Vad föranleder egentligen denna oerhört cheesy rubrik på ett blogginlägg? Tja, jag är lite bekymrad, helt enkelt. Det känns nämligen som om liberalismen inte gör några större framsteg idag.
En omvald Alliansregering har förvisso lagt grunden för att inte enbart Socialdemokraterna kan anses vara kompetenta nog att leda landet - men tråkigt nog är det knappast förtroendet för liberalismen som ökat i Sverige. Jag vägrar tro att det måste vara så; jag är faktiskt övertygad om att det går att göra Sverige friare. Vi som vill att det ska hända verkar dock inte göra det allt för lätt för oss.
Min pappa brukar säga att om man inte är beredd att kämpa för friheten på riktigt, då är man inte liberal på riktigt. Freedom isn't free, och vissa saker måste man göra - annars är man ingen människa, utan bara en liten lort, helt enkelt. En stor del av problemet ligger i att man som liberal inte alls är beredd att engagera sig politiskt och få skit under naglarna. Det är en olycklig inställning.
En annan stor del av problemet är att vi liberaler tycks ha förbaskat svårt att jobba tillsammans för ett friare Sverige. Demokrati bygger ju lite på att man jobbar just tillsammans och därtill håller sig över fyra procent, så splittring gör saken svårare. Det är lite därför jag känner mig extremt tveksam till Liberaldemokraterna. Hur effektivt är det egentligen att ge liberala väljare hur många alternativ som helst? Liberala Partiets pressmeddelande om att de kostade Alliansen egen majoritet kanske verkar skrattretande till att börja med, men det här valet har med all önskvärd tydlighet visat att få röster kan betyda mycket med vårt valsystem. Vad skulle ytterligare ett liberalt alternativ göra med resultatet 2014? (Och vad hände med hurraropen när Magnus Andersson föreslog att C och FP borde gå ihop och bilda ett liberalt parti på riktigt?)
I mina ögon är det också olyckligt att halva Liberati lämnar Folkpartiet. Eftersom decisions are made by those who show up, har liberalernas inflytande i partiet kraftigt minskat. Det är lite att lämna walk over till de man kritiserar. På ett personligt plan tycks det mig också naivt att tro att man kan ha gjort någon avgörande skillnad i ett parti efter bara två år. Politik är så mycket trögare än så. Dessutom är det tveksamt om det ens finns en marknad för Liberaldemokraterna. Risken är att många kloka människor helt hamnar utanför det relevanta politiska samtalet - för hur mycket man än hatar det, så förs det på den etablerade planhalvan. Jag är också rädd att man underskattar vilket arbete det faktiskt innebär att bygga ett helt nytt parti. Det är inte omöjligt - men om man tycker det är jobbigt att hänga två år med ett parti (må så vara att det var Folkpartiet) så bör man nog vara medveten om att det inte är lättare att försöka dra igång en egen verksamhet. Att komma överens om politiken är en sak, men att bygga upp den nödvändiga infrastrukturen, skaffa kapital och hitta arbetsvilligt folk en helt annan. Min bedömning, nämligen den att man bäst verkar för frihet inom etablerade partier, kvarstår.
---
Uppdatering: Som av en händelse skriver Marcus Persson klokt om en gemensam framtid för C och FP i en ledare hos Hela Gotland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Jag förstår ditt resonemang, och kan köpa stora delar av det. Tyvärr tror jag det är du som är naiv, när du tror att Folkpartiet går att förändra i en liberal riktning. Folkpartiet har inte visat några liberala tendenser på tio år, utan allt mer grottat ned sig i en populistisk hårdare tag-politik. Centerpartiet kan vara lättare att förändra i en liberal riktning, men Folkpartiet tror jag är kört.
Jag tror Liberaldemokraterna är ett utmärkt alternativ. Alliansen riskerar att falla med Kristdemokraterna. (Man kan inte hålla liv i ett parti med stödröster för all framtid.) Samtidigt finns ett enormt liberalt tomrum som varken C eller FP klarar av att fylla. Ny plats för L!
