KDU och kön

KDU har tydligen kommit ut med ett jämställdhetspolitiskt manifest. Det är... intressant. Jag delar en del realpolitiska ståndpunkter med dem, som att kvotering är en styggelse, men i övrigt finner jag mest saker att bli förskräckt över. Jag har inte en chans att beröra dem alla i ett enda blogginlägg, så jag saxar ur två bitar jag tycker är väldigt konstiga.

"Något som däremot är mer sällsynt är att debattörer lyfter fram de fall där män är de som förfördelas. Som det faktum att pojkar inte lyckas lika bra i skolan, att män har svårare att vinna vårdnadstvister eller att de är överrepresenterade i brottsstatistiken." - sid 2.

Detta dyker upp tillsammans med en svada om att man inte kan mäta jämställdhet som utfall, men låt oss lämna det åt sidan först. Det pratas alltså inte om att pojkar halkar efter? Det pratas inte om vårdnadstvisterna? Det pratas inte om brottsstatistiken? Förlåt, jag kanske är begåvad med en synnerligen unik vänkrets, men jag tycker att man pratat om pojkar och skolan rätt länge nu, inte minst i samband med att Alliansen reformerade skolan i fråga om högskolekompetens och yrkesprogram på gymnasiet. Och vad gäller vårdnadstvister - det är väl en typisk fråga som rönt mycket uppmärksamhet? Mäns överrepresentativitet (förlåt, är det ett ord?) överrepresentation (tack!) vad gäller begångna brott kommer också ofta upp, men kanske inte så ofta på det sätt KDU tycker att det borde, utan mer när det talas om mäns våld mot kvinnor, vilket KDU ett par sidor längre ner berör med ställningstagandet att "det är ytterst problematiskt att skuldbelägga alla män för något ett fåtal gjort sig skyldiga till." Alltså, jag tycker också att det är problematiskt att tala om mäns våld mot kvinnor, eftersom det snarare handlar om våld i nära relationer, men att säga att frågan om män och brottsstatistik inte behandlas på en sida och på en annan problematisera att den just behandlas blir bara konstigt.

Så, går det alls att använda sig av faktiska utfall snarare än möjligheter när man diskuterar jämställdhet i samhället? Ja, definitivt. Om inte annat kan utfall ge en väldigt klar fingervisning om var möjligheterna faktiskt är väldigt ojämställda, även om dessa inte har med staten att göra. Jag är ju feminist, så jag ser också att det finns en poäng i att göra något åt denna ojämställdhet - men det betyder inte att jag tycker att det ska göras genom lagar och regleringar. Feminismen har om något blivit rätt lat på senare dar, och verkar mest av allt kräva lagstiftning istället för att exempelvis folkbilda. Det finns så många sätt att göra samhället mer jämställt på, men för att uppmärksammas på problemen kanske, kanske vi också måste våga börja leta bland konsekvenserna.

"I debatten om könen lyfts inte sällan frågan om den minoritet i samhället som inte vill definiera sig utifrån något av de två könen. Eller de som menar att de är födda i det ena könet men på ett mentalt plan tillhör det andra könet. De ska naturligtvis behandlas med samma respekt som alla våra medmänniskor. Men att utifrån detta tvinga fram en könsneutral samhällsplanering, som bannlyser det djupt naturliga mänskliga draget att dela in sina medmänniskor i kvinnor och män, är naturligtvis något fullständigt verklighetsfrånvänt. Samhällets kulturella, sociala och fysiska infrastruktur bör planeras i första hand med folkflertalets intressen i centrum. Att möta minoriteternas behov utifrån tanken att hela samhället skall rivas upp i grunden, kommer enbart slå tillbaka mot minoriteterna själva. Därför är det orimligt att vi ska sluta använda de könsbetingade personliga pronomen hon och han, till förmån för hen, av hänsyn till de som inte vill tillskriva sig en könsidentitet. Det är också naivt att tro att det skulle bidra till ökad jämställdhet om vi upphörde att använda dagens personliga pronomen."

Här är det så förbenat svårt att veta var man ska börja. Till att börja med - vem har lyft att man ska förbjuda vanliga människor att kategorisera folk som kvinnor och män? What? Och sen när innebär en könsneutral samhällsplanering att samhället då inte passar något kön? Vad är det för samhällsgrundsupprivning som KDU syftar på? Inte kan de väl på allvar mena att användandet av "hen" (vars användningsområde förklaras förstklassigt av Vem i Helvete-Anders) är att riva upp samhällets grund? Och vem har föreslagit att vi helt ska lägga hon och han åt sidan?

Jag blir helt ställd.

Och det här med "folkflertalets intressen", förlåt, men det är ju ett utilitaristiskt sätt att resonera. Majoriteten av alla människor trivs himla bra med att antingen vara män eller kvinnor, så då ska vi skapa ett samhälle som passar för dem - men de som faller utanför mallen är inte lika intressanta.

Som varandes liberal tycker jag ju att det är av yttersta jefla vikt att samhället är neutralt inställt till sina medborgare, att det inte behandlar någon annorlunda på grund av ovidkommande saker. Kön, till exempel. Ska vi bygga samhällsstrukturer, så måste de vara byggda för att inte ta hänsyn till kön när det inte är absolut nödvändigt. Att bygga ett samhälle för att passa två kön är faktiskt inte neutralt.

Som extra bonus kan jag för alla som tror att transsexualism är när man "menar" att man "på ett mentalt plan" tillhör ett annat kön länka till min artikel om detta i Svensk Linje. Enjoy.

Läs också Algot Thorin.