torsdag, oktober 26, 2006
Jäkla väder
Måste säga att eftersom jag planerar att åka ner till Vetlanda imorgon så kommer den här stormen extremt olämpligt. Vill inte att något tåg ska blåsa av vägen, precis. Om jag skulle missa ett byte p.g.a. försening, är SJ skyldiga att se till att jag kommer fram ändå?
måndag, oktober 23, 2006
Ungdomsdemokrati?
Ibland undrar jag om tjänstemän och politiker verkligen har tillräckligt med kunskap för att sitta på de poster de innehar. Vi kan ju börja med exemplet Vox Humana, ett parti som varje härjedaling känner till. Deras representant i Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid, Michael Bellman, har lagt ett förslag om att ungdomsrepresentanter ska få vara med och besluta om frågor som nämnden tar upp. Han verkar inte ha någon koll alls på det här med demokrati. För att få beslutanderätt måste man vara vald.
Denna information verkar även arbetsgruppen för ökad ungdomsdemokrati i länet ha missat. I sin inledning till Utkast till policy ungdomsdemokrati (2006-06-05) skriver de följande: "Kommunernas och landstingets syn på demokrati är att den handlar om att få vara med och uttrycka sina åsikter och att få påverka men också i att vara delaktig i själva besluten. [...] Den demokrati är till för alla och skall vara oberoende av verbal kompetens, ålder, utbildning/erfarenher, mm." (Mina kursiveringar.)
Läser man det bara lite snabbt låter det ju jättefint, men tittar man lite närmare så inser man att vad de egentligen föreslår är att ungdomarna ska få vara med och besluta. Som tidigare nämnt är detta en omöjlighet, och policyn blir bara ett uttryck för skendemokrati.
I Härjedalen har man gett ungdomsråden i uppdrag att själva fördela de pengar de har rätt till. Det är demokrati. Att låtsas att ungdomar får vara med och besluta är inte demokrati. Det är idioti.
Denna information verkar även arbetsgruppen för ökad ungdomsdemokrati i länet ha missat. I sin inledning till Utkast till policy ungdomsdemokrati (2006-06-05) skriver de följande: "Kommunernas och landstingets syn på demokrati är att den handlar om att få vara med och uttrycka sina åsikter och att få påverka men också i att vara delaktig i själva besluten. [...] Den demokrati är till för alla och skall vara oberoende av verbal kompetens, ålder, utbildning/erfarenher, mm." (Mina kursiveringar.)
Läser man det bara lite snabbt låter det ju jättefint, men tittar man lite närmare så inser man att vad de egentligen föreslår är att ungdomarna ska få vara med och besluta. Som tidigare nämnt är detta en omöjlighet, och policyn blir bara ett uttryck för skendemokrati.
I Härjedalen har man gett ungdomsråden i uppdrag att själva fördela de pengar de har rätt till. Det är demokrati. Att låtsas att ungdomar får vara med och besluta är inte demokrati. Det är idioti.
fredag, oktober 20, 2006
Min ämnesomsättning är ju lite överdriven..
Jag listar frukosten;
Havregrynsgröt
Hårdbrömacka med kaviar
Smörgås
Smörgås igen
Jag har fan aldrig kunnat äta så här mycket på morgonen förut och fortfarande vara hungrig. Vad fan är det för fel på mig?
Havregrynsgröt
Hårdbrömacka med kaviar
Smörgås
Smörgås igen
Jag har fan aldrig kunnat äta så här mycket på morgonen förut och fortfarande vara hungrig. Vad fan är det för fel på mig?
Så typiskt!
OK, jag ska börja med ett bekännande - jag har kvar mitt lunarkonto sen jag var typ 13. Säga vad man vill om det, dagens "WZUP"-fråga var i alla fall "Har du läst bibeln?", och alternativen "Ja, hela", "Nej", "Nja, en del" samt "Osäker". Hade den där jävla frågan kommit om två veckor hade jag ju kunnat kryssa i att jag läst hela! Det är så jäkla dålig tajming!
Fan också.
