torsdag, juni 26, 2008

Uttrycket "att få en stämpel i pannan" tar sig nya höjder

Seriöst. Det sitter en kvinna i europaparlamentet som vill kvalitetsstämpla och reglera bloggar. Hur kunde detta hända?

Marianne Mikko, som hon heter, verkar tro att bloggar är någon typ av spam som poppar upp lite hur som helst. Bara den typen av okunskap borde diskvalificera henne i frågor som rör internet. Herre jisses, har hon någonsin surfat? Bloggar söker man upp aktivt, man läser dem aktivt och man kan i de flesta fall delta aktivt själv via kommertarer och länkningar. Vad spelar det för roll om hon inte tror på "envägskommunikation"? Det är fortfarande ett aktivt uppsökande. Dessutom förolämpar hon människors förmåga till kritiskt tänkande; vaddå risk för spridning av "felinformation"? Hon behöver i sådant fall lyfta blicken från bloggarna och börja kika på de otaliga konspirationsteoretiska hemsidor som finns - om inte annat kanske hon får sig ett gott skratt.

Jag tror inte att detta har en seriös chans att gå igenom. Bloggarna är här för att stanna. Faktiskt skulle jag vilja påminna om ett par ord av Jan Stenbeck (som jag råkade höra citeras i P1, om jag inte missminner mig): Något i stil med att politiken går före mycket - men tekniken går före politiken.

Vad skulle exempelvis denna "kvalitetsstämpel" innebära? "Godkänd av Eu-parlamentet" - nej, då avstår jag hellre från att blogga. Vem bestämmer vad som är kvalitet? Yttrandefriheten gäller alla, alltid, oavsett deras språkliga förmågor, deras åsikter (i alla fall nästan) och deras syfte (också i alla fall nästan). Ska bloggar som Mikko inte gillar inte få publiceras? Måste man anställa en massa översättare för att kunna ge underlag till stämplarna? Vem står för kostnaden?

Nej, snälla lilla parlamentet, skicka iväg det här initiativbetänkandet och låt det aldrig komma tillbaka.


På tal om annat så har jag fortfarande inte internet hemma. Leverantör är Bahnhof, och de är förlåtna allt bara de vägrar lämna ut min trafik till staten.



För övrigt anser jag att FRA-lagen ska förstöras.

söndag, juni 22, 2008

Jag stannar. Nu jävlar!

Den 18 juni i år skämdes jag över att vara centerpartist (och värre blev det - fan, får han inte en offentlig ursäkt från Maud så ska partiet få se på annat). Det var dagen vår riksdagsgrupp bidrog till att den omtvistade FRA-lagen drevs igenom.

På grund av detta svek mot demokratin, mot yttrandefriheten, mot meddelarfriheten och mot integriteten står centern i skuld till det svenska folket. Partiet har därför en skyldighet att gå i spetsen för att driva igenom en ny grundlag som garanterar de fri- och rättigheter som nu lagligen kränks.

Jag tänker inte låta centern glömma denna skuld - men jag tänker göra mitt allra yttersta för att hjälpa partiet att återgälda den. Jag verkar vara allt annat än ensam. Det ligger i centerns natur att gräsrötter har mer att säga till om än i andra partier, och jag lovar, märks inte det i nästa val, då... Då vågar jag inte ens spekulera i vad jag tar mig till.

torsdag, juni 19, 2008

Där dog demokratin

Till att börja med vill jag be Martin, den liberala misantropen om ursäkt. Jag röstade på centerpartiet i din omröstning om vilket parti som var mest liberalt, och får därför nog säga att jag bidragit till ditt partival. Förlåt. Mitt enda försvar är att jag aldrig anade detta.

Vidare så är jag mycket, mycket besviken. Annie och Fredrick har verkat som ledstjärnor för CUF, de har gjort ungdomsförbundet till det (någorlunda) liberala förbund det är idag. Till skillnad från min min ordförande så kan jag inte vara stolt över dem. Att vara principfast i fråga om marknadshyror är ingen konst, att vara det när det verkligen gäller - ja, det är mycket svårare. Jag har många åsikter om dem som jag nu kommer att behöva tänka över.

Framförallt undrar jag dock; vad fick de för oss? De sålde vår integritet - men för vad? Jag vägrar tro att det var för en domstolsliknande myndighet. Har försökt nå Annie, men hon verkar förståeligt nog ha mobilen avstängd idag. Fredricks nummer saknar jag. De kan inte ha sålt oss för en domstolsliknande myndighet! Vad hade de? Jag står svarslös.

