lördag, februari 28, 2009

Man fängslar åtminstone inte en oskyldig

Domen i det s.k. Romario-målet kom igår. Alla de åtalade frias.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)

Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.

onsdag, februari 25, 2009

IPRED - inte oväntat

Liksom Dexion har jag svårt att bli upprörd. Man är inte ens förtvivlad längre, man har gått in i någon slags orkeslös fas där loskorna fortsätter komma i sådan takt att det inte är lönt att ens torka dem ur ansiktet.

Ja, IPRED gick igenom.

Motpol, Falkvinge, Patrik Öhman och HAX kommenterar också.

Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i frihetens vår!

Jag kan inte påstå att det finns mycket att glädjas åt rent politiskt just nu. Därför tror jag att man får se till de ljuspunkter som faktiskt finns, och idag dök en sådan faktiskt upp: Kårobligatoriet avskaffas!

Kårstyrelsen är naturligtvis grinig. Jag jublar! Äntligen tvingas kårerna stå på egna ben, äntligen kan vi få se en utveckling ske inom studentinflytandeområdet.

Jag upprepar mig gärna. Kåren är död som institution. Studentinflytandet kommer att hitta nya vägar - det är 2000-talet, inte 1849.

tisdag, februari 24, 2009

Men va fan..?!

Via Mattias på Neobloggen upptäcker jag att danska regeringen vill införa avgifter på produkter med mättat fett.

Vet de vad det är för dag idag?

Det är fettisdagen! Det är årets viktigaste, vackraste och godaste dag! Hur vågar de?

Misslyckande - eller en halv seger

Det är lika bra att jag erkänner direkt. Jag klarade inte av tio semlor. Jag stannade på fem.

Anledningarna är flera. Till att börja med var den fjärde semlan, som blivit utsedd till Uppsalas bästa, inte god. Nej, den var rentav äcklig. Envis som man är smällde jag naturligtvis i mig den ändå, men det var något av en avtändning.
(Dessutom skulle jag vilja invända mot recensenternas formulering i länken ovan. Vaddå "fick precis lagom mycket av allting i varje tugga"? Är de helt jäfla inkompetenta eller? Vet de inte hur en semla ska vara komponerad?! Det är för helvete inte nån jäfla smörgås!! Aaahhrrgg!)

Vidare så tror jag att det här med att jag fyllt tjugo spelar in. Förra året, när jag klämde tio, var jag nitton - fortfarande en galen, sorglös tonåring. Nu är jag vuxen. Damn it. Jag visste att inget gott skulle komma med den här åldern...

Nåja, den sista semlan jag åt, som för övrigt kom från det nya caféet Årummet, var fantastisk! Bullen var så nära perfektion jag upplevt sedan barnsben. Dessutom kompenserade jag med att äta superdupernyttig lins- och morotssoppa. In all, a kind of good day.

söndag, februari 22, 2009

Ekis Ekman vill att alla män ska få sex gratis

Egentligen hittade jag Ekis Ekmans recension av Dodillets avhandling redan i förrgår kväll, via Motpol, men ett gäng fårskallar och en klippmaskin kom emellan. Nåja, bättre att ösa ur sig senare än inte alls.

Jag har nu inte läst Dodillets bok. Däremot har jag läst hennes text i Petra Östergrens antalogi F-ordet, och vad jag kan utläsa verkar ämnena vara snarlika. Jag har heller ingen aning om hur prostitutionsutredningen 1977 kom till. En sak kan man dock lägga märke till, även om man tar Ekis Ekmans version för den rätta: I Sverige var det en utredning som sade sig lyssna på sexsäljarna. I Tyskland var det sexarbetarna själva som slog sig ihop med hemmafruarna för att ta till vara på sina rättigheter. Synen på sex som arbete kom sig av att det helt enkelt såg som en del av allt det kvinnor gjorde obetalt i hemmet. Resonemanget utgick ifrån att många kvinnor hade sex med pojkvänner, äkta makar och så vidare utan att egentligen få ut något av det. Att då ta betalt i reda pengar var att sätta ett värde på sig själv och på sin insats. Man frågade sig helt enkelt varför män skulle få sex gratis hela jävla tiden.

