Nivån av intellektuell hederlighet i debatten om ingångslöner har varit rätt låg, vilket gör att jag åtminstone blir glatt överraskad när det visar sig att 59 % av de rödgröna väljarna (!) är positiva till att unga får möjligheten att välja en lägre ingångslön för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Men det visar också, som Annie skriver på Aftonbladets debattsida, att det faktiskt är en framkomlig väg som parterna får fortsätta att ta ansvar för i framtiden.
Debatten hittills har dock varit intressant. Majoriteten av gångerna som jag fått frågan har det handlat om varför vi vill sänka folks löner, och man har fått förklara att det finns människor där ute som inte alls har någon lön, och att det handlar om att de ska få möjligheten att komma i på arbetsmarknaden - inte om att peta i löner som redan är satta. Istället för att prata om de strukturella problemen som kommer av att vi har en väldigt sammanpressad löneskala får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Istället för att diskutera varför fackföreningar ska sätta löner för människor de ofta inte ens företräder så får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Det blir lite träigt, faktiskt.
Men det känns ändå skönt att det hela är avdramatiserat - inte minst för att vi nu borde kunna diskutera andra åtgärder också. Det finns nämligen inte bara en lösning på problemet. Jag tänker att det vore kul om diskussionen tog vid om LAS, utbildning, arbetsförmedling - och för övrigt anser jag att den allmänna löneavgiften bör avskaffas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"det finns människor där ute som inte alls har någon lön"
Ja, och om man frågar dessa om de vill fortsätta vara arbetslösa utan lön eller om de vill ha ett jobb med låg lön så är väl svaret ganska givet?
Skicka en kommentar