Aftonbladets ledarsida kan idag rapportera att inkomstklyftor gör oss sjuka. Japp, sjuka. Eller, inte förkylda direkt, utan tydligen är det så att de som då klassas som fattiga känner sig skamsna, och de rika blir bittra. Det finns tydligen ett kristallklart samband.
Förlåt, nu har jag ju inte läst Richard Wilkinsons och Kate Pricketts The spirit level: Why more equal societies almost always do better, men jag vet att korrelation inte alltid är detsamma som kausalitet. Rapporten känns, rent spontant, inte så jäkla intressant.
Intressant är det däremot hur snabbt Aftonbladet börjar insinuera att den enda möjlighet vi alla har att bli friska och lyckliga är att vara precis likadana - det finns inte med ett ord om att det kanske lite sådär eventuellt behövs en viss grundläggande ekonomisk standard också. Att man sedan försöker smeta någon typ av korporativistisk smörja över hela Johnny Munkhammar är ju bara.. en smula pinsamt.
Inkomstskillnader kan faktiskt motivera - eller åtminstone möjligheten till skillnader. Människor drivs ofta av en önskan att få det bättre, om inte nödvändigtvis bättre än andra så faktiskt bättre. Människor lyckas också olika bra med detta. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att acceptera.
För övrigt undrar jag varför man inte lägger ner lite tid på att ta reda på varför i hela friden människor inte klarar av att se sitt egenvärde, utan alltid verkar följa jantelagen som om de hade den tatuerad på kroppen. Kan någon förklara hur jag skulle kunna få det sämre av att någon annan får det bättre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
I min utopi har alla det lika bra, och den standarden är den bästa möjliga (som är hållbar för framtiden). Har du några invändningar mot utopin?
Hanna:
Kausaliteten kan förstås vara åt andra hållet, att samhällen med många sjuka får stora inkomstskillnader. Men det blir väl svårt att försvara stora inkomstskillnader då också?
Och visst har väl den senaste tiden visat att korruption och inavel lönar sig för en del? Men inte för oss andra.
Och har det inte också visat sig att den "effektivitet" man får inte alltid är speciellt lyckad? (Ibland är den kanske det, men det återstår kanske att bevisa.)
Dissendenten måste bestraffas, så länge som jantelag och fanatisk solidaritetstro har en viss normativ ställning i samhället, i alla fall hos en grupp, så kommer också försök till konformering från gruppens sida gentemot andra åsiktsgrupper att ske.
Framgår det att en jämn inkomstnivå bidrar till indre problem? Visserligen kan ju inkomstskillnader ha en negativ psykologisk verkan, men negativ psykologisk verkan bör ju kunna komma minst lika väl att för stor enhetlighet och jämlikhet. Exempelvis som reaktion på vad som kan kallas orättvis likafördelning (när mindre arbete/ansvar ger samma nivå av ersättning som mer arbete/ansvar ger).
Calandrella; Du menar förutom att jag har invändningar mot utopier som sådana för att de gör gällande att man själv vet bättre än andra människor? Tja, det beror lite på var du lägger fokus. På "lika bra" eller att alla ska ha det så bra det bara går.
Sen får du nog ta dig en funderare kring det här med att vissa vill bo i Stockholm centrum, medan andra föredrar ett tält i skogen. Blir kanske svårt att kalla båda för bästa möjliga standard.
LeoB; Njae, det vet jag inte. Varför skulle det bli svårt?
Ja, det håller jag med om, och jag tycker det är avskyvärt.
Jag vet faktiskt inte vad det är för effektivitet du pratar om. Återkom gärna.
Andreas; Säg gärna det där till Aftonbladets ledarsida. Inga garantier för att de är med på tåget, dock.
I min fullt möjliga icke-utopi har alla en överlevnadsbas, antingen genom ett eget stycke självförjningsbart land, eller genom en medborgarlön. Genom detta behöver ingen känna sig ekonomiskt pressad att gå ner i lön och gå upp i arbetstid på samma sätt som sker där alla inte har en överlevnadsbas, och som tyvärr sker nu mer och mer genom den globala kapitalismen som innebär att länder med noll trygghetssystem och noll fackföreningsrättigheter kan konkurrera ut mer anständiga demokratier. Detta är nyliberalismen största misslyckande, och tyvärr måste man därför som liberal rösta socialdemokratiskt för att stoppa denna radikala nyliberalistiska-libertarianska-kristkonservativa politik, som till skillnad från äldre nyliberalism, som Milton Friedman stod för, är emot medborgarlön, och på köpet gärna allierar sig med folk som sågar vetenskap för kreationism o.dyl. Detta måste stoppas, och måste man bli definierad som "vänster" för att tycka det, so be it.
Stefan Hallgren; Förklara för mig hur det inte är slaveri att tvingas arbeta för någon annans inkomst - och förklara hur du får pengar till en medborgarlön om ingen jobbar.
Jag har inte talat om att medborgarlön måste vara pengar eller frukterna av någon annans arbete. Jag utgår bara från klassisk liberal naturrättsfilosofi att naturen per se är en slags gemensam egendom, eftersom den inte är resultatet av någons arbete; den historiska uppdelningen av den är snarare resultatet av krig och lagar. Att försvara obegränsad äganderätt av externa resurser bara för att man har råkat ärva dem är konservatism snarare än liberalism. Vill man vara konservativ, eller för den delen anarkist, får man givetvis vara det, men varför inte kalla sig det då?
Stefan Hallgren; Så.. vad händer när det föds en ny människa? Menar du att ens egendom ska bli mindre för varje nytt barn som föds? Vem får vilken bit? Och om man väl får en bit mark, får man verkligen inte sälja den?
Ja, jorden blir ju inte större för att befolkningen blir det, tyvärr, för om den blev det skulle detta inte vara något problem. Då skulle varje ny generation kunna expandera ut till nya områden, som ingen tidigare lagt beslag på, ungefär som kolonisationen av Amerika. Men man kan inte bara önska bort detta empiriska faktum, att jorden är rund och begränsad, vilket till slut alltid leder till ett av två alternativ (1) krig om naturresurser, eller (2) fredlig fördelning av naturresurser. Exakt hur en fredlig fördelning ska gå till är ju sådant man har demokratiska processer för att komma fram till.
Stefan Hallgren; Eller så kan man ha äganderätt. Verkar funka skapligt just nu.
Till skillnad från demokratiska processer, menar du? Detta är bara alltför sorgligt med den senare nyliberalismen, att den fjärmar sig från demokratin, under inflytande från den gren av den utopiska socialismen som på 1800-talet kallades anarkism och gammal (intellektuellt o)hederlig kristkonservatism. Inte undra på att Obama vann. This sort of BS doesn't fly with a majority, never has, never will.
Skicka en kommentar