@Caspian: Du är galet fel ute, inte i att FP är illiberala som helvete, utan i att det skulle vara omöjligt att förändra dem. Som Hanna sade så fattaa beslut av de som dyker upp och av de som är med. Mer nu än någonsin tidigare är partierna toppstyrda organisationer och deras politik präglas av vilka som lyckas krångla in sig i eliten (genom "partidemokratin") och vad som tycks sälja bland väljarkåren. FP kommer aldrig att bli liberalt så länge en sur partielit av affektokrater är de som ständigt blir återvlanda på stämmor, centralt och lokalt. De blir liberala när liberalerna samordnar sig och kuppar distrikt efter distrikt och tar makten. Ett enormt problem ligger förstås i att de svenska liberalerna är splittrade mellan C, FP och M, vilket ger den genomsnittslige förmyndarpolitikern möjlighet att styra genom att söndra.
Hanna har också rätt i hur svårt det är att dra igång ett nytt parti, dessutom utelämnar hon hur satans svårt det är för ett nytt parti att tjäna ihop förtroendekapital och mediauppmärksamhet nog för att väljarkårer ens skall överväga att rösta på en (något en Piratpartist borde vara jävligt medveten om).
Eftersom domedagsprofetior är min grej (och eftersom jag brukar ha rätt) så förutsäger jag direkt att LibD kommer att misslyckas och att det enda alternativet just nu står i att liberalerna koncentrerar sig till ett riksdagsparti och ser till att styra det i rätt riktning.
Trots att jag är Centerpartist så tror jag att det bästa hade varit att samlas i FP, eftersom folk fortfarande tror att de är liberaler. M har en för stark uppfattning om sig själva som konservativa för att ändring skall ske där. C skulle få kämpa med namn och kärnväljare som inte uppskattar liberalism, men där kan en svängning också vara möjligt då kärnväljargruppen ändå är liten och försvinner.
Jag tror att Liberati var rätt ute, med ett liberalt nätverk. Problemet var att de var alldeles för insnöade på ett enda parti.
Ett nätverk för liberaler, oavsett parti tror jag är rätt väg att gå.
Ska man inte helt enkelt träffas? På större orter till att börja med? Och fundera över vilka realpolitiska frågeställningar man skulle kunna börja driva?
Eskapistiska föredrag om helprivata lösningar på det ena och det andra fyller absolut sin funktion, men skissar på väldigt avlägsna mål, utan diskussion om vilka rimliga mått och steg man måste ta för att en gång nå dit.
Liberaldemokraterna riskerar att hamna där.
"...det enda alternativet just nu står i att liberalerna koncentrerar sig till ett riksdagsparti och ser till att styra det i rätt riktning."
Ah självklart, den moderna liberalen tar sin inspiration från trottarna och kapar ett parti för att segla till den individualistiska frihetliga utopin. Man kan befara att seglatsen kan komma att kantas av ett och annat odjur på vägen.
Samtidigt måste man som liberal kunna stå ut med att vara medlem i ett parti vars ledning kan komma att anmoda en att ta ett drogtest, för ens egen skull.
(Vad jag önskar att föregående mening var en grotesk ironisk överdrift och inte på fullt allvar.)
"Hur effektivt är det egentligen att ge liberala väljare hur många alternativ som helst?" skriver du.
Jag lutar just nu åt att det är läge att ge liberala väljare i Sverige ett alternativ, istället för som nu inget alternativ. C är inte liberala, däremot finns det en hel del liberaler i C. FP är inte liberala, även om det finns en hel del liberaler inom partiet. Liberala partiet är galna nattväktarstatsmänniskor. Vad återstår om man är en normal liberal?
Nej, Liberaldemokraterna (L) behövs definitivt.
Min pappa brukar säga att om man inte är beredd att kämpa för liberalismen på riktigt, då är man inte rik på riktigt.
Er definition på frihet är ett barns. Ett mycket naivt barn, uppfostrat i en källare.
Ola; Jag tror definitivt på liberalt nätverkande som en strategi för ökat inflytande!
Anonym 2:13 em; Levande partier förändras. Både C och FP har liberala rötter - vågar påstå att arbetet för ett liberalare Sverige knappast är att kapa något av dem.
Jerker Wågberg; Reality is a bitch.
