Konsten att vara unik.

Bortsett från mina vänner inom centerpartiet är de flesta jag känner långt till vänster på den politiska skalan. Det är något jag finner lite underligt, eftersom jag anser att mina vänner är av den unika typen – speciella människor, inte som alla andra. Och jag vet, jag vet, det har varit jätteinne hur länge som helst att vara vänster inom de alternativa kretsarna, men hur blev det egentligen så?
När jag såg på SVT:s valvaka den 17 september hörde jag en av de inbjudna artisterna säga att han inte riktigt kunde förstå hur högerpolitik och frihet gick ihop. Jag kände mig bara så trött. Vet verkligen ingen vad ”liberalism” betyder?
Å andra sidan tycker jag att den gamla höger-vänsterskalan är felaktig, konservatism och liberalism räknas båda till höger, men de är väldigt, väldigt olika. Idag är socialdemokraterna dessutom det mest konservativa partiet i Sverige.
Nåja, tillbaka till politiska definitioner. Liberalismen går alltså ut på att vi ska vara så fria som möjligt, fria att utbilda oss till vad vi vill, fria att jobba med vad vi vill, fria att förverkliga oss själva. Konservatismen vill inte ha förändringar om det inte är absolut nödvändigt – men socialism och kommunism då?
Ett ord: Jantelagen.
Många verkar tro att ja, socialismen vill att alla ska få det lika bra, och visst, det var kanske grundtanken, men det är definitivt inte vad vår kära Göran Persson varit ens i närheten av att förverkliga. Men även grundtanken har ett fel – för att alla ska få det lika måste alla vara lika, och eftersom vi alla i grunden är olika, så innebär det att vissa får snålskjuts och vissa blir nedtryckta.
Min grundtanke är att varje människa bestämmer över sitt eget liv. Det är skillnad på att inte kunna utföra vissa saker och att inte vilja. Alla ska ges samma möjligheter i så stor utsträckning det bara är möjligt, men väljer man att inte utnyttja dem får man faktiskt skylla sig själv. Det går inte att säga ”amen, jag är lika mycket värd som dig, så du ska faktiskt ge mig en del av dina surt förvärvade pengar för att jag är lat och inte orkar göra något själv”. Det är tyvärr vad den föregående regeringen lurade i folk, och många trodde att det var det som var rättvisa. Det är det inte. Socialismens och kommunismens utgångspunkt är, och har alltid varit, att alla är lika. ”Jämlikhet” är för dem inte att ge alla samma möjligheter, utan att alla ska vara likadana. Därför är det för mig obegripligt att mina vänner hyllar dessa ideal.