Den svenska sexköpslagen, å andra sidan, bygger på idén om att kvinnor inte kan ta hand om sig själva. Ja, det kan mycket väl hända att många i sexbranschen far illa. Man måste dock fråga sig vad sexköpslagen gör för att hjälpa dessa. Till att börja med har den tryckt marknaden under jord. Detta har två primära följder: För det första förändras kundutbudet. "Vanliga" köpare försvinner medan de mer obehagliga typerna blir kvar. Man kan ju tycka att det var de obehagliga typerna som utgjorde något av ett problem från början - att ge sexarbetare dessa som enda val kan ju inte göra situationen bättre. För det andra har sexarbetarna nu bara att vända sig till kriminella nätverk om de behöver hjälp men samtidigt inte vill riskera att förlora bostad och barn.
Ytterligare konsekvenser av sexköpslagen är att horstigmat växer sig starkare. Dessutom stigmatiserar det kvinnans sexualitet, eftersom det fortfarande är främst kvinnor som associeras med prostitution.
Sexköpslagen säger nämligen inget om strukturer eller kulturer. Sexköpslagen pratar om köpare. Vem som är köpare är i lagens mening ointressant. Varför köparen köper sex är lika ointressant det. (Och det ska man nog vara rätt tacksam för, åtminstone ur rättssäkerhetssynpunkt.)
Vill Ekis Ekman förändra strukturer och kulturer, då föreslår jag att hon börjar med att ställa sig frågan som de tyska feministerna ställde sig; varför ska sex vara gratis hela tiden? Varför blir sex något ful så fort pengar är inblandat, när varken städning eller matlagning blir det? Nog är det en rätt intressant tanke, även om jag inte är konspirationsteoretiker, att män för fram argumentet att sex hör ihop med kärlek för att fortsatt slippa betala.

Det handlar om att se världen som den är, och om att sätta individens frihet först. Ekis Ekman kan inte se de människor som faktiskt vill sälja sex, eftersom hon inte är en av dem. Ett öppet sinne är visst inget för kulturjournalister.

Hagwall bloggar naturligtvis också om saken.

Uppdatering: Den här missade jag visst. Dodillet förklarar själv. Läs, läs, läs!

torsdag, februari 19, 2009

Vänta lite, vad menar människan?!

Olikt Johan Ingerö har jag sällan energi nog till att läsa s-bloggar. Att han gör det har dock den positiva konsekvensen att man då och då hittar små guldkorn.

Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.

Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...

Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?

onsdag, februari 18, 2009

Rättegången mot TPB: Ett anspråkslöst förslag till juridisk bedömning

För min del är det lite kul att åtalet mot TPB tas upp just nu. Inte så att jag ser åtalet i sig som roligt, utan det är snarare så att det sammanfaller med mina studier av straff- och processrätt. I fråga om nedanvarande text ber jag dock läsaren observera att jag inte ens läst ämnena i två månader - men lite intressant tycker jag ändå att det hela är.

