Låt mig berätta lite om frihet

Jag uppmärksammades på att min förbundsordförandekollega i KDU, Aron Modig, skrivit på SVT Debatt om att det nu ska bli tillåtet även för ensamstående att bli inseminerade.

Jag kan väl förstå att man är emot det. Jag håller inte med om ett sådant ställningstagande, men jag kan ändå respektera att man tycker att det absolut viktigaste i hela världen är att barn har just en mamma och en pappa. Själv är jag övertygad om att barn behöver ett vuxet stöd och en vuxen trygghet, men att den exakta formen för hur det ser ut inte är avgörande för hur väl det fungerar. Även om det generellt sett skulle vara så att barn som har två heterosexuella, monogama föräldrar mår bäst, så betyder det inte att det stämmer för varje enskilt fall. Ni vet, lite som det här med att män har en bredare normalfördelingskurva inte innebär att alla män är varesig smartare eller dummare än alla kvinnor. Staten kan verkligen inte tillåtas gruppera människor utifrån den typen av identiteter.

Det som dock faktiskt fångade mig var det här stycket:

"De ideologier som växte fram under främst 1800-talet vilar på något helt annat än den kristdemokratiska värdegrunden. Liberalismen och socialismen har det gemensamt att de båda förnekar den mänskliga naturen och behovet av gemenskap. Där socialismen vill tvinga alla människor in i en konstlad gemenskap, i form av kollektivism, vill liberalerna isolera människor från varandra och göra oss till ensamma öar vars enda kontakt med omvärlden är via staten och arbetsmarknaden. Dessa båda människosyner förenas i en strävan efter att rasera de naturliga gemenskaperna och bryta ut individen ur sitt sociala sammanhang."

Socialismen får lov att försvara sig själv, men jag tycker att den nidbild som Modig målar upp av liberalismen behöver bemötas. (Även om min kollega i LUF, Adam Cwejman, också tagit sig an det redan.) Det är ju faktiskt beklämmande om han fått för sig att det är så det är.

Det finns ingen liberal som förnekar att människor har ett behov av gemenskap. Det är vetenskapligt fastslaget som ett mänskligt behov. Liberaler är inte ute efter att förstöra några naturliga gemenskaper och isolera människor - och vi är verkligen inte ute efter att begränsa mänskliga kontaktarenor till staten och arbetsmarknaden.

Liberaler är ute efter att frigöra människor. Att minska tvånget. Det är kärnan i vår ideologi - att alla handlingar människor företar mot varandra ska vara fria från tvång.

Om de gemenskaper som Modig talar om är så naturliga så kommer de självklart att bestå även i ett sådant samhälle.

Men om frihet från tvång i Modigs ögon är detsamma som att vilja isolera människor, då är jag hellre isolerad. Om brist på ömsesidighet är detsamma som gemenskap, då står jag hellre utanför. Om det bara är på arbetsmarknaden som mitt eget fria val respekteras, ja, då kommer jag också att hålla mig dit. Och om allt detta stämmer, då är det också den kristdemokratiska värdegrunden som har något gemensamt med socialismen - nämligen tvånget. Det lämnar Modig med en hel del att förklara.