Fan också.
tisdag, oktober 17, 2006
Rysslandsresan
Så, vad ska man säga om Ryssland? Jag antar att jag kommer att klaga en hel del, så låt mig börja med att berätta att jag hade skitkul. Så jävla roligt. Även om jag oroade mig fruktansvärt mycket innan jag åkte så var det helt klart värt det.
I övrigt är det väl bra att börja från början; planet. Det kändes väldigt… gammalt. Som ett föråldrat Ryanair-plan. Lite obehagligt, men å andra sidan verkar det bara vara ryska inrikesplan som störtar, vilket för oss som flög utrikes var en fördel. ”Maten på planet” visade sig vara ett par 4 x 6 cm smörgåsar med pålägg – och, icke att förglömma, en muffin. Relativt ok. Sedan var det alltså buss in till tågstationen, och det vi såg av St. Petersburg då fick oss att fundera på hur det skulle se ut längre fram – alla hus såg mer eller mindre förfallna ut, och en del låg på gränsen till sönderbombade. Det var inge vidare vackert – men å andra sidan var det mycket sent på kvällen, så mörkret och skuggorna kan ha påverkat intrycket.
Tåget då – jag tror att det var Maggan som hade gissat på orientaliska mattor, och hon hade rätt. Det var kokhett i alla kupéer, rätt smutsigt, vattnet vi fick köpa smakade så starkt av klor att jag inte klarade av att dricka det och sängarna var rätt hårda – och toaletterna! Jag gick aldrig dit själv, eftersom jag hört ryktena, men de sades lukta så fruktansvärt att man trodde att döden var nära, och vara så skitiga att man misstänkte att det vore nyttigare att slicka på väggen utanför än att sätta sin fot på det. Dessutom var de stängda i en halvtimme efter avgång, eftersom allt tydligen släpptes ut på spåret, och man ville inte ha avföring inne i St. Petersburg. Gör man så på svenska tåg? Jag har för mig att det varit standard en gång i tiden, men inte nu längre väl? Det låter ju bara för äckligt.
Nåja, efter en natt på tåget anlände vi till Petrozavodsk. Där väntade ryssarna, alla blev uppdelade och alla åkte till respektive familj. Det visade sig att min värd hette Ulya, och att hennes föräldrar tillåtit oss att bo i en egen lägenhet med hennes syster. Det kändes väldigt skönt, eftersom båda var i min ålder, vilket innebar att uppförande och sådant inte var lika viktigt. Jag fick ta ett bad när vi kom fram – och herregud så badrummet såg ut! Inte så att det var smutsigt, men det var kanske 1,5 x 1,5 meter stort, och 0,60 x 1,5 meter av det upptogs av ett badkar, 0,60 x 0,60 av en tunna (?!). På övrig plats fanns en toalettstol – och toalettstolarna i Ryssland är inte riktigt likadana som de i Sverige. Jag menar, de har samma princip, men istället för att det är ett hål rätt ner så är det längst fram, och resten är liksom upphöjt med en liten sänka. Jag fattar inte riktigt poängen med det.
Efter att jag fått lite frukost, bestående av en sallad (crème fraiche, majs och crabfish mixat – rätt gott) och en bit tårta/kaka som Ulyas mamma tagit med sig var det dags att torka håret och gå till skolan. Den var en relativt stor byggnad, såg förfallen ut men var nästan fullständigt fri från klotter. Toaletterna där var en ren mardröm. Inga toalettsitsar, inget toapapper och de var dessutom 40 cm höga. Och så var det inga bås, precis. Ordet ”offentlig toalett” fick en helt ny innebörd.
Dagen passerade rätt smärtfritt. På eftermiddagen/kvällen fick jag och Emma rusa runt på stan med våra ryssar. Jag råkade ta mina högklackade kängor, så mina fötter var jävligt ömma. Innan vi gick hem besökte vi ett pannkakscafé – och alla väggarna var orangea! Min ryss verkade dessutom vara bekant med diverse skumma typer, något som varmt uppskattades. Nåja, vi åkte hem och jag fick sova.
