onsdag, maj 13, 2009

Hultin har en integritet som fler skulle behöva

Erik Hultin meddelar idag att han stannar i Centerpartiet. Jag är jag oerhört glad, och lättad, över. Precis som han själv skriver får man nu i dagarna utstå många frågor om hur i hela helsefyr man kan stanna kvar i Centern.

Jag stannar för att jag vill hjälpa Erik med att "styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket". Jag stannar för att jag tror att det innebär störst chans att kunna bekämpa FRA-lagen, IPRED, telekompaketet och all annan dynga till lagstiftning. Precis som Sanna Rayman skrev igår så finns faktiskt en rejäl takhöjd inom partiet - och den kommer att tjäna till vår fördel.

Jag har stor förståelse för att många lämnar. Men lite besviken blir jag också. Ett parti är alltid ett parti, och det går tyvärr inte att tro att förändring uppnås med ett par blogginlägg. Partiledningen läser inte bloggar. Partiledningen känner av organisationen i första hand, och där tror jag att vi FRA-kritiker har varit för dåliga på att verka. (Och det lär nog inte bli bättre efter att alla hoppat av.)
Därför blev jag också väldigt glad över att Erik faktiskt befann sig på stämman den gångna helgen. Det var faktiskt inte alls särskilt många av de partister som gått ut och tagit strid för integriteten som var på plats. Vill man få upp bussen ur diket tror jag tyvärr inte att det är någon bra idé att ställa sig vid sidan om och säga att nejnej, det där får chauffören ta hand om. Här gäller det att förena våra krafter.

15 kommentarer:

Ola Berg sa...

Jag är visserligen inte alls namnkunnig centerpartist eller ledande ideolog eller välbesökt bloggare eller så, men jag stannar också för att hjälpa dig och Erik att dra upp Centerbussen ur integritetsdiket.

/Vanlig sketen centerpartist

Markus "LAKE" Berglund sa...

Hurra för Ola!

mikaelelmlund sa...

Hanna,

Som jag sa till Erik Hultin tidigare, jag har stor respekts för er som vägrar ge upp och kämpar vidare inom partiet. Själv upplever jag det som om jag verkligen gett partiet varje möjlighet att, om inte göra en kovändning i FRA frågan, i alla fall sända en signal av att man förstår att man körde ner i diket, men inte ens det. Inte ens en ögonblinkning ifrån ledningen om att man förstår allvaret, och det upplever jag som det absolut mest stötande.

Maud ignorerar saken, Flanking talar som om han lever i ett ständigt vakuum där han varken ser eller hör, Staffan som i alla fall gestikulerat en vilja att lyssna förstår inte, eller vill inte förstå det grundläggande problemet med massavlyssning av i princip hela befolkningen och Annie låter som om hon läser ifrån ett halvtaskigt manus när det gäller FRA frågan.

Hur ska dom som inte ens förstår problematiken med FRA lagen, som inte delar den grundläggande värderingen om individens rätt till att inte bli kränkt av staten, kunna vara en del av lösningen? För det här är inte i första hand en sakfråga, det handlar om grundläggande värderingar och det är inget man övertygas om i en politisk argumentationsrunda.

Visst, om en generation kanske det ser annorlunda ut, eller kanske inte, vad vet jag?

Vad jag vet är att efter att ha varit en entusiastisk medlem i Centerpartiet, skulle jag i dagsläget inte ens överväga att lägga min röst på partiet och då blir ett medlemskap ganska lite värt. En röst på centerpartiet betyder fortsatt en röst på FRA-lagen, och det vore otänkbart för många med mig.

Hade satt mitt sista hopp till stämman, men vi vet ju alla hur det gick.

Andreas sa...

Två saker: Ett parti är föränderligt och förändras lättast innifrån - det är så partiorienterad demokrati gått till så länge jag kan minnas.

Det finns fler frågor än FRA-lagen. Jag stödjer hellre ett grönliberalt parti med värderingar jag upplever sunda i de flesta frågor, även om jag anser att värderingarna i vissa frågor är sjuka, än jag stödjer ett parti vars värderingar jag håller med om i en fråga, men är tveksam till eller ovetandes om i övriga frågor.

FRA+Fildelningslagarna är inte nog för att få mig att lämna Centerpartiet, det är däremot nog för mig för att jag skall stödja de medlemmar som strävar efter att förändra partiets inställning i frågan.