Allting har blivit så mycket svårare nu. Taktiskt sett är ju detta ett av efterkrigstidens största hjärnsläpp! Förändrigarna är marginella. Sossarnas förslag hade inte varit så mycket värre. Vi hade kunnat köpa oss tid - nu har Allias för (mot?) Sverige skrivit under sin dödsdom. Varför?

Jag våndas över att mitt parti deltagit i detta beslut. Jag överväger allvarligt att lämna det - det enda som hindrar mig är tragiskt nog taktik. Jag vill riva upp den här lagen. Fan, jag TÄNKER riva upp den här lagen! För att göra det behöver jag dock hamna i riksdagen. Därför vänder jag mig nu till er, kära läsare; vad är taktiskt bäst? Att fortsätta inom centern, att förändra partiet och att försöka kryssa sig in på dess mandat, eller att söka sig till ett okänt parti med minimal chans att ta sig in?

Förresten, Annie och Fredrick, jag skulle vilja tillägna er låt. Berätta vad ni fick betalt! Jag vill inte behöva överge er.

onsdag, juni 18, 2008

Om det nu är av något intresse, längre

Länken till min debatt mot Ola Sundell (m) igår. Ungefär sjutton minuter in.

Ola Sundell tar för övrigt till ett gammalt Orwell-argument; ingen regering kommer kunna låta bli att införa total övervakning av medborgarna. Jag som hade önskat att den förutsägelsen skulle visa sig vara osann.

NEJ

Idag känns, på något vis, värre än igår. Igår blev jag en av de troligen få människor som suttit framför TV:n och grinat åt en riksdagsdebatt. Det var på något vis så oerhört ansträngade att titta. Folk som tror att deras PMS är illa skulle sett mig under Fredricks och Annies anföranden.

När jag gick och lade mig igår trodde jag vi hade lyckats. Annie sa att lagförslaget skulle förbättras - "Det handlar om att återkomma med utförliga och konkreta förslag om hur integritetsskyddet kan tillgodoses". Jag min dåre, som måste slutat lyssna ordentligt efter att hon läst upp mitt mail, måste ha missat avslutningen på meningen - "genom ett förstärkt uppdrag till bland annat Datainspektionen och en parlamentarisk referensgrupp knuten till denna granskning".

Annie och Fredrick, jag tror att ni i grund och botten vill väl. Men jag tror också att ni ser lite för cyniskt på situationen.

Visst kan vi återremittera lagen - men då ska det lagförslag som kommer tillbaka tillgodose den personliga integriteten. DEN PERSONLIGA INTEGRITETEN KAN ENDAST TILLGODOSES GENOM ATT OSKYLDIGA MEDBORGARE INTE AVLYSSNAS! Det är fullständigt skit samma om det kommer in en extra kontrollstation för att se till att oskyldiga avlyssnas på "rätt" sätt - de kommer fortfarande att vara kränkta. Det finns inget sådant som att vara kränkt light.

Jag tror det i grund och botten är en god idé att skriva om lagen. Om vi lagstiftar om signalspaning via kabel, men endast mot misstänkta, då har vi dessutom satt käppar i hjulet för sossarna; de kan inte införa lag om spionage mot alla medborgare med säkerhetsmotiveringen. Ni hade den chansen igår, men nu verkar den vara rökt. Det finns ingen chans att försvarsutskottet kommer att skriva om lagen på det sättet när man har som mål att rösta inom ett par dagar!

Jag är hemst ledsen, Annie, troligen mer ledsen än vad du är. Jag får lov att ta tillbaka mitt sms. Det var ingen Dagny i talarstolen. Möjligen en Eddie Willers.

tisdag, juni 17, 2008

FRA-debatt

Internet pajade hemma igår, så jag är väldigt ouppdaterad på vad som hänt i FRA-debatten. I vilket fall som helst var jag i morse med i Väckarklockan på Sveriges Radio Jämtland. Det verkar inte ligga ute än, men jag debatterade i alla fall mot Ola Sundell, moderat riksdagsledamot från länet.
Jag hann inte säga att det är befängt att tro att lagen kommer att stoppa några terrorbrott - terrorister kommunicerar inte via okrypterad mail. Och gör de det, så är de så klantiga att de garanterat åker fast på annat vis.

Rösta nej, Ola!

