Vem behöver domedagsprofeter när Ung Vänster så gärna beskriver sin framtidsvision?

Igår gästade jag den ärovördiga Katedralskolan i Uppsala. Gymnasiets samhällsklasser bjöds på en smula politisk retorik, en smula politiskt samtal och en del godis, åtminstone från oss i CUF. Det var en inte helt ointressant dag.

Till att börja med är det alltid lika roligt att höra vad alla andra säger i sina inledningsanföranden. MUF:aren påpekade att saker och ting blev bättre, LUF pratade fri invandring, KdU kändes lite småflummiga och pratade om att ingen är fulländad, SSU:aren gnällde över att skattebetalarna inte längre tvingades betala mer än hälften av hennes biljett mellan Flemmingsberg och Stockholm och Ung Vänster.. Ung Vänster tog scenen och försökte övertala alla om att kapitalismen suger. Jag hade precis varit uppe och snackat om vår solidaritetskampanj, så jag fick vänta till slutanförandet (där jag var alldeles efter dem) men att hålla ett (nåja) brandtal för kapitalismen. Förhoppningsvis sjönk ett och annat in.

Eftersom jag märkte att jag och Ung Vänster stod så långt ifrån varandra i ekonomiska frågor så var jag bara tvungen att fråga killen efteråt; hur shoppar man egentligen som vänster? Svaret blev att han inte trodde på "individuella" lösningar så som konsumentmakt - istället skulle sådant regleras. Yepp, ni läste rätt (om jag hörde rätt). Om du är vänster får du shoppa hur mycket du vill så länge du röstar på någon som vill förbjuda dig att göra det.

Vidare kom vi in på en diskussion om rättigheter. Vänsterkillen vidhöll fast att alla rättigheter är sociala konstruktioner och att naturrättigheterna inte var förmer än några andra. Rättigheter var något som människor sinsemellan skulle komma överens om. Jajemän, i det socialistiska samhället kan tydligen vad som helst kompromissas bort - till och med rätten till liv. Vänsterkillen försökte protestera mot den här tolkningen genom att säga "men jag kan ju fortfarande ha moraliska invändningar mot det!" - hur nu en enda människas moraliska invändningar har hindrat majoriteten från att stifta obehagliga lagar om majoriteten har den rätten. Har man accepterat majoritetens diktatur så har man. Då finns, per definition, inga rättigheter.

För övrigt var det intressant att se att en kille som är uttalat wannabe-feminist-vänster ändå lyckas pricka in två härskartekniker, förlöjligande (han garvade åt mig istället för att ge ett svar) och förminskande ("Läs första kapitlet i Marxs Kapitalet så ska du se att du förstår vad pengar är"), på mindre än en minut. Nu har jag personligen inget emot att vana debattörer använder retoriska knep mot varandra, men jag måste ändå ge två tummar upp och säga; Way to go, vänstern!