligen hade hotat henne). Detta ville jag inte göra trots polisens försäkran att det inte innebär att jag erkänner ett brott (något jag kände på mig var en ren lögn). Jag hade ju inte hotat henne och ville därför inte skriva på något, påstod de något annat skulle de få lov att visa att jag har gjort det och det kunde de givetvis inte.
Till sist sade polismannen som ringde mig att jag måste träffa honom, annars skulle de hämta mig under mindre trevliga former, för han var tvungen att se min legitimation och bekräfta att jag tagit del av något papper. Detta trots att åklagaren lagt ner ärendet.
Så jag träffade honom och berättade hur hans kollegor ignorerat mig när jag faktiskt blivit hotad till livet av samma kvinnas f.d. pojkvän, tvingats flytta p.g.a. detta och skaffat skyddade personuppgifter. Den personen skyddade hon dessutom efteråt (hon menade att det var hennes fel, men jag fick ta smällen och det hade hon inga problem med verkar det som eftersom hon polisanmälde mig) och polisen gjorde alltså ingenting trots att jag hade både e-mail och SMS (från både honom och henne) som jag visade dem där det tydligt framgår att jag varit utsatt för ett mordhot. Det enda som hände var att en polisman bad mig spela blues på gitarr för honom efter förhöret (ja, det är faktiskt sant) som jag tjatat mig till, förgäves dock.
När jag berättat min version så ändrade sig polismannen helt och plötsligt var han min kompis, han sade att jag var en bra kille och frågade om jag ville att han skulle ringa upp killen som hotat mig och prata allvar med honom. Jag avböjde.
Jag menar att vårt rättsystem ska fungera, inte vara något djävla skjuta från höften-system. Jag ville att han som mordhotat mig skulle bli dömd för sitt brott och kvinnan bli dömd för medhjälp, men ärendet lades ned, trots att jag hade flera bevis för att jag faktiskt blivit hotad och att hon ljugit för polisen.
Slutsats:
Som man i Sverige kan man utgå ifrån att inte få hjälp av polisen om man utsätts för hot eller andra brott. Jag har även blivit kraftigt misshandlad av ett gäng skinnhuvuden tidigare och inte heller då gjorde polisen någonting, trots att gärningsmännen befann sig några kvarter bort.
Om man är kvinna däremot så kan man godtyckligt peka ut en man och påstå att man blivit hotad, då får mannen rabiata poliser efter sig, trots att ett brott ej har begåtts. (I det här fallet var ju dessutom kvinnan brottslingen.)
Det är bara att lära sig att hålla sig undan polisen och om någon hotar en i fortsättningen så ska man alltså inte kontakta polisen utan lösa problemet själv direkt. Man besparas år av sömnlösa nätter och mardrömmar. Det kan en kort fängelsevistelse vara värt misstänker jag.
Börjar fundera på om alla hästar är i stallet?!
Kortet är i bankomaten men det finns inga pengar på kontot!
Jerker Wågberg; Tack! Jag jobbar på att blogga så mycket det bara går :-)
hans; Tja, du, Bodström är ju jurist. Skillnaden mellan honom och Ask är väl bara den att hon vill betrakta alla misstänkta som dömda, medan han vill betrakta alla som misstänkta.
Jonas; Vad gäller din invändning rekommenderar jag detta inlägg: http://fridholm.net/2010/06/10/strafforelaggande-de-luxe/
Skicka en kommentar