P2; Att du inte tycker att C eller FP är liberala innebär inte att resten av väljarkåren gör samma bedömning.
Nicklas Eriksson; Det finns en definition av frihet. Den innebär en avsaknad av tvång. Det finns en massa andra fina värdeord du kan fästa vid din politiska uppfattning - låt bli vårt, tack.
@Hanna - "Reality is a bitch".
Stanna inte kvar för en reality bitch slap bara.
@Hanna: Faktum är att det finns många definitioner på frihet, dessutom finns det ett par stycken på tvång. Den definition som du (och jag) använder är på flera sätt en aning förenklad och dessutom långt från allmänt accepterad och i ett längre samtal med en moralfilosof skulle du nog få problem (jag vet att jag får det).
Som galen nattväktarstatsmänniska i Liberala partiet vill jag lyfta fram en positiv aspekt av det du kallar splittring: om det inte finns några partier som är mer liberala än Alliansen, har Alliansen inget att förlora opinionsmässigt på att föra oliberal politik. Därav FRA t.ex.
Sedan kan man ju fråga sig hur man ska förhålla sig till fyraprocentsspärren. Om man inte ska stödja partier som ligger under den, kommer vi aldrig få några nya partier. Det är inte självklart att det är just de åtta som sitter i riksdagen nu som ska göra det i all framtid.
Man skulle kunna tänka sig att Liberala partiet kom in samtidigt som fp och c slogs ihop t.ex. Det är förstås ingen enkel sak att åstadkomma, men det är mödan värt att försöka, och jag är inte rädd för att få skit under naglarna.
http://dubierochdobbleri.wordpress.com/2010/10/15/maktovertagande-eller-att-leva-fritt-i-sverige/
Jag tog en stund på mig och förklarade mig ang. "varför jag inte engagerat mig än". Med respekt.
"Både C och FP har liberala rötter"
Det har inte regnat på många år, och själva plantan är död. Släng på komposten och plantera ett nytt frö...
(Liberaldemokraterna)
Jerker Wågberg; I can take it. Stor flicka. Slår tillbaka.
Andreas; Att du skulle få problem innebär inte att jag skulle få det.
Staffan Ovesson; Tyvärr ger inte Liberala Partiet eller Liberaldemokraterna någon anledning för Alliansen att vara liberala. De är nämligen inget hot. Visst kan man tjata om ett par dussin röster i Göteborg, men hey, det är inte direkt några större problem med att vara minoritetsregering.
Jag hyser all respekt för att man tror sig kunna lyfta ett nytt parti över procentspärren, men tillåter mig själv att vara en smula mer dystopisk.
Ambjörn; Än. Yeeeeees.
Eric; Oooh, trädgårdsmetaforer, alltså? Så här: Du ber mig så i snön när jag kan jobba i ett växthus. Det senare kanske är svårt, skitigt och jävligt - men det tidigare är förgäves.
@Hanna:
Vänta till våren då...;-))
Låt oss hålla oss till fakta:
Dagen efter valnatten bildades både Liberala Nätverket (LNV) och det nya partiet Liberaldemokraterna (L).
Tre veckor senare har cirka 300 inlägg postats på LNV som lett till noll aktiviteter men över 6 000 på Liberaldemokraternas egen maillista som bildat underlag till ett helt nytt partibildande. Så vad fanns det största heov av, rent empiriskt?
Liberaldemokraterna tog fast form i söndags med 260 medlemmar som start. Medlemmarna är avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet (som dock snabbt gått med på både valsamverkan och dubbelt partimedlemskap med L) och framför allt massor av intelligenta partilösa liberaler som aldrig i livet skulle kunna tänka sig medlemskap i Fp eller C.
Det tycks som att Fp och C hade sin chans till förnyelse men försatte den. Frågan är väl snarare bara nu när intelligenta liberaler med integritet som Adam Cwejman och Hanna Wagenius också går med i L? För vad ska man med gamla organisationer med slitna varumärken till när det är lättare att bygga nytt från början, inte minst med massor av fina piratpartister som redan har gjort den resan en gång?
Vad ska man vara trogen mot i det snabbrörliga internetsamhället? Sin ideologi? Eller sin cynism? Vilket vinner i längden? Att Adam drar folk till LUF och Hanna till CUF är ingen hemlighet. Men hur mpnga medlemmar raggar ni till Fp eller C???