Nästa dag förlöpte också utan större problem – undantaget skolmaten, något vi förfasades över alla dagar utom en. Just denna tisdag fick vi rödbetssoppa, bland annat, men det var också enda gången.
På kvällen blev det party. Och när jag säger party så menar jag party. Svenskar har mycket att lära från ryssarna om hur man festar. Vi var typ 35-40 pers i en tvåa. Jag har aldrig haft så roligt i mitt liv – och många av svenskarna var med på den ryska versionen av snurra flaskan, vilken gick ut på att den flaskan pekade på var man tvungen att kyssa. Jag stod över, men fick bevittna Viktor och Ljung föra läpparna mot varandra.. ueeek. Det var en kille där som snackade svenska också! Det var riktigt häftigt! Nåja, jag och min värd samt hennes storasyster blev kvar sist i lägenheten och blev erbjudna att sova över, något som jag tackade nej till. Rysk taxi var också en upplevelse. Det första chauffören gjorde när vi hoppade in var att tända en cigg. Sen körde han mot rött i en korsning (inga bilar ute dock, klockan var runt två på natten), backade tillbaka och körde igen. Jag fattade inte mycket, men vi kom hem i alla fall och var lite lagom trötta nästa morgon.
På onsdag kväll var vi på konsert på universitetet, och efteråt fick vi en offentlig utskällning för gårdagens fest. Problemet var bara det att de enda regler vi fått var uppgiften att vara en värdig representant för vårt land – och det var vi allihopa. Efter det hela fick vi nya regler, som innebar ingen alkoholförtäring och hemma före elva.
Nästa morgon fick vi ännu en föreläsning om reglerna, och vår käre rektor gjorde misstaget att kalla gårdagens utskällning för ”diskussion”. Det fick han höra efteråt, och jag misstänker att han inte tänker göra om samma misstag igen.
En kväll ägnade vi åt att gå på ett café för att lyssna på en jazzspelning, men jag, Hernqvist, Maggan och Josefin smet iväg, dock ackompanjerade av Hernqvists ryss (den tråkigaste människan jag träffat!), Maggans ryss (som hon påstod pratade om mig hela tiden) och min ryss' emokompis Misha. Vi gick till pannkaksstället, och efter en lång promenad kom vi till en lägenhet. Där var det väl relativt fest, ingen var full eller så, men Mebius, Hernqvist och en rysk kille vid namn Zenya (tror jag) hade strippteasetävling, något som jag inte bevittnade eftersom jag förflyttade mig till ett annat rum så fort ämnet kom upp. De ryska tjejerna verkade dock förtjusta. Just det, Mebius hittade ett piano och sjöng också. Kan vara värt att nämna.
Anycase, när vi skulle gå hem var min ena sko borta. Den bara fanns inte! Efter att vi letat på alla tänkbara ställen så fick jag låna ett par skor av värdinnan (som jag tyvärr inte minns namnet på), och så började jag och Ulya att bege oss hem. Dock hittade de skon efter ca en kvart, så vi fick gå tillbaka och jag fick mina kära skor igen. Jag är bara nyfiken, är det många som brukar tappa bort skor i nyktert tillstånd?
På fredagen hade vi disco med möjlighet att bowla. Skitkul, bortsett från att min röst försvann så fort vi kom in på klubben. Nåja, det finns kanske inte så mycket att säga bortsett från att ryssarna inte dansade så mycket och att jag kom typ sist på bowlingen. Jag är kass på bowling.
På lördagen var det tidig uppgång, eftersom ryska elever har lektioner under lördagarna vissa månader. Vi fick istället fara och titta på något som kallades för Europas näst högsta vattenfall.
Det var det inte.
På något sätt var det ändå det som gjorde den ca 2 timmar långa bussresan värd besväret; något att skratta åt. Och så träffade jag en jättesöt katt med bortfrusna örontoppar där borta med.
