OK - jag har ramlat av Poppe.
Här har man en 25 år gammal valack som gått som ridskolehäst i tio år, tar en tur med honom ut i skogen, galopperar lite lugnt och så dimper man helt plötsligt i backen! Hur sannolikt är det egentligen?
Nåja, jag kommer alltså galopperande upp för en backe, klkiar mig lite nonchalant i ansiktet eftersom knotten är helvetiska den här tiden på dygnet, Poppe får syn på några kottar (!) i en kurva och vänder tvärt åt vänster, medan jag naturligtvis fortsätter rakt fram. Eller rakt ner. Han blir ännu mer skrämd och springer hem. Jag har gjort illa knät men försöker springa efter. Möter mamma som kommer galopperande tillbaka på honom. Ja, inte fan är han lat inte, hästen min. Red en runda till efteråt, så han fick springa av sig (ännu mer).
Herregud, kottar! Jag har sett möss som är mindre paranoida än Poppe! Till saken hör att jag och Rex retades med varandra för nån dag sen när han påstod att jag ramlar av hela tiden, varpå jag kontrade med att jag faktiskt inte ramlat av på flera år. Jaja, det sägs att man måste slå i backen hundra gånger för att vara en riktig ryttare, så..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar