C, trovärdighet och datalagringen II

Staffan Danielsson har efter gårdagens inlägg svarat på sin blogg. Man kan koka ner hans argumentation till följande: Jag och CUF använder själva härskartekniker, det är inte ett framgångskoncept av CUF att påpeka att ett ja till datalagringen kommer leda till förtroendetapp (speciellt som Staffan inte tycker att det är att gå emot stämmobeslutet) och sakfrågan är komplicerad.

Låt oss börja med sakfrågan. Den är inte komplicerad. Jämförelsen med den undersökning av datauppgifter som görs i dag haltar eftersom det handlar om redan misstänkta personer. Ska man övervaka alla betyder det att alla är misstänkta, alltid. Så enkelt är det.

För att ta frågan om stämmobeslutet - igen! - så står det tydligt att Centerpartiet ska verka för uppskjutandet av införandet av datalagringsdirektivet. Det kan man knappast anses göra om man röstar för. Och givet att detta stämmobeslut fattats mellan den förra omröstningen och denna, kan man inte komma dragandes med förra årets röstning som ett argument för att göra likadant. Spelplanen är förändrad. CUF, som ska vara en ideologisk vakthund för partiet, har här en skyldighet att säga ifrån, oavsett om det i Staffans ögon framstår som ett framgångskoncept.

Slutligen, detta med härskartekniker. Ja, jag tycker att det är en härskarteknik att implicera att någon tycker som den gör för att den är ung (vilket Staffan åter igen gör i sin nya bloggpost). Däremot kan det inte klassas som en härskarteknik av CUF att öppet deklarera att vi kommer förlora förtroendet för de ledamöter som röstar ja till implementeringen. Det är en sanning som riksdagsgruppen förtjänar att känna till på förhand.

Staffan säger att han tar illa vid sig av CUF:s debattartikel. Guess what, vi tar väldigt illa vid oss om inte vår egen riksdagsgrupp klarar av att försvara våra mänskliga rättigheter.