Nåja, eftermiddagen ägnades åt shopping, och vi fick middag hos Emma och hennes värd – världens lyxigaste lägenhet för att vara Ryssland. Fyra våningar, två badrum, bastu, widescreen flat TV, ALLT! Nåja, god mat, god tårta, och sedan fick jag fara hem och packa riktigt snabbt. Efter det begav vi oss till pannkaksstället (jag bara älskade det), och sedan gick vi till Micke och hans värd, Mosha eller Masha tror jag att hon hette, ett tag tills tåget kom. Min värds pappa envisades med att bära min väska (han var för övrigt riktigt respektingivande – polis till yrket), och jag fick med mig lite presenter tillbaka till Sverige samt en påse med kakor som smakade lite pepparkaka med glasyr. Mycket uppskattat av mina kupékamrater på tillbakavägen.
Väl framme i St. Petersburg fick vi äta frukost på ett hotell – gudars skymning vad gott det var! Gröt! Kan ni tänka er den ljuvligaste gröt, kokad med socker och grädde? Åh, jag älskade den.
På frukosten följde en rundtur i staden med buss, men de flesta sov nog bortsett från de gånger vi fick gå ut för att se på saker. Efter det fick man ströva fritt i ca en timme, men vi var många som lade oss och sov på bussen istället. Sedan fick vi lunch på ett annat hotell, och när vi ätit färdigt begav vi oss till flygplatsen. Där ville man först inte släppa igenom ljudmätaren, som naturligtvis låg nedpackad i min väska. Jag fick dra upp den och försöka förklara vad fan det var, vilket inte var enkelt eftersom personalen bara pratade ryska. Efter en stunds dividerande fick jag dock gå vidare. Planet lyfte som planerat och med omställda klockor kom vi fram en timme innan vi åkte. Bussen som skulle ta oss från Arlanda till Sveg fick vi däremot vänta på. Tog ett tag innan den kom till rätta, men därifrån var det raka spåret hem, med ett kort stopp i Gävle Bro (aldrig har en varmkorv smakat så ljuvligt!). Jag, Anna och Anna fick skjuts av Thereses broder till längan, och sedan minns jag inte mycket mer än att jag somnade. Jo, jag borstade tänderna med min eltandboste. Fy fan vad jag älskar den.
Sammanfattningsvis då? Jo, det var helt klart värt det. Även om jag inte tror att min värd borstade tänderna en enda gång, även om man inte fick stänga av varmvattenkranen när man badade, även om man frös och svettades om vartannat, även om sömnbristen satte sina spår så var det tamejfan värt det.
I övrigt är det väl bra att börja från början; planet. Det kändes väldigt… gammalt. Som ett föråldrat Ryanair-plan. Lite obehagligt, men å andra sidan verkar det bara vara ryska inrikesplan som störtar, vilket för oss som flög utrikes var en fördel. ”Maten på planet” visade sig vara ett par 4 x 6 cm smörgåsar med pålägg – och, icke att förglömma, en muffin. Relativt ok. Sedan var det alltså buss in till tågstationen, och det vi såg av St. Petersburg då fick oss att fundera på hur det skulle se ut längre fram – alla hus såg mer eller mindre förfallna ut, och en del låg på gränsen till sönderbombade. Det var inge vidare vackert – men å andra sidan var det mycket sent på kvällen, så mörkret och skuggorna kan ha påverkat intrycket.
Tåget då – jag tror att det var Maggan som hade gissat på orientaliska mattor, och hon hade rätt. Det var kokhett i alla kupéer, rätt smutsigt, vattnet vi fick köpa smakade så starkt av klor att jag inte klarade av att dricka det och sängarna var rätt hårda – och toaletterna! Jag gick aldrig dit själv, eftersom jag hört ryktena, men de sades lukta så fruktansvärt att man trodde att döden var nära, och vara så skitiga att man misstänkte att det vore nyttigare att slicka på väggen utanför än att sätta sin fot på det. Dessutom var de stängda i en halvtimme efter avgång, eftersom allt tydligen släpptes ut på spåret, och man ville inte ha avföring inne i St. Petersburg. Gör man så på svenska tåg? Jag har för mig att det varit standard en gång i tiden, men inte nu längre väl? Det låter ju bara för äckligt.
