Det är det här som kallas stolthet

Vad säger man om en sådan här stämma? Det har varit fullkomligen underbart, så roligt, så härligt och så fascinerande! Till att börja med så är jag riktigt, riktigt nöjd med den skolpolitik vi enats om. Både gymnasiet och grundskolan föreslås vara kunskapsbaserad, och mest förvånande var nog att ingen ens gick upp och pläderade emot det! Jag hörde inte ett enda "men tänk på dem som det inte går så bra för, hur skulle de känna sig" från talarstolen, och det är jag glad över. Det känns som om man förstår hur viktigt det är att låta alla utvecklas i sin egen takt. I en av stämmans andra heta potatisar, individuell föräldraförsäkring, var jag dock lite besviken på debatten. Faktum är att jag fortfarande inte hört ett enda riktigt övertygande argument från någon av sidorna. Jag hoppas att debattens vågor går lite högre nästa år, så får vi se vad jag kommer att tycka. Ett beslut jag var lite besviken på var det faktum att CUF inte vill avskaffa sexköpslagen. Rebecka Pershagen, Stockholm, lade en fantastisk motion som jag flera gånger pläderade för. Det finns ingen anledning att ha den kvar - ur ett liberalt perspektiv är det faktiskt omöjligt. Om det finns någon som blir tvingad till prostitution så är det ett nederlag för demokratin, polisväsendet, domstolsväsendet och rättsväsendet i stort. Det har ingenting att göra med om man får köpa sex eller inte, det måste alltid vara upp till den enskilda människan om han eller hon vill prostituera sig. Något riktigt kul var däremot beslutet att bifalla motionen om avskaffandet av nationella helgdagar. En ledighetspott skulle antagligen funka skitbra och jag ställer mig bakom beslutet till 100 %. Man bör väl kommentera ordförandevalet också. Magnus Andersson är i mina ögon en mycket kompetent CUF:are som jag personligen stödjer. Han är karismatisk, utåtriktad, varm och kommer att vara precis vad förbundet behöver. Med Marie Wickberg som vice så kommer vi att vara det bästa ungdomsförbundet någonsin. Slutligen vill jag bara säga att jag är så jävla stolt över att vara CUF:are. Oavsett hur osams man är i en debatt, så kan man befinna sig på samma sida i nästa. In the end så kommer man från stämman stärkt i sin ideologiska övertygelse, och det känns mycket, mycket bra.