Jag raggade själv 25 nya medlemmar till L bara igår...
Alexander Bard/borde startat Liberaldemokraterna med mina liberala vänner redan 2008 men ville trots allt ge Fp en chans, men nu fan i mig räcker det, de får behålla sin burkaskräck för sig själva...
Problemet inom C är inte någon frånvaro av liberalism utan om något dålig kommunikation och marknadsföring gentemot väljarkåren. Till viss del kan det vara ett föråldrat varumärke (lövet) som behöver förnyas, men att påstå att C inte är liberalt är bara propaganda. Speciellt eftersom vi inte vet något om Liberaldemokraternas politik än! Det påstås att LDP ska bli/vara socialliberalt. Ett problem för C är att partiet begränsas av Alliansen och det "nya socialdemokraterna Moderaterna". Personligen anser jag att en koppling mellan LDP och Piratpartiet gör LDP mindre liberalt, eftersom Piratpartiet vill tillåta kriminalitet och kränkning av äganderätten bara för att det sker i cyberspace! För C-partister är det nog också avgörande vilket utrymme LDP ger till gröna tankar och åsikter.
Jag skulle aldrig ta ställning för en organisation innan bara för att några säger att det är ett bättre liberalt alternativ. Vill man att fler ska ta ställning för partiet borde diskussionen kring politik och form ske mer öppet!
@Bard: Du bör verkligen läsa det här: http://mintankearfri.blogspot.com/2010/10/liberalens-val-nya-eller-gamla-partier.html (inte bara eftersom jag lade två timmar och en hel del kurslitteraturläsning på det utan också eftersom det är viktigt även för mitt val av parti).
Alexander Bard,
Apropå burkaskräck, du berömde ju i SVT Nyamko Sabuni på valnatten som framtidsnamnet i svensk politik. Hon har ju varit den främsta påskyndaren av burka- och slöjskräck i folkpartiet!
Att låta de liberala röster som finns splittras i ett par partier vanliga människor aldrig kommer att höra talas om är ej önskvärt.
CUF har visat att att det är möjligt att förändra partier inifrån. Att också få FP att tippa åt samma håll torde vara rimligt.
Jag tror att liberaler i Sverige är långt fler till antalet än valresultatet och de politiska partierna får en att tro. Tyvärr pratar liberaler sällan med samlad röst av naturliga skäl. Att organisera liberaler är som att försöka valla katter.
Inför valet 2010 konstaterade jag att jag inte med gott samvete kan rösta på Moderaterna. Jag la min röst på Centerpartiet.
Vad ska jag göra om de politiker jag respekterar inom FP och C lämnar sina partier? Vad ska jag rösta på då? Tror ni verkligen jag kommer att slänga bort min röst på nystartat liberalt parti #122?
Ta tag i era partier, tack.
P.S Hanna, singel?
Jag anser att vi inte alls för allt i världen borde bilda ett liberalt parti i samarbete med FP. All denna allianspolitik förstör den svenska politiken! Centerpartiet bör propagera för sin egen politik, inte alliansens utan sin alldeles egna! Sen är det svårt att förena liberaler inom ett parti eftersom det precis som inom kommunismen och konservatismen finns en otroligt splittrad skara liberaler som knappast kommer att kunna enas om att driva en gemensam politik.
Hanna,
Jag har skickat vidare en "Beautiful Blogger Award" till dig eftersom den här bloggen är så förbaskat bra.
http://www.vemihelvete.se/2010/10/beautiful-blogger-award.html
/Anders
Mollusk: tycka vad man vill om det, men ägandeätt och upphovsrätt är två helt olika saker. Upphovsrätt är rent av en inskränkning i äganderätten (dvs: jag får inte göra vad jag vill med en cd-skiva trots att jag köpt och därmed äger den).
http://www.youtube.com/watch?v=ONS33ukkTtE
Murray Rothbard tar upp ämnet i början av det här talet. Liberala är inriktade på idéer, principer, etc. Sossar är inriktade på strategi, de vill ta över världen.
Skicka en kommentar