söndag, oktober 10, 2010

En valanalys

Det är inte lätt att analysera ett val. Inte bara eftersom det är vanskligt att avgöra vad som fått människor att rösta som de gjort, utan också eftersom det är svårt att idag sätta fingret på vad som kommer att spela roll i framtiden.

Givet Centerpartiets resultat kontra stämningen i organisationen under valspurten finns det hur som helst anledning att bredda perspektivet till att inte enbart beröra själva valrörelsen. Vår utgångspunkt måste sträcka sig från förra valet till detta.

För att åtminstone börja någorlunda kronologiskt, då; vad hände i förra valet? Vi blev tredje största parti och var starkt bidragande till maktskiftet i Sverige, ja, men hur lyckades vi med det? Var vi mindre "höger" då? Nej, det är nog svårt att driva den ståndpunkten. Politiken nu och politiken då är i allt väsentligt densamma - låt vara för att det uppfattas som om vi svängt i kärnkraftsfrågan. Den biten återkommer jag till. Hade vi kvar våra "rötter" i högre grad 2006? Såvida våra rötter inte är beroende av oppositionsställning, nej. Den berömda förnyelsen av partiet kan inte sägas ha framskridit sedan 2006. Vågar man titta närmare på våra rötter kan man ju också nämna att vi på 70-talet ville sälja ut alla statliga bolag (jämför med en del av Vattenfall, som det talats om i år), att vi drev en linje i ATP-striden som utan några problem kan benämnas som liberal och att vi bildades som en rörelse för själväganderätt. Den stora skillnaden gentemot 2006 tycks mig ligga i vår egen självuppfattning.

I det förra valet gick vi med raka ryggar. Vi var stolta över vår politik. Vi hade inga problem med att försvara ungdomsavtal eller att vi gick till val för att bilda en Alliansregering. I det här valet däremot - plötsligt ansåg vissa att CUF gick ut för hårt mot LAS, somliga mumlade ursäktande om Allianssamarbetet och självförtroendet var i nivå med aprils opinionssiffror. Där stannade det också fram till några veckor innan valet. Själva valrörelsen gjorde vi exemplariskt. Mandatperioden har varit det stora problemet.

Som tidigare konstaterats är det dock inte hederligt att säga att det är mandatperiodens politik det varit fel på. Vi har genomfört sådant som vi gått till val på. Problemet stavas snarare kommunikation - både intern och extern. Alla på departementen har inte kunnat förutsäga hur olika förslag skulle tas emot, alla ute i kretsarna har inte vetat varför olika förslag har lagts och sossarna har fört en synnerligen lyckad kampanj på insändarsidorna mot oss. Vi har inte svarat upp med sådan kraft som hade behövts. Det är ju naturligtvis inte så att vi övergett landsbygden och gett över rodret till den beryktade Stureplanscentern - men vi har inte gått i opposition när den bilden målats upp. I vart fall inte förrän de sista veckorna innan valet.

Kärnkraftsfrågan är ett tydligt exempel på vår misslyckade kommunikation. Mycket talar för att Alliansens energiöverenskommelse i praktiken är en seger för Centerpartiet. Sveriges banker har varit tydliga med att man inte har för avsikt att låna ut pengar till byggen av ersättningsverk, samtidigt som man drar tillbaka de statliga subventionerna av kärnkraften och satsar på förnyelsebar energi. Det hade varit enkelt att kommunicera ut, men en kombination av tappat självförtroende, dålig internkommunikation och i det närmaste hysterisk Allianstrogenhet hindrade det budskapet från att nå våra väljare.

Moderaterna har också fått ett oförutspått bra resultat i kommunvalen. Att de skulle gå bra i riksdagen tror jag att vi alla hade gissat, men kommun- och landstingsvalen är på många sätt väsensskilda från riksdagsvalen, inte minst på så vis att personerna spelar en större roll i jämförelse med partiet. Däri har Centerpartiets styrka länge legat - vi har haft, och har fortfarande, kloka, engagerade och kompetenta människor som förstår kommunpolitik. I det här valet verkar det dock ha hjälpt föga mot Moderaternas genombrytande intryck av att kunna ta ansvar.

För mig som liberal är Moderaternas framgångar inte odelat positiva. En omvald Alliansregering har förvisso varit nödvändig för att fortsätta det värderingsskifte som Maud förtjänstfullt formulerat, men Moderaternas politik saknar en grund i liberal ideologi och drar sig allt närmare mitten. Det finns en icke obetydlig risk att politiken stelnar kring två trettioprocentspartier som politiskt ligger mycket nära varandra, samtidigt som övriga fem partier definieras som stödpartier utan någon egentlig funktion bortom rollen som röstboskap åt det alternativ som lyckats få flest röster. Det är av yttersta vikt att vi hittar ett sätt att hålla oss relevanta.

Där tror jag inte att frågorna vi fokuserar på - jobb/företagande och miljö/klimat - är fel. De är nämligen relevanta. Det börjar dock bli bråttom att kommunicera ut varför vår politik också är det.