Nåja, det är ju i alla fall för medverkan till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material som grabbarna står åtalade för. För att över huvud taget kunna fälla för medverkan måste man konstruera ett medverkansobjekt - alltså, det måste ha begåtts ett huvudbrott, i det här fallet tillgängliggörande. Jag tror inte att det finns några större problem just här, ett medverkansobjekt kan alltså rätt enkelt konstrueras.
Sedan kommer alltså själva frågan om det finns ett främjande. Kraven för medverkande är relativt lågt ställda; att hålla en kappa åt en person som misshandlar någon annan är exempelvis medverkan (NJA 1963 s. 574). (Däremot inte att stå bredvid och le, vilket ju känns betryggande.) Jareborg skriver i sin bok Allmän kriminalrätt att främjande enligt förarbetena kan utgöras av att man styrker andra i deras uppsåt. Medverkan kan alltså bestå i psykisk inverkan, men den får inte vara för obetydlig.
Grabbarna tillhandahåller alltså en söktjänst. I mina ögon är det ytterst tveksamt om detta kan ses som ett främjande. Vad som ska noteras är dessutom att medverkansparagrafen (BrB 23:4) bara gäller om inte annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.
Enligt Lagen om elektronisk handels sextonde paragraf ska mellanhänder inte hållas ansvariga för den information de överför. Jag ser ingen anledning till att den inte skulle vara tillämplig. Dock vill jag framhålla att även om den inte skulle vara det vore det absurt att tillhandahållande av en söktjänst klassas som medhjälp. De praktiska konsekvenserna skulle bli rent ut sagt löjliga. Dessutom får framhållas att det i doktrin rätt ofta påpekas att medverkanskriminaliseringen kanske är lite väl vid.

Nåja, hur Tingsrätten kommer att döma är naturligtvis inte klart än. Min personliga gissning är att de fäller med motiveringen att individerna har främjat tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material då detta presumeras vara huvudsyftet bakom siten.
Personligen sluter jag mig alltså inte till en sådan bedömning. Troligen kommer också Hovrätten och Högsta Domstolen komma till sådant slut.

Saabla ...!

Somliga verkar vilja räddas av staten. Med somliga menas Saab-folket och dess ivrare.

Jag har en rätt bra relation till Saab som bil. När jag var liten fick man in en vuxencykel, två barncyklar, en trehjuling, väskor, tre barn och en vuxen i niotrean. Om jag någon gång får råd att köpa en bil skulle jag definitivt överväga att köpa just en Saab. Men att därifrån ta steget till att tvinga skattebetalarna pumpa pengar in i det döende företaget - det är galet stort.

Ja, jag förstår att många är oroliga och rädda. Det var folk vid varvskrisen också. Men det kommer nya jobb! Det tar lite tid, det är en omställning och det blir inte kul i alla stunder. Men de nya jobben kommer.

Grunden för det hela är att verkligheten inte är statisk. Saker och ting förändras hela tiden - ja, titta bara på vädret! Titta tillbaka i historien!

All respekt till Maud som står på sig i frågan. Läs några vettiga personer om Saaben: Per Ankersjö, Johan på P, L & C, Annie Johansson och Magnus Andersson.

Ge Saab en chans!

Mona Sahlin står just nu i SVT och säger att hon håller med "den här Unionen-tjejen" och tycker att staten ska ge Saab en chans.

I sammanhanget är det en text jag vill påminna er om. Den handlar om någon annan som bara ville ha en chans.

Läget enligt SvD och DN.

tisdag, februari 17, 2009

Rättegången mot TPB: Lite juridiska grejer

Rättegången mot TPB verkar vara bland det största som händer just nu. På #spectrial på twitter pågår diskussion på både engelska, svenska och ett par språk till. Media rapporterar mycket flitigt.

Det drivs en del med åklagaren också. Ja, i en rättsstat tycker jag att man ska kunna skämta om åklagare.

Nåja, live-bloggaren Anna Troberg undrar idag varför åklagaren nödvändigtvis ska läsa upp så himla mycket. Detta har sin grund i muntlighetsprincipen, vilken är styrande i det svenska rättsväsendet. Vidare bör också omedelbarhetsprincipen tas i beaktande, den innebär nämligen att bara det som åberopats i rättegång kan ligga till grund för beslutet.

måndag, februari 16, 2009

fredag, februari 13, 2009

Norrlands framtid

Jonas Rask har bett mig utveckla vad jag tror är Norrlands framtid. Det brukar ju, som bekant, oftare talas om vilka problem som ligger den norra halvan av Sverige till last.

