Bibeln är alltså utläst (inte bränd än dock, är osäker på om mitt uttåg ur Svenska Kyrkan är färdigt, och jag vill vänta till dess). Vad ska man säga då?
Fantasifulla sagor?
Knarkande profeter?
Fånigt svammel?
Något sådant kanske, men jag känner att det måste motiveras lite åtminstone. Vi kan lämpligtvis börja med Gamla Testamentet.
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (Första Moseboken, 1:1)
Jag menar det. Garvar alltid lika mycket när jag läser den här meningen. Såvida man inte tolkar ”Gud” som Big Bang är det högst osannolikt, och gör man det så är det inte religion.
”Abel var herde och Kain brukade jorden. En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva.” (Första moseboken, 4:2-5)
Eeh, jaha? Varför då om man får fråga? Efter det här tar Kain kål på Abel i ren avundsjuka, and I don’t blame him. Orättvis och favoriserande jävla ”gud” det där.
”Noas söner, de som gick ut ur arken, vad Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner, och från dem härstammar alla människor på hela jorden” (Första Moseboken, 9:18-19)
Ja, just det. Vilka fick de barn med om hela jorden gick under i syndafloden? Sin egen mamma?
Incest, incest, jättefest.
Nej, jag orkar inte med GT. En ”historiebok” som innehåller hav som öppnar sig, snubbar som Goliat, folk som snackar med ”gud” och Psaltaren (fy fan för Psaltaren. Så jävla dryg att läsa. Skrev en gång med någon som försökte förklara korstågen med att man inte upptäckt en rad (13b, lyder ”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör”) i Psalm 145, vilket jag tycker är lustigt, eftersom det inte förändrar andemeningen i psalmen alls) finner jag inte särskilt trovärdig. Men jag måste säga att om ”gud” verkligen funnits så hade han valt ut ett fruktansvärt korkat folk. Han typ ”Tillbed mig eller så går allt åt helvete”, och de bara ”Aah, men som om vi bryr oss”, olycka drabbar dem, de ändrar sig, ”gud” är nöjd, allt går skitbra och så avfaller de igen och igen och igen, och allt går bara sämre. Man tycker att de borde se ett samband, liksom.
Måste nämna Predikaren, förresten. Den delen är EMO!
”Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet” (Predikaren, 1:2)
”Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga” (Predikaren, 1:18)
”Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.” (Predikaren, 2:11)
”Jag sade: De döda, som redan gått bort, är lyckligare än de levande, som ännu är kvar i livet” (Predikaren, 4:2)
”Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?” (Predikaren, 4:11)
Jag skulle kunna hitta exempel i evighet.
Höga visan bör väl också tas upp. Innehåller en och annan lite underlig liknelse om kvinnobröst. Någon som vill ha ett par tuttar som liknar hjortkalvar? Nej, tänkte inte det heller.
I övrigt verkar alla de här profeterna ha tagit något lustig litet piller, men visst. Alla de här levnadsreglerna verkar också vara lite upp och ner – ta bara Jesus Syraks Vishet som exempel, där det slås fast att dårskap är hemskt. Samtidigt – påstår de inte att ”gud” skapar alla och ger alla deras egenskaper? Vi ska alltså sky den dumme, eftersom ”gud” gjort honom dum? Är inte det lite orättvist? Hela GT är fullt av motsägelser, i Moseböckerna sägs det åtminstone sju gånger att ”gud” är avundsjuk. Jag som trodde att avund var en av de sju dödssynderna. Ooops, tänkte inte på det! Vidare vimlar det av kvinnor som äter sina barn och fäder som offrar sina förstfödda till avgudar. För att inte tala om Domarboken 19:22-30! En man kommer med sin bihustru till Giva för att övernatta, folket blir förbannade och kräver att värden, en gammal gubbe, ska skicka ut honom så att de kan sätta på honom (!). Gubben erbjuder hopen sin orörda dotter och bihustrun istället (!), men de vägrar lyssna. Tillslut skickar gästen ut sin bihustru, och de våldtar henne hela natten, och hon dör på trappan. Då styckar (!) mannen henne och skickar ut till alla stammar för att de ska inse vilket hemskt brott som begåtts. Det är äckligt att läsa.