Nåja, efter en natt på tåget anlände vi till Petrozavodsk. Där väntade ryssarna, alla blev uppdelade och alla åkte till respektive familj. Det visade sig att min värd hette Ulya, och att hennes föräldrar tillåtit oss att bo i en egen lägenhet med hennes syster. Det kändes väldigt skönt, eftersom båda var i min ålder, vilket innebar att uppförande och sådant inte var lika viktigt. Jag fick ta ett bad när vi kom fram – och herregud så badrummet såg ut! Inte så att det var smutsigt, men det var kanske 1,5 x 1,5 meter stort, och 0,60 x 1,5 meter av det upptogs av ett badkar, 0,60 x 0,60 av en tunna (?!). På övrig plats fanns en toalettstol – och toalettstolarna i Ryssland är inte riktigt likadana som de i Sverige. Jag menar, de har samma princip, men istället för att det är ett hål rätt ner så är det längst fram, och resten är liksom upphöjt med en liten sänka. Jag fattar inte riktigt poängen med det.
Efter att jag fått lite frukost, bestående av en sallad (crème fraiche, majs och crabfish mixat – rätt gott) och en bit tårta/kaka som Ulyas mamma tagit med sig var det dags att torka håret och gå till skolan. Den var en relativt stor byggnad, såg förfallen ut men var nästan fullständigt fri från klotter. Toaletterna där var en ren mardröm. Inga toalettsitsar, inget toapapper och de var dessutom 40 cm höga. Och så var det inga bås, precis. Ordet ”offentlig toalett” fick en helt ny innebörd.
Dagen passerade rätt smärtfritt. På eftermiddagen/kvällen fick jag och Emma rusa runt på stan med våra ryssar. Jag råkade ta mina högklackade kängor, så mina fötter var jävligt ömma. Innan vi gick hem besökte vi ett pannkakscafé – och alla väggarna var orangea! Min ryss verkade dessutom vara bekant med diverse skumma typer, något som varmt uppskattades. Nåja, vi åkte hem och jag fick sova.
Nästa dag förlöpte också utan större problem – undantaget skolmaten, något vi förfasades över alla dagar utom en. Just denna tisdag fick vi rödbetssoppa, bland annat, men det var också enda gången.
På kvällen blev det party. Och när jag säger party så menar jag party. Svenskar har mycket att lära från ryssarna om hur man festar. Vi var typ 35-40 pers i en tvåa. Jag har aldrig haft så roligt i mitt liv – och många av svenskarna var med på den ryska versionen av snurra flaskan, vilken gick ut på att den flaskan pekade på var man tvungen att kyssa. Jag stod över, men fick bevittna Viktor och Ljung föra läpparna mot varandra.. ueeek. Det var en kille där som snackade svenska också! Det var riktigt häftigt! Nåja, jag och min värd samt hennes storasyster blev kvar sist i lägenheten och blev erbjudna att sova över, något som jag tackade nej till. Rysk taxi var också en upplevelse. Det första chauffören gjorde när vi hoppade in var att tända en cigg. Sen körde han mot rött i en korsning (inga bilar ute dock, klockan var runt två på natten), backade tillbaka och körde igen. Jag fattade inte mycket, men vi kom hem i alla fall och var lite lagom trötta nästa morgon.
På onsdag kväll var vi på konsert på universitetet, och efteråt fick vi en offentlig utskällning för gårdagens fest. Problemet var bara det att de enda regler vi fått var uppgiften att vara en värdig representant för vårt land – och det var vi allihopa. Efter det hela fick vi nya regler, som innebar ingen alkoholförtäring och hemma före elva.
Nästa morgon fick vi ännu en föreläsning om reglerna, och vår käre rektor gjorde misstaget att kalla gårdagens utskällning för ”diskussion”. Det fick han höra efteråt, och jag misstänker att han inte tänker göra om samma misstag igen.
