Då och då hör man hånfulla kommentarer om att landsbygden är dödsdömd, att alla bara flyttar därifrån och att det saknas en framtid utanför storstäderna. Personligen är jag dels övertygad om motsatsen, och dels själv förbaskat sugen på att själv bo på landet i framtiden. (Som student är man mer hänvisad till städer.)
Idag noterar ÖPs ledarsida att jag inte är ensam. 70 % av alla kvinnor mellan 15 och 29 år kan tänkta sig att flytta till landet. Egentligen är det inte konstigt.
Där jag är uppvuxen har jag fått frisk luft, närhet till naturen, ett nära samhälle och mycket kärlek. Vem vill inte ge sina egna barn det? Det har också alltid funnits möjligheter att ha egna djur och att, tja, bara vara för sig själv en stund på ett helt annat sätt än i en stad. Det är något jag längtar tillbaka till.
För att landsbygden ska gå att bo på måste det dock finnas arbete - och där står vi, i och med teknikutvecklingen, inför en av de största möjligheter vi någonsin haft. Plötsligt går det mesta att sköta utan att man är bunden till en geografisk plats - och är man det, går det snabbare att ta sig dit. För landsbygdens del är det världens chans. Folk som vill bo där kan faktiskt flytta dit.
Fortfarande riskerar dock marginalerna att bli mindre för den som lever på landet. Och det är viktigt att minnas att det inte bara gäller i procentenheter, utan framförallt i absoluta tal. Hög moms och höga arbetsgivaravgifter gör det mindre attraktivt att starta företag i hela landet, men kanske framförallt på landsbygden där företagande redan kan vara förknippat med extra kostnader.
Ett bättre företagsklimat är därför helt avgörande för att alla dessa unga ska kunna förverkliga sin önskan om att bo på landet. Det är löjligt att tro att företag på landet skulle ha andra intressen än företag på Stureplan (vilket jag försökte förklara i P4 Extra Söndag nu i helgen, ca 13:50 in i klippet från den 19 juni). De möter samma utmaningar, men landsbygdsföretagen möter dem i starkare form. Ett levande land kräver också en levande landsbygd. Låt inte staten lägga hinder i vägen för detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Många som kan tänka sig att bo på landet menar nog just att BO där, medan man gör allt annat inne i stan. Detta medför en massa bilkörande hit och dit.
Det kan naturligtvis bli annorlunda om fler företag etablerar sig på landsbygden, precis som du säger.
Du kanske har läst detta? Landsbygden verkar få nytt liv på grund av Storstadens svårigheter att svälja nya människor och på grund av vårt stelbenta ekonomiska system som gör folk hemlösa.
http://www.dn.se/sthlm/tusentals-ungdomar-flyr-bostadsbristen-i-stockholm
Jo det är ju sant att många som besöker fjällen blir förälskad mycket i naturen och även i ett trevligt bemötande under semesterveckan. Fast deras ålder är en aning högre än det du hänvisar. Men tyvärr, allt har sin baksida trots satsningar och nu då nya förhoppningar om distansarbete, så packar man sin kappsäck och drar vidare tillbaka efter endast några år i landsbygden. Med dem hänger också en och annan inhemsk ortsbo med av bara farten. Eftersom också de har tröttnat på den ensidiga turistsatsande områdena där alla inte erbjuds plats. Så någon speciell mångfald kan man väl då inte påstå att detta tillför de mindre bygderna. Så finns inte mångfalden varför skulle man då vilja flytta dit eller ens stanna kvar?
Som egenföretagare har jag tillsammans med min bror en konsultfirma och kan verkligen intyga behovet av ett snabbt Internet på landsbygden. Vi är egentligen inte på något sätt bundna till något någon ort och gör allt vårt arbete med dator. Dock kan vi inte, som vi gärna vill, arbeta från vårt hem i skaraborg på grund av ett oacceptabelt segt Internet, utan är förvisade till gamla studieorter(Braunschweig, Lund, Stockholm).
Tack för intressanta tankegångar!
Skicka en kommentar