Nu kommer en majoritet att tänka ”Men kristendomen bygger ju mest på Nya Testamentet”, och visst, det är säkert sant, men Nya Testamentet bygger på Gamla, och det upptar dessutom ca två tredjedelar av Bibeln, apokryferna inkluderat. Och NT är inte en dans på rosor det heller – det finns mängder av intressanta frågeställningar, som tillexempel varför det enbart nämns i Matteus och Lukas att Jesus skulle blivit till genom en helig ande, om det nu är sant, vilket jag betvivlar mycket, mycket starkt. Johannesevangeliet är för övrigt totalt jävla flum! Det är faktiskt det mest udda av evangelierna, och jag tror faktiskt att det är samma Johannes som skrivit Uppenbarelseboken – vilket förklarar en hel del, eftersom Uppenbarelseboken bara måste kommit till under stark drogpåverkan. Det är änglar och odjur med sju huvuden och gud vet allt. Libris lilla bibelhandbok hävdar dock att det grava bildspråket är ett resultat av förföljelser gentemot de kristna, det var helst enkelt för farligt att skriva ner sin egentliga tro. Boken ska tydligen vara en tröst till utsatta församlingar, och visst, de kristna kanske räddas, men resten av jorden går under. Låter inte så fruktansvärt hoppfullt om man frågar mig.
Paulus alla brev ska väl också nämnas. Måste säga att han inte kan haft någon vidare koll på att människosläktet går under om det inte föds några barn, eftersom han gång efter annan uppmanar alla att leva i celibat. Dessutom är han kvinnoförnedrande och homofobisk. Önskar att någon knackat ihjäl gubben, men men, man får väl vara glad att han är död nu i alla fall. Han verkar vara en högst osympatisk person, högfärdig och sådär låtsasödmjuk. Creds dock för hans argumentationsteknik, den går inte av för hackor, även om jag inte kan hålla med honom i något av det han säger.
Nu blev det här jätteflum, jag vet. Men det är svårt när boken man skriver om är så skrattretande.
F.ö. är boken inte bränd än. Ska se till att jag verkligen har gått ur Svenska Kyrkan först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lönt att bränna bibeln. Det kränker. Ta till dig budskapet istället.
Jag brände aldrig bibeln. Den är bra att ha som referenslitteratur när man diskuterar kristendom, och dessutom behövde jag den som stöd för mitt skrivbord.
Sen är det så att jag har rätt svårt att se att budskapet i bibeln är kärlek. Låt mig citera Ayn Rand;
"Vad är innebörden av den skuld som dina lärare kallar Arvssynd? Vad är det onda människan förvärvade när hon avföll från ett tillstånd de anser vara fullkomlighet? Enligt deras myt framgår att hon åt av frukten från kunskapens träd – hon förvandlades till ett intellekt och en rationell varelse. Hon fick kunskap om gott och ont – hon blev en moralisk varelse. Hon dömdes att tjäna sitt bröd genom arbete – hon blev en produktiv varelse. Hon dömdes att känna åtrå – hon förvärvade förmågan till sexuell njutning. Det onda för vilket man fördömer henne är förnuft, moral, skaparkraft, glädje – alla de grundläggande förutsättningarna för hennes existens. Det är inte hennes laster som myten om människans syndafall är avsedd att förklara och fördöma, det är inte hennes fel den anser vara ett brott, utan själva hennes natur som människa. Vad den än var – roboten i Edens lustgård som existerade utan intellekt, utan värden, utan arbete, utan kärlek – så var den inte någon människa.
Människans syndafall var, enligt dina lärare, att hon förvärvade de dygder som är en förutsättning för hennes liv. Dessa dygder är enligt deras mått hennes synd. Hennes ondska, hävdar de, är att hon är människa. Hennes skuld, hävdar de, är att hon lever.
Detta är vad de kallar barmhärtighetens moral och en människokärlekens doktrin."
Skicka en kommentar