8 kommentarer:

Jerker Wågberg sa...

Jag hade trott att FRA-omröstningen och dumpandet av öppenhetsmanifestet skulle ha fått plats i din historiebeskrivning.

Är de frågorna döda nu inom Centern?

Hanna Wagenius sa...

Jerker; De är inte döda frågor, men det är inte min bedömning att de frågorna har haft någon större inverkan på valresultatet den här gången - i alla fall inte där jag har kampanjat. Den hade en stor inverkan på EP-valet, ja, och det är sjukt viktigt att vi tar tag i den, men i ärlighetens namn så var det inte ens en fråga under valrörelsen. Tyvärr.

Peter sa...

Jag hoppas att de nya Liberaldemokraterna kommer att ta många röster från Centern och Folkpartiet i de kommande valen. Hög tid för sann pragmatisk liberalism! Byt parti Hanna! I dessa betongpartier finns ingen framtid för unga, smarta och ambitiösa personer!

Tomas sa...

Jag tror Centerpartiet skulle ha större framgångar om man tydligt definierade sig självt som ett libertarianskt parti. Många småföretagare röstar ändå på Moderaterna helt enkelt för att de inte orkar kolla upp skillnaderna mellan de borgerliga partierna. Och är man miljökämpe röstar man på miljöpartiet. Kärnkraften är det väldigt få som bryr sig om idag. Det var en viktig fråga på 70-talet och 80-talet, men idag vill folk ha billig ren el. Det finns inget parti idag som vill verka för sexköpslagens avskaffande, legalisering av narkotikabruk och systembolagets avskaffande. Där skulle Centerpartiet definintivt kunna hitta sin nisch eftersom det redan är ett liberalt parti. Man kommer inte långt om man bara tycker som alla andra partier och håller sig flytande pga stödröster från moderater. Vågar man inget vinner man inget.

Andreas Kent Eriksson sa...

Hanna, har du varit inne i min dator och stulit mina valanalysanteckningar?
Förutom sista stycket om moderaterna så har du förmodligen rätt, deras politik ligger egentligen ganska långt från S, men de anpassar medvetet sin image för att få sitta kvar, dumt, irriterande men effektivt.

Något som kan vara värt att nämna är miljöfrågan. Vi har marknadsfört oss som alliansens miljöparti, men väljarförtroendet för alliansens miljöpolitik har varit mycket lågt. Visst har kärnkraften lite med det att göra, men jag tror att ett större problem är att valstugepartister varken kan eller bryr sig särskilt mycket om miljö och att Maud har noll trovärdighet i frågan efter Vattenfall.

@Peter: Det hoppas jag med, men eftersom jag tvingas läsa hundratals sidor om partitrender i västvärlden och läst Peter Mairs "Party system change" så tror jag att Liberaldemokraterna är ett skepp som aldrig kommer att flyta, särskilt med tanke på den enorma liberala splittring som råder i Sverige. Därför stannar jag i C och jag råder även Hanna att göra det, om hon vill driva liberalism på en nivå där det faktiskt räknas.

@Tomas: Liberalt, ja. Libertarianskt, inte en chans. Det jag menar är att den genomsnittslige väljare som anses liberal i sverige likväl inte är extrem nog för att rösta på libertarianer, det finns inte tillräcklig väljargrupp där tyvärr.

Monodemon sa...

Jag tror det är svårt att kommunicera bilden av ett liberalt företagarparti, samtidigt som man är en intresseorganisation för bidragshungriga lantbrukare och dessutom hävdar att klimatet låter sig kommenderas av skattehöjningar och etanolbilspremier...

Irrelevant koldioxidfobi kommer inte att attrahera självständigt tänkande väljare eller vinna några framtida val heller. Klimathotandet gjorde sig bäst FÖRE det att bluffen avslöjades.

Andreas Kent Eriksson sa...

@Monodemon:
Den enda bidragspolitik C driver för lantbrukare är att EU-bidragen skall vara lika efter areal osv. i hela EU och att det Svenska jordbruket i övrigt skall avregleras i större utsträckning. Svårt att hävda att C är "intresseorganisation för bidragshungriga lantbrukare" utan att då också kalla MP för "intresseorganisation för cyklande storstadsmänniskor" eller FP för "intresseorganisation för lärare".

Angående klimathotet så är det intressant att du tycks anse att ett mindre antal invändningar från en grupp, ofta outsiders, bland forskare skulle vara nog för att motbevisa en i övrigt ganska bred konsensus. Fast jag kan inte svara för din speciella kunskapsuppfattning. Forskare är aldrig överens, det finns ännu seriösa forskare som hävdar att jorden är yngre än 6000 år... Anser du dig vara tillräckligt kunnig i ämnet för att kunna hävda att några (särskilt minoriteten) har rätt?

Ensam C är stark! sa...

Avsluta Allianssamarbetet!