Kort sagt tror jag det är dags för Norrland att flytta hemifrån igen. Människor som bosatt sig här har länge drivits av de utmaningar som finns - för nej, det är inte lika enkelt att bo norröver som det är att bo i södra Sverige. Skillnaden mellan förr och nu verkar dock vara att förr var Norrland mer självständigt. Man tog tillvara sina tillgångar, man kämpade, man envisades. Idag är bilden något annorlunda. Istället för att stå på egna ben har man satt sig i knä.

Ja, Norrland kan liknas vid någon som borde flyttat hemifrån men som stannat hos mamma. Det finns naturligtvis många drivna entreprenörer här, ja, det är faktiskt de som håller oss flytande. Den politiska energin läggs dock på något helt annat. Istället för att skapa förutsättningar för företagande specialiserar man sig på att gnälla och tigga pengar - precis som någon som koncentrerar sig på att pumpa fickpengar ur mamma istället för att söka jobb. Norrland har fantastiska förutsättningar! Många av de allra driftigaste människorna finns här. Det är fullt möjligt att driva exempelvis ett redovisningsbolag från Jämtland och Härjedalen - trots att man har kunder i Stockholm. Hyr ett rum på Arlanda, flyg ner vid behov och njut av den underbara naturen däremellan! Allt fler arbeten blir allt mindre beroende av specifik lokalisering, och allt fler inser vilken livskvalité som kommer med att ha naturen kring hörnet och snö på vintern.

Ett Norrland som gör sig av med offermentaliteten och istället reser sig på egna ben är framtiden. Politiker måste sluta gnälla om att man får för lite i den kommunala skatteutjämningssystemet och börja tillvarata den kraft som finns bland innevånarna!

DN Kulturs korrekturläsare - nu hos Metro!

Min käre vän Adam Tiwe meddelade mig idag att Metro gör en DN idag och döper om "rättsskydd" till "rättssäkerhet". Att det dessutom är Stefan Wahlberg som gör det är ännu mer oroväckande - karln ska ju faktiskt ha specialiserat sig på juridiska frågor.

Nåja, jag verkar få ta det från början igen. Rättssäkerhet är något som tillkommer den misstänkte och går ut på att ingen ska dömas oskyldig. Rättssäkerhet är aldrig något som tillkommer brottsoffret. Aldrig.
Den korrekta termen som Wahlberg är ute efter är "rättsskydd". Rättsskydd innebär att den som utsats för brott ska få upprättelse. I den meningen är rättssäkerheten och rättsskyddet konkurrerande - men man måste naturligtvis också fråga sig vad rättsskyddet skulle tjäna på att en oskyldig ställs till svars för brottet.

Distenktionen här emellan är faktiskt mycket viktig - ja, den är själva förutsättningen för att rättssäkerhet ska föreligga. Varje försök att omdefiniera begreppet leder till att det allmänna rättsmedvetandet ser det som mindre viktigt att inte fälla oskyldiga, och minskar därmed de facto rättssäkerheten. Så snälla svenska pressen, sluta förstöra vårt rättssamhälle. Köp en jävla ordbok.

torsdag, februari 12, 2009

Darwin Day

Jag var mycket underlig som tioåring. Jag tyckte det var självklart att gud existerade, ansåg att datorer var förfärliga och i en enkätundersökning förklarade jag att serviceyrken var dåliga, eftersom de gjorde människor lata. De tio år som följt sedan denna tid har tack och lov varit en intellektuell och politisk resa mot insikt och liberalism.

Tråkigt nog verkar dock många stå kvar på mitt tioårsstadium. Nu i veckan förklarade en kristdemokratisk riksdagsledamot (!) att statsministern borde avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Därför är den här dagen värd att uppmärksamma lite extra. Det är nämligen Charles Darwins 200-årsdag.

Darwin ligger bakom vår förståelse av evolutionen och det naturliga urvalet. Han syboliserar en brytning med religionen till förmån för vetenskapen, en brytning som ännu inte är fullbordad men tack och lov väl påbörjad.