(CUF J-H har dessutom debattartikel inne i både ÖP och LT.)

söndag, juni 15, 2008

Dubbla budskap

Det är ju bara för gulligt! Samtidigt som riksdagen tänker driva igenom Lex Orwell med terrorhotet som motivering, så dyker det här upp i Länstidningen - Jämtlands län saknar skyddsrum till alla sina medborgare, och riksdagen anslår inte ytterligare pengar eftersom hotbilden mot Sverige har minskat.

Kan ni förklara en gång till varför ni nödvändigtvis vill ha igenom FRA-lagen?

Att sätta vapnen i händerna på dem

En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Ja, den här gången stämmer då påståendet. På onsdag riskerar Sverige att få en Lex Orwell, och idag rapporteras att sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren i den senaste SIFO-mätningen.

Det borde ge både regeringen och riksdagen anledning att tänka över propositionen en extra gång. Vad skulle egentligen en sverigedemokratisk regering göra med lagen? Jag vill inte vara konspiratorisk, men tänk på det. Vad som är ett yttre hot är inte klart definierat i lagtexten - och det står väl ganska klart att sd inte ser med blida ögon på invandring. Gillar du fri invandring? Gör du det, men räkna också med att inte kunna uttrycka det utan att det fastnar hos FRA. Gömma flyktingar? Helkört. Googlar du på "invandring" kommer sd att få veta det. Kan man definieras som ett yttre hot endast genom att vara medborgare så kan man bannemig definieras som ett yttre hot om man är opatriotisk.

Gammelmedia verkar nu också vara medvetna om problemet (eller så har de insett att det fortfarande går att stoppa). DN publicerar en artikel där Google, Telia Sonera och Patrik Fältström, expert i regeringens egen IT-politiska strategigrupp, kritiserar lagen för att vara rättsosäker och främmande för en demokrati. P J Anders Linder på SvD analogiserar; vad skulle vi tyckt om det här rörde husransakningar? Aftonbladet skriver mycket kritisk artikel. (Knuff.se får jag över huvud taget inte att fungera för tillfället - överbelastning?)
Det rör på sig, så sakteligen. Låt oss hoppas att vi når över mållinjen till på onsdag. Att sätta vapnen i händerna på sverigedemokraterna låter inte som en så där jättebra idé.

lördag, juni 14, 2008

Efterskalv skakar visst riksdagshuset - risk för ras i Rosenbad?

Ekot rapporterar idag om FRA-lagen samt om att FRA anklagas för olaga datalagring. Federley förklarar att detta "det ger en skjuts åt nej-hållet" - och vi är många som hoppas att det är en rejäl skjuts!

Samtidigt berättar han att ett femtontal riksdagsledamöter har kontaktat honom i vånda över förslaget. Är det möjligen bloggbävningen som börjar ge resultat? Faktum är att både DN och SvD uppmärksammar den. HAX, som är en av de centrala bloggarna i kampen mot Lex Orwell, kommenterar det hela på följande sätt:

"Vi vet att politiker läser våra bloggar. Även om inte regeringen tycks ha påverkats så har enskilda riksdagsledamöter det."

Och vi kommer alla ihåg hur grundlagen är skriven, eller hur?

Regeringen ansvarar inför riksdagen. Inget annat.

fredag, juni 13, 2008

Är du ett yttre hot, lilla vän?

Först och främst måste här lobbas för youtubes kanske bästa film. Mattias $vensson och Freddie har gjort ett jättebra jobb! Själv gråter jag till orginalet. Till den här bölar jag.

Personligen börjar jag känna att FRA-frågan kanske inte är helt avgjord ännu. Det kan bara inte vara så att alla riksdagens borgerliga ledamöter snällt tänker gå i koppel i frågan - allt för många av dem har, mig veterligen, en rejäl portion integritet. Lazlo Varga frågar, med rätta, varför de blev politiker. Jag tror det var för att de ville göra något rätt. I alla fall hoppas jag det.

För nog är det något allvarligt fel när svenska medborgare anses vara ett yttre hot mot... ja, faktiskt svenska medborgare. Lex Orwell är till för att avvärja yttre hot - genom att avlyssna just de som ska skyddas! Det är som om folkhälsomyndigheten skulle börja diktera hur mycket var och en får äta och hur mycket var och en ska motionera - för deras egen skull. Rena rama 1984.