En kväll ägnade vi åt att gå på ett café för att lyssna på en jazzspelning, men jag, Hernqvist, Maggan och Josefin smet iväg, dock ackompanjerade av Hernqvists ryss (den tråkigaste människan jag träffat!), Maggans ryss (som hon påstod pratade om mig hela tiden) och min ryss' emokompis Misha. Vi gick till pannkaksstället, och efter en lång promenad kom vi till en lägenhet. Där var det väl relativt fest, ingen var full eller så, men Mebius, Hernqvist och en rysk kille vid namn Zenya (tror jag) hade strippteasetävling, något som jag inte bevittnade eftersom jag förflyttade mig till ett annat rum så fort ämnet kom upp. De ryska tjejerna verkade dock förtjusta. Just det, Mebius hittade ett piano och sjöng också. Kan vara värt att nämna.
Anycase, när vi skulle gå hem var min ena sko borta. Den bara fanns inte! Efter att vi letat på alla tänkbara ställen så fick jag låna ett par skor av värdinnan (som jag tyvärr inte minns namnet på), och så började jag och Ulya att bege oss hem. Dock hittade de skon efter ca en kvart, så vi fick gå tillbaka och jag fick mina kära skor igen. Jag är bara nyfiken, är det många som brukar tappa bort skor i nyktert tillstånd?
På fredagen hade vi disco med möjlighet att bowla. Skitkul, bortsett från att min röst försvann så fort vi kom in på klubben. Nåja, det finns kanske inte så mycket att säga bortsett från att ryssarna inte dansade så mycket och att jag kom typ sist på bowlingen. Jag är kass på bowling.
På lördagen var det tidig uppgång, eftersom ryska elever har lektioner under lördagarna vissa månader. Vi fick istället fara och titta på något som kallades för Europas näst högsta vattenfall.
Det var det inte.
På något sätt var det ändå det som gjorde den ca 2 timmar långa bussresan värd besväret; något att skratta åt. Och så träffade jag en jättesöt katt med bortfrusna örontoppar där borta med.
Nåja, eftermiddagen ägnades åt shopping, och vi fick middag hos Emma och hennes värd – världens lyxigaste lägenhet för att vara Ryssland. Fyra våningar, två badrum, bastu, widescreen flat TV, ALLT! Nåja, god mat, god tårta, och sedan fick jag fara hem och packa riktigt snabbt. Efter det begav vi oss till pannkaksstället (jag bara älskade det), och sedan gick vi till Micke och hans värd, Mosha eller Masha tror jag att hon hette, ett tag tills tåget kom. Min värds pappa envisades med att bära min väska (han var för övrigt riktigt respektingivande – polis till yrket), och jag fick med mig lite presenter tillbaka till Sverige samt en påse med kakor som smakade lite pepparkaka med glasyr. Mycket uppskattat av mina kupékamrater på tillbakavägen.
Väl framme i St. Petersburg fick vi äta frukost på ett hotell – gudars skymning vad gott det var! Gröt! Kan ni tänka er den ljuvligaste gröt, kokad med socker och grädde? Åh, jag älskade den.
På frukosten följde en rundtur i staden med buss, men de flesta sov nog bortsett från de gånger vi fick gå ut för att se på saker. Efter det fick man ströva fritt i ca en timme, men vi var många som lade oss och sov på bussen istället. Sedan fick vi lunch på ett annat hotell, och när vi ätit färdigt begav vi oss till flygplatsen. Där ville man först inte släppa igenom ljudmätaren, som naturligtvis låg nedpackad i min väska. Jag fick dra upp den och försöka förklara vad fan det var, vilket inte var enkelt eftersom personalen bara pratade ryska. Efter en stunds dividerande fick jag dock gå vidare. Planet lyfte som planerat och med omställda klockor kom vi fram en timme innan vi åkte. Bussen som skulle ta oss från Arlanda till Sveg fick vi däremot vänta på. Tog ett tag innan den kom till rätta, men därifrån var det raka spåret hem, med ett kort stopp i Gävle Bro (aldrig har en varmkorv smakat så ljuvligt!). Jag, Anna och Anna fick skjuts av Thereses broder till längan, och sedan minns jag inte mycket mer än att jag somnade. Jo, jag borstade tänderna med min eltandboste. Fy fan vad jag älskar den.