Darwins gärning har, i min mening, också spillt över på den politiska planhalvan. När religionen inte längre fick monopol på sanningen kunde nya ideologier och nya ideal som dykt upp växa sig starka. När gud inte längre är skaparen har han inte längre legitimitet för sitt styre.

Idag firar jag med pannkakor - jag firar vetenskapens framsteg, förnuftets seger över mystiken och politikens separation från religionen. Dessutom jobbade han visst bra med daggmaskar.

tisdag, februari 10, 2009

1900-talet ringde, de vill ha tillbaka sitt skräckscenario

Okej, det börjar bli löjligt nu. Lex Orwell är genomklubbad. IPRED kommer med största sannolikhet att innebära enorma kränkningar av den personliga integriteten. Och så det här: Datalagringsdirektivet.

Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.

1984, anyone?

HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström

måndag, februari 09, 2009

Antingen är han hög, eller...

Först och främst; jag ber om ursäkt för rubriken. Den är, eh, inspirerad av hur titeln på sidan ser ut i det lilla blå fältet längst ner på skärmen. Dessutom tycker jag att den är befogad.

Roland Poirier Martinssons kolumn i SvD är nämligen ett rejält mischmasch. (Johan Norberg dementerar för övrigt allt samröre med artikeln.)

Nåja, RPM:s tes är alltså att man bara kan vilja att människan ska vara fri på ett område i taget - antingen ekonomiskt eller socialt. Att frihet är ett bredare begrepp än så verkar ha gått honom förbi.

Det är dessutom en smula obehagligt att se varför han vill ha ekonomisk frihet;

Att vara till höger ekonomiskt är att lita till människan som ansvarsfull, strävsam, långsiktig och socialt kompetent.

Ursäkta, men vad?! Själva poängen med marknadsekonomi är att människor kommer att ta dåliga beslut - och på den fria marknaden själva förlora på det. Alternativet till ekonomisk frihet är att man sätter människor som kommer att ta dåliga beslut i en position där alla förlorar på det. Att vara höger ekonomiskt är att inse att människan inte är perfekt, ansvarsfull eller fullständigt kompetent. Idén om att människor bara ska få ha en fri marknad så länge de tar de bästa besluten är bakvänd.

Låt mig förklara en sak, herr Martinsson. Att vara liberal innebär att man sätter människors frihet främst. Man grubblar inte på om ens egna livsval går att rättfärdiga; man kritiserar inte andra för deras. Man låter dem vara - man låter människor göra som de vill så länge de inte tvingar någon annan.

Och för guds skull, lär dig skillnaden mellan liberal i USA och liberal i Europa. En utbildad filosof ska väl inte behöva en begreppsordbok?

torsdag, februari 05, 2009

Otaktiskt

Få kan ha missat att jag helst ser att människor får göra precis som de vill, så länge de inte tvingar någon annan. Det är i mina ögon en bra princip, och den gör det vanligen lätt för mig att ta ställning i olika frågor.

Kärnkraften är dock inte en sådan fråga. Den innehåller dimensioner som gör det svårt att avgöra i vilken utsträckning folk faktiskt ska få smälla upp reaktorer.

Det är dock inte anledningen till att jag ställer mig en smula skeptisk till Alliansens överrenskommelse. Att vissa jublar har jag full förståelse för - vissa godbitar om förnybar energi finns ju med, men det är just kärnkraftsfrågan som har sprängkraft här.

Precis som Bloggen Bent anser jag att det blir lite bakvänt när partiledningen kör över stämmobeslut. Att göra det två gånger på mindre än ett år i viktiga frågor är dessutom rent otaktiskt.

Centerns väljare - och medlemmar - kan lite förenklat sammanfattas till FRA-motståndare, som inte har så mycket emot kärnkraft, och kärnkraftsmotståndare, som inte har så mycket emot FRA-lagen. Heeeelt smart är det kanske inte att göra sig ovän med båda parter genom att köra över dem och stämmobesluten.