Jag pratade i telefon med en riksdagsledamot idag, och förklarade det orimliga i att människor ska få avlyssnas utan att ens misstanke om brott föreligger.
- Men, svarade riksdagledamoten, varför skulle de vilja avlyssna någon som de inte misstänker?
Det undrar jag också. Om riksdagsledamöterna inte fått veta det, då är det banne mig allvarligt.

torsdag, juni 12, 2008

Det värsta är att det är sant

Tiden tickar iväg. Omröstningen om vad som nu går under namnet Lex Orwell är visserligen uppskjuten (?) till onsdag, men tyvärr är det nog få som kommer att övertygas under tisdag natt (även om jag hoppas att en och annan sover på saken och vaknar på rätt sida sedan). Det börjar bli bråttom.

Ett allvarligt problem som vi på motståndarsidan har är att FRA-förslaget är så bisarrt och främmande för ett rättssamhälle att många troligen inte inser att det är sant. För många osannolika konspirationsteorier om allt möjligt har flugit omkring rätt länge nu, och folk börjar tröttna. Visst låter det som en överdrift att allt (Blogge förklarar varför det är just ALLT) du gör på internet kommer att övervakas - herregud, kom igen, det här är Sverige! Sånt händer inte!

Jo. Det är det som är så fruktansvärt obehagligt.

Det är nästan värre med de som tror att FRA-lagen kommer att göra nytta. Det finns ett gammalt talesätt som brukar tillskrivas Benjamin Franklin: Those who are willing to give up a little liberty to gain a little security deserve neither and will loose both.
Inget system är fullständigt säkert. FRA hävdar på sin hemsida att de inte läcker. Tyvärr känner jag inga datanördar som kan motbevisa dem, men jag undrar i mitt stilla sinne, var är pentagonhackarna när man behöver dem? Jag uppmanar nu inte alls någon att faktiskt hacka FRA, men visst vore det intressant att se vilken vändning debatten skulle ta om något sådant hände?

onsdag, juni 11, 2008

Fortfarande FRA

Kanhända är detta en av de största politiska frågorna sedan sekelskiftet. Hemsidan StoppaFRAlagen.nu hade idag en helsideannons i DN. Ett nästintill oräkneligt antal blogginlägg har skrivits om ämnet - och det håller i sig. Bloggen Bent tipsar oss centerpartister om att skicka in medlemsinitiativ. Henrik Alexandersson skriver om det i princip varje dag - och tipsar om att man kan maila partiledarna. Blogge gör ett ambitiöst försök att sammanfatta det han kallar för bloggbävningen.

Frågan är om något förändrats rent realpolitiskt.

Jag är personligen rädd att någon större förändring inte skett. Det enda positiva med det är att någon större skillnad inte behövs - endast fyra riksdagsledamöter (borgerliga sådana) behöver rösta nej. Bara fyra.

Det riktigt obehagliga är att ett sådant här drev inte ska behöva förekomma. Makthavarna borde be folket om råd - folket borde inte behöva be makthavarna om nåd.

Som situationen ser ut nu så ber vi i alla fall fyra av er om nåd. Snälla, läs inte våra e-mail. Snälla, lyssna inte på våra telefonsamtal till amerikanska fastrar. Snälla, läs INTE fylle-sms:en vi skickar till våra ex från Mallorca - och läs inte de vi skickar nyktra heller.

Några hävdar att det i alla fall är bra att avlyssningen lagregleras. Det är ungefär lika logiskt som att hävda att lagstiftning om att polisen får använda övervåld vore bra, för då är det i alla fall lagreglerat. Avlyssning är fortfarande avskyvärt.

Vi har väl alla läst sagor som barn - och alla önskat att vi fick vara sådana hjältar. Jag hoppas att riksdagsledamöterna väljer rätt dag att vara det.

tisdag, juni 10, 2008

Varför det inte har bloggats

Förklaringen till tystnaden här på bloggen är Sweden Rock Festival, dit jag for för att spendera min tid på en underbar camping och lyssnandes på musik med mycket underhållande människor. (Dessutom blev jag bestulen på min sminkväska. Om någon har sett den, snälla, kontakta mig!) Därefter har jag åkt på en halsfluss och jobbar. Imorgon räknar jag med att ha kommit ikapp världen igen.

måndag, juni 02, 2008

Seger

Jag har, hör och häpna, lyckats gå och bli en av de sex vinnarna i Blogges tävling med min text (som ju egentligen inte alls är en novell) Ett offer - för männen eller samhällsmoralen? (Nu kan det ju vara så att det helt enkelt inte kom in så många bidrag att han var tvungen att välja en icke-novell, men jag föredrar att inte tänka i de banorna.)

Anyway, för er som inte orkar klicka på den här länken och läsa där, så klistrar jag in det hela här. Enjoy!



Den lyckliga horan är en myt. Män är djur. Män som köper sex är odjur. Männen utnyttjar kvinnorna – horan är ett offer. Känns det igen? Det är det vanliga mantrat från vad jag kallar wannabe-feminist-vänstern, som tråkigt nog fått fäste även bland feminister som kallar sig liberala.

Hur lyder då det resonemang som förs? Det är mycket enkelt. Enbart män köper sex, enbart kvinnor säljer sex, titta där, könsmaktsordningen! För kvinnor vill inte ha sex. Fast de vill, för de får. Men de vill inte. Häri ligger den största utmaningen för feminismen; att acceptera sex – och att acceptera olika smak vad det gäller sex.

För vad säger egentligen förhållandet kvinna/säljare – man/köpare? Säger det att kvinnor är i en mer utsatt position och att männen kan köpa deras sexuella tjänster – eller är det ett av de där obehagliga, kvarhängande mönstren som går ut på att kvinnor inte får gilla sex? Är förhållandet bara ett av den moderna tidens tecken på att kvinnans sexualitet fortfarande är undertryckt? Skulle kvinnor köpa sex om den wannabe-feminist-vänstra samhällsmoralen inte påtvingades dem?

Låt oss alla vara ärliga; det är ännu, 2008, inte okej för en tjej att gilla sex. Fortfarande sätts en slampstämpel i pannan på den kvinna som tar för sig och utforskar sina sexuella preferenser. Hora är fortfarande något fruktansvärt dåligt – en kvinnlig torsk är inte ens att tänka på. Om en kvinnlig sexsäljare, som ändå ses som det goda offret, blir häcklad, vilken kvinna skulle våga ta på sig rollen som sexköpare?

Det är svårt att bryta etablerade mönster, oavsett ditt kön och din styrka. Jag minns själv hur jag i nian tyckte att två tjejer i kortkort och urringat såg ”slampiga” ut – nu har jag snarare insett att kortkort och urringat kräver en hel del mod, självförtroende och självrespekt. Sådant är inte lätt att ha vad det gäller kläder, och ännu svårare när det kommer till sexlivet. Har jag någonsin uttryckt att en tjej varit slampig för att hon haft många partners? Troligen. De senaste åren har jag dock försökt ifrågasätta de himlande ögon och nedlåtande blickar som brukar dyka upp när ämnet kommer upp – och bara det är svårt.

Killar med många partners verkar folk däremot inte ha så stora problem med. Visst, de omnämns ofta i termer av jävla svin, men ändå hamnar kvinnan och sexualiteten ofta i fokus även för dessa diskussioner – guuuud vad korkad hon är som ligger med honom, alla vet ju att han är ett jävla svin, vaddå, tror hon att hon kan omvända honom eller? Åter igen antas att kvinnan aldrig vill ha sex för sexets skull, hon måste vilja vinna något annat på det – vanligen en stabil parrelation.

Detta undertryckande av kvinnans sexualitet medför en rätt snedvriden sexualisering av samhället. Kvinnan är målet för männens åtrå, och således sexualiseras kvinnokroppen. Det i sig är naturligtvis inte dåligt – det är bara ett tecken på att kvinnokroppen anses vara vacker. Problemet uppstår i och med att manskroppen inte är på långa vägar lika sexualiserad.

Det hela är enkelt. Eftersom kvinnan inte gillar sex behöver hon inget objekt att åtrå – och har hon inget objekt att åtrå kan hon ju inte vilja ha sex. En ond spiral upprättas. För ungefär hundra år sedan, i Frankrike, blev man tvungna att medicinskt ordinera orgasmmassage till kvinnor för att de inte skulle bli allt för deprimerade – idag är kvinnor hänvisade till den bokgenre som kallas tantsnusk. Fortfarande göms kvinnors sexualitet bakom något ”finare” och manskroppen ses fortfarande inte som ett verktyg för kvinnors njutande.

Vilken är då vägen bort från detta? Naturligtvis finns bara en – och den innebär att vi måste införskaffa oss ett samhälle byggt på en ideologi utan utopi, en ideologi som förespråkar frihet framför resultat och en ideologi som inte anser att ändamålen helgar medlen. Liberalismen behövs för att frigöra kvinnans sexualitet, den behövs faktiskt för att frigöra sexualiteten över huvud taget – annars kommer tvång och moralistiska lagar fortsätta vara medel som används för att nå ett förkastligt mål; det avsexualiserade samhället. Och i det samhället, vill jag lova, där kommer kvinnor definitivt inte att få köpa sex.