Sammanfattningsvis då? Jo, det var helt klart värt det. Även om jag inte tror att min värd borstade tänderna en enda gång, även om man inte fick stänga av varmvattenkranen när man badade, även om man frös och svettades om vartannat, även om sömnbristen satte sina spår så var det tamejfan värt det.
måndag, oktober 16, 2006
Hemma igen
Ja, jag överlevde. Känns bra att jag lyckades uppnå det målet.
Längre redogörelse på väg, publiceras tidigast imorgon.
Längre redogörelse på väg, publiceras tidigast imorgon.
onsdag, oktober 04, 2006
ryssland & miljötänkande på svt
Klarade MVG på religionpovet. 52 av 55 poäng och en hundring från pappa. Den bästa deal jag gjort i mitt liv!
I övrigt verkar allt lösa sig inför Rysslandsresan, vilket ororar mig en aning, eftersom jag inte är säker på att jag verkligen vill åka. Fy vad jobbigt. Tänk om jag inte gillar maten? Tur att jag för tillfället har en lägga på mig-diet (en dryg liter glass hemma.. mmm.).
Äh, vem vet, det kanske blir kul att fara till Ryssland och prata miljö.
Apropå miljön, igår morse råkade jag titta på Gomorron Sverige (eller råkade och råkade, det gör jag ofta till frukost), och hondendär nyhetsuppläsaren lät jättepositiv när hon frågade vädergubben om det såg ut som om vi fick behålla värmen och börja räkna september som en sommarmånad. Jag blev tvärchockad. Vilken idiot. ÄR DET SOMMARVÄRME I SEPTEMBER SÅ ÄR NÅGOT VÄLDIGT FEL, ska det vara så svårt att förstå? Vi vill INTE behålla värmen, för om vi låter det här fortgå så kommer vi få det svinkallt istället eftersom golfströmmen försvinner. Då kan man ju drömma om värme. Idioter.
För övrigt har jag beställt tårta till morgondagens elevråd. Det blir nog gott.
I övrigt verkar allt lösa sig inför Rysslandsresan, vilket ororar mig en aning, eftersom jag inte är säker på att jag verkligen vill åka. Fy vad jobbigt. Tänk om jag inte gillar maten? Tur att jag för tillfället har en lägga på mig-diet (en dryg liter glass hemma.. mmm.).
Äh, vem vet, det kanske blir kul att fara till Ryssland och prata miljö.
Apropå miljön, igår morse råkade jag titta på Gomorron Sverige (eller råkade och råkade, det gör jag ofta till frukost), och hondendär nyhetsuppläsaren lät jättepositiv när hon frågade vädergubben om det såg ut som om vi fick behålla värmen och börja räkna september som en sommarmånad. Jag blev tvärchockad. Vilken idiot. ÄR DET SOMMARVÄRME I SEPTEMBER SÅ ÄR NÅGOT VÄLDIGT FEL, ska det vara så svårt att förstå? Vi vill INTE behålla värmen, för om vi låter det här fortgå så kommer vi få det svinkallt istället eftersom golfströmmen försvinner. Då kan man ju drömma om värme. Idioter.
För övrigt har jag beställt tårta till morgondagens elevråd. Det blir nog gott.
tisdag, oktober 03, 2006
dödstrött
jag somnade nästan på fysiken idag. helt allvarligt. trodde att jag skulle svimma. borde inte läsa böcker till halv två natten innan skoldag. fy hanna!
nåja, det var ju en väldigt bra bok. en av typen som man måste lägga ner lite då och då för att hämta andan, men som man plockar upp igen nästan omedelbart eftersom den är så fantastiskt spännande. fick låna den av min bror, jag och rex gav honom den i julklapp tror jag. älvornas kamp av herbie brennan. fantastisk.
[en sån där bok man drunknar i]
nåja, det var ju en väldigt bra bok. en av typen som man måste lägga ner lite då och då för att hämta andan, men som man plockar upp igen nästan omedelbart eftersom den är så fantastiskt spännande. fick låna den av min bror, jag och rex gav honom den i julklapp tror jag. älvornas kamp av herbie brennan. fantastisk.
[en sån där bok man drunknar i]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