Därav: All respekt till de som stannar.

Magnus Persson sa...

Har Erik bytt namn? Eller praoar Tryckfelsnisse på bloggen? ;-)

El Rubio sa...

Tycker du att jag borde ha stannat i S också när de valde att inte opponera sig mot regeringens kontrollfascism?

Annorlunda formulerat: Ska man alltid stanna i ett parti som är på väg åt fel håll och där majoriteten vill fortsätta i fel riktning eller är det ibland bättra att rösta med fötterna?


Annorlunda formulerat: Gäller det bara Centerns medlemmar eller medlemmar i alla partier som är missnöjda med partiets politiska gärning?

I integritetsdebatten framstår C som de största svikarna för de har innan verkat som om de försvarat integriteten, men släpper allt för att göra guvernör Reinfeldt nöjd.

Ola Berg sa...

Det luriga är väl att det aldrig går att säga vad som är bäst. Både att stanna och att gå är gambling.

Jag gamblar att jag genom att stanna kvar i slutändan vinner mer integritet och annat gott genom min möjlighet att påverka.

Andra gamblar att de genom att gå i slutändan vinner mer integritet och annat gott genom den starka signal de sänder, alternativt genom att partiet fullständigt marginaliseras.

Det går inte att säga vilken metod som är den bästa. Ska vi spela på rött eller svart? Det går inte att döma den andra.

Men det går inte att vara för den senaste tidens integritetshaverier. Där måste vi samarbeta, utom och inom partigränserna. Har vi inte frihet, så har vi ingenting.

Andreas sa...

@ Rubio: Finns möjligheten att driva sin politiska åsikt genom ett annat parti så är det en väg. Finns det inte så anser jag det dumt att lämna partiet istället för att stanna och kämpa.

Om människor envisas vid att försöka påverka partiers politik genom att lämna dem så blir partierna snart meningslösa för drivandet av nya idéer och risken finns att man får ett demokratiskt underskott när bara ledningens linjer drivs.

El Rubio sa...

Andreas: Självklart måste man alltid acceptera viss skillnad mellan partiets linje och ens egen. Annars skulle vi ha ett parti per person och det vore inte särskilt givande. Samtidigt så kan vi inte acceptera för stor skillnad mellan våra egna åsikter och partiets för då skulle det räcka med ett parti. Det vore inte heller särskilt kul.

Frågan är bara var gränsen går. Anser man att man kan stödja ett kontrollfascistiskt parti om man anser att det är bra i övrig så kan man naturligtvis vara kvar. Anser man däremot att kontrollfascismen gått så långt så man måste stödja motståndet mot detta, även i ett ofullständigt parti i övrigt så är det dags att byta. Det var mitt val.

Chief sa...

Det är inte alltid bättre att fly än illa fäkta.

Globetrotter sa...

"
Det finns fler frågor än FRA-lagen. Jag stödjer hellre ett grönliberalt parti med värderingar jag upplever sunda i de flesta frågor, även om jag anser att värderingarna i vissa frågor är sjuka, än jag stödjer ett parti vars värderingar jag håller med om i en fråga, men är tveksam till eller ovetandes om i övriga frågor."

Det är alltså bättre att leva i en diktatur, bara det har sunda värderingar... och en bra miljöpolitik?

Christoffer sa...

JAg brukar hävda att det finns två sätt att förändra ett parti.

Inifrån genom att påverka de förtroendevalda.

och utifrån genom att ta partiets väljare.

JAg försökte länge att verka inne i FP men gav upp.
Nu verkar jag i PP och hoppas att våra valresultat ska visa för de andra partierna att de inte har folkets förtroende.

Till er som fortfarande försöker innom partiet. Lycka till och hoppas att det går.

/Christoffer

Ola Berg sa...

Kan vi, lite liberalt sådär, enas om att det finns olika vägar?

Kan vi, lite liberalt sådär, också enas om ett viktigt frihetsmål? Och kämpa tillsammans?

Kan man skapa en tvärpolitisk intressegrupp för integritet?

Liberaler inom och utom alla partier: förenen eder!

Anonym sa...

Ut med Hanna! Tacka vet jag Marie :)

Chief